Reinfeldts svek mot de arbetslösa

På fackförbundet Kommunals arbetslöshetskassas hemsida kan man läsa om arbetsförmedlingens senaste statistik och kommentarer till de publicerade siffrorna.


Det som både kommunals a-kassa och jag reagerar på är att andelen av de arbetslösa som har a-kassa ständigt minskar. Bara i år så har andelen minskat från 50% till 40%.

Om utvecklingen och regelverket förblir oförändrat så kommer andelen arbetslösa som får ut a-kassa minska till 25% under de kommande 2 åren.

Vad är då orsaken till detta?

Ja, till viss del har det att göra med den höga ungdomsarbetslösheten, då ungdomarna inte en får möjlighet att ha arbete tillräckligt länge för att få rätt till a-kassa.

Men den stora boven är långtidsarbetslösheten som också ständigt ökar. Antalet arbetslösa i jobb och utvecklingsgarantin har ökat med nära 35% (22.000 pers) på ett år, personerna i fas 3 har ökat med otroliga 125% (13.500 pers).

Långtidsarbetslösa har enligt de flesta undersökningarna som görs betydligt svårare att få jobb, även om de skulle ha rätt kompetens. De som saknar rätt kompetens har det ännu svårare att få jobb.

På den gamla goda tiden i Sverige då det fanns en aktiv arbetsmarknadspolitik från regeringen fanns det utbildningar att gå för de arbetslösa. Utbildningar som kunde ge dem den kompetens som arbetslivet efterfrågade och på det sättet fanns en rörlighet hos de långtidsarbetslösa som idag saknas.

Flera undersökningar visar att de med arbete lättast får nytt arbete, där de nyarbetslösa har lättare att hitta nya jobb, än de som får gå arbetslös länge, vilka får det svårare och svårare att hitta nytt jobb.

Åtgärderna måste med andra ord sättas in så tidigt som möjligt, och så kraftigt som möjligt, för att ge de arbetslösa så stor möjlighet som möjligt att komma tillbaka till arbete.

Aktiva arbetsmarknadsåtgärder kostar pengar, men pengarna används då betydligt effektivare än vad som sker idag då skaran av långtidsarbetslösa med få möjligheter till nya arbeten ökar månad för månad, och då skattemedel slentrianmässigt betalas ut i ersättning till dessa människor istället för att ge dem chansen till ett arbete genom att ge dem utbildning till de jobb som efterfrågas idag eller imorgon.

Reinfeldt o co sviker de arbetslösa med den passiva arbetsmarknadspolitiken som inte ger de arbetslösa möjlighet att lämna utanförskapets kalla klor.

Läs även Utredarnas tankar om detta.

Arbetslösa skall vara tacksamma!

Arbetslösa skall vara tacksamma för hjälpen de får!

 Ja så skriver Helena Rivière, tidigare moderat ledamot i riksdagens socialförsäkringsutskott i en debattartikel på newsmill.se.

Hon skriver vidare: Är det otänkbart att begära lite positiv respons av människor som fått del av arbetsmarknadspolitiken med alla dess insatser?

Om man nu lägger ihop det pussel av politiska beslut som Reinfeldt o co lämnar efter sig så börjar en rätt tydlig bild komma fram. En bild som gör att jag får rysningar av olust.

På den bild som kommer fram ser man ett tydligt spår av kravet på eget ansvar. Individen skall helt och hållet ta eget ansvar för sitt liv.

Ta utbildningsminister Björklunds utspel om att skriva in skolk i betyget lägger över ansvaret på skolgången på eleven. Blir eleven mobbad, får man inte rätt hjälp av lärarna eller om man på annat sätt känner olust att gå på lektionerna så får man det för alltid inskrivet i betyget. Även om det inte står i slutbetyget.

Du skall helt enkelt ta eget ansvar för din utbildning, även om skolan sviker dig för det blir du som sitter med dubbel Svarte Petter. Dels prickad av samhället som skolkare och dels sviken av skolan med bristfällig utbildning som följd.

På samma sätt fungerar idag arbetsmarknaden. Ta eget ansvar för att fixa ett jobb. Om det inte går, kanske för att du redan sitter med 2 Svarte Petter från skolans tid, så får du först en coach som skall få dig att söka jobb på rätt sätt.

Sen får du praktik där arbetsgivaren förutom gratis arbetskraft får betalt för att ha dig på arbetsplatsen.

I det läget, när du jobbar gratis åt en arbetsgivare för en penning som knappt kan föda dig eller din familj, då tycker moderata företrädare till och med att du skall vara tacksam för att samhället ställer upp på dig.

Här är en klar skiljelinje mellan den politik som Reinfeldt o co för och den jag vill se. Jag vill se ett samhälle som tar hand om varandra. Ett samhälle där vi hjälper varandra. Ett samhälle där experterna vägleder mig och tar mig under sina vingar, istället för att jag skall få gå ensam längs livets väg.

I Reinfeldts Sverige är det inte vi utan där är var och en sin egen bästa dräng, men jag vill något annat. För samhället är vi, och vi skall ta hand om oss.

Skolk är ett rop på hjälp.

På ledarsidan i måndagens, dagens, Västerviks Tidningen fanns en massproducerad debattartikel från Svenska Nyhetsbyrån, skriven av Daniel Persson.


Svenska Nyhetsbyrån är precis som Västervikstidningen partipolitisk obunden, men precis som VT hopplöst borgerlig.

I debattartikeln som går till angrepp på skolverkets och flera andras remissvar på regeringens krav att skolk skall skrivas in i betyget.

Skolverket med flera påpekar att skolk är ett skrik på hjälp och inte ett allmänt dåligt beteende. Skolverket menar att man kommer åt skolket genom att gå till botten med de problem som gör att elev skolkar, vilket enligt Daniel Persson är fel väg.

Daniel Persson tycker istället precis som regeringen att man bäst motverkar skolk genom att skriva in frånvarotimmarna i elevens betyg.

Precis som vanligt vill regeringen föra över ansvaret på den enskilda individen, eleven, istället för att låta samhället, skolan, rätta till de bakomliggande problemen.

Persson skriver att förslaget med att skriva ut frånvaron i betygen skall ge eleven, skolan och föräldrarna chans att rätta till de problem som kan ligga bakom skolket.

Jag undrar då hur Persson och regeringen tänker, för i min värld skall det finnas betydligt fler tillfäller för skolan att uppmärksamma elev och elevens föräldrar på det skolk som eleven gör sig skyldig till.

Om det nu blir som regeringen vill är risken stor att skolan inte tar kontakt i tid utan utgår ifrån att föräldrarna får reda på detta i samband med terminsavslutningarna. En skola som inte är beredd att ta tag i dessa svåra samtal kan här få alibi att lämna ärendena ogjorda tills föräldrarna själva tar tag i saken.

Föräldrarna kan också mycket väl glömma bort problemen då långa lov kommer emellan betygsutdelning och nästa termin.

Och hur skulle du ta det om du började på en skola där du blev så pass mobbad att du inte ville gå på lektionerna. Där skolan tar tag i problemet så snabbt som de kunde och där man reder ut problemen, för att sen få tillbaka allt skrivet i svart på vitt i betyget.

Nej skolk skall tas tag i direkt, så att den bakomliggande orsaken kommer upp till ytan och åtgärdas så snabbt som möjligt.

Jag motsätter mig starkt att det är eleven som skall få det skrivet på näsan att just hans eller hennes skola misslyckats med att göra skolan till en så bra arbetsplats att alla vågar och vill gå på alla lektioner.

För det är just en bra arbetsmiljö som det handlar om, där mobbing och andra allvarliga problem tas på allvar och inte lata och ointresserade elever som missnöjesskolkar, vilket Daniel Persson och övriga borgare tycks tro.

Moderat riksdagsman i socialutskottet ljuger!

I dagens pappersupplaga av Västervikstidningen kan man läsa om Daniel Andersson som råkat illa ut p.g.a. den av Reinfeldt o co försämrade sjukförsäkringen.

Daniel drabbades först av svininfluensan och var en av de svenskar som drabbades svårast av de som överlevde. Idag är han tillräckligt frisk för att kunna återta sitt arbete som skogsarbetare på halvtid, men försäkringskassans nya regler ställer till det för honom.

Daniel har hamnat i samma sits som den läkaren de skrevs om i valspurten. Läkaren som försäkringskassan ansåg skulle jobba heltid på Samhall istället för 75% som läkare.



Regeringens förändringar av sjukförsäkringen innebär nämligen att den som har ett arbete och som är sjukskriven längre tid än 180 dagar, med vissa undanta, inte har rätt till sjukpenning om de kan anses ha en arbetsförmåga på arbetsmarknaden inklusive lönebidrag och Samhall. Den skrivningen innebär att ytterst få kan komma i frågan om sjukpenning efter 180 dagar.



Daniel har nu två val, möjligen 3.

1. Säga upp sig och söka ett jobb där han kan jobba heltid.

2. Arbeta halvtid på sitt arbete och försöka leva på den halva lönen.

3. Bli halvtidsanställd hos sin arbetsgivare och söka arbete den resterande halvtiden. Men detta i maximalt 150 arbetsdagar, sen blir han av med a-kassan också.



Orsaken till att jag skriver detta är inte bara för att kritisera systemet, utan för att redogöra för det svar som den moderata riksdagsmannen Jan R Andersson har gett tidningens reporter.

Jan R Andersson som är ledamot av riksdagens socialutskott, vilket är det utskott som beslutar i just dessa frågor svarar: ”Varje fall är unikt, men jag hoppas och tror att det skall gå att lösa ett fall som detta.”



Min fråga till Jan R Andersson är: Kan du inte ens vara sanningsenlig och erkänna att det är just personer som Daniel Andersson som skall sättas åt och inte gå på sjukpenning i onödan, för det är just det som ni eftersträvar med de förändringarna av sjukförsäkringen som ni gjort.



Men att få något vettigt ur Jan R Andersson är nog svårt, för Jan R Andersson tycker det är viktigare att avskaffa Jantelagen, istället för att göra sjukförsäkringen värd namnet.

Försök till valanalys

Jag tror det finns en massa olika orsaker till det förnedrande valresultatet, men kommer här att spalta upp en del av dem.


Det rödgröna samarbetet.

Jag tror som många andra att det rödgröna regeringsalternativet skrämde bort en del väljare, men vet inte riktigt åt vilket håll de gick.

Vissa av våra väljare gillar inte miljöpartiet och vissa gillar inte Vänsterpartiet, men åt vilket håll gick de väljarna om de inte röstade på socialdemokraterna?

Jag har svårt att tro att våra väljare som inte gillar samarbetet med miljöpartiet skulle lägga sin röst på något av de borgerliga partierna. Däremot så kan det vara troligare att de av våra väljare som inte gillade samarbetet med vänsterpartiet gick den vägen, även om jag är skeptisk till detta.

Men helt klart har det rödgröna samarbetet inte fungerat, då skillnaderna mellan partierna är för stora och då skapar en låg trovärdighet.

Miljöpartiet har för låg trovärdighet i jobbfrågor och industrifrågor, där många nog anser att miljöpartiets politik är förödande för svensk industri.

Bilden av vänsterpartiet är att de är för ansvarslösa med den svenska ekonomin och vill ha stora skattehöjningar.

Därmed blir socialdemokraterna det stora partiet som skall hålla ihop samarbetet, och där har socialdemokraterna en lägre trovärdighet än moderaterna som den borgerliga motsvarigheten. Eller om man vinklar om det så tror väljarna att vänsterpartiet och miljöpartiet får mer makt då de har fler väljare än borgarnas småpartier.

Vi fick helt enkelt inte ut vår politik på ett sätt som gjorde att tvivlen försvann.

Ovanstående kommentarer om miljöpartiet och vänsterpartiet är inte mina tankar utan de vindar jag känner av med mitt blöta finger rakt upp i luften.




Nya moderaterna.

Schlingman har lyckat att förändra språkbruket på ett mycket vinstgivande sätt. Borta är skattesänkarpartiet, borta är privatiseringspartiet och borta är arbetsgivarpartiet.

Men bara i talet.

För nu är det inte skattesänkningar man gör utan jobbavdrag.

Privatiseringarna av den kommunala verksamheten smygs också in via olika frivals reformer och RUT-bidraget och sen genom de kommuner och landsting som halkat med på det blå bananskalet och fått en blå majoritet.

När det gäller ballansen på arbetsmarknaden gör man inga direkt stora förändringar av LAS, men jobbavdraget är ett sätt att hålla ner kraven på löneökningar.
A-kassans förändring slår direkt mot ballansen på arbetsmarknaden där fler blir tvingade att ta jobb för lägre löner och där fler lämnat fackföreningarna.
En allmän a-kassa skulle ytterligare rubba ballansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel, och vips är den svenska modellen i gungning. För utan medlemmar kan facken inte tvinga fram kollektivavtal och vips är det den starkas arbetsmarknad.

Regeringen har också haft tur att Göran Perssons socialdemokratiska regering lämnade ifrån sig statsfinanser i yppersta klassen. Därför har regeringen trots enorma skattesänkningar fått det att se ut som om de faktiskt tar ett stort ansvar för den svenska ekonomin.

Regeringen har också fått debatten dit de ville angående a-kassan och sjukförsäkringen, även om det var på håret att vi lyckades ta över sjukdebatten i tid.

Det har handlat om jobben, hävdar man. Arbetsförda skall inte ha sjukpenning eller sjukpension, de skall jobba.

Och därom råder det ingen fråga, men vem är då arbetsförd?

Det är den debatten som skall tas, och det var den vi fick, men för sent.

Vi var dessutom inte tillräckligt tydliga med att ta avstånd från det gamla sjukförvaringssystemet, men moderaterna var tillräckligt tydliga med att tala om det gamla socialdemokratiska misslyckandet och fick därför med sig väljarna i allt för stor utsträckning.

Dessutom har alldeles för många hört om dem som fuskar med sjukförsäkringen, men ytterst få har träffat på någon.

Precis som i all annan ryktesspridning där de gamla socialdemokratiska monumenten svärtas ner, ett efter ett, för att moderaterna sen skall kunna komma med sina motdrag.

Ta exempelvis den dåliga sjukvården vi har i Sverige. Alla vet att den är dålig utifrån hur mycket resurser den egentligen får. Alla. Utom de som behövt vården. I så gott som alla enkäter som görs på dem som fått vård får vården ett mycket högt betyg. Vårdtagarna är till största delen mycket nöjda med den svenska vården, men bilden är en annan hos dem som aldrig behövt uppsöka våra vårdinrättningar.

Då är privata vårdföretag lösningen.

Jag skulle kunna ta fler exempel, men stannar med detta.

Jobben, bara genom att prata om jobben så ofta som möjligt har moderaterna byggt upp en trovärdighet som vida överstiger deras resultat. Krisen har också räddat dem då många anser att de inte riktigt fått chansen att visa sin jobbpolitik ännu.


Nya moderaterna 2

Schlingman har även lyckats att se vad svenska folket vill ha av socialdemokratisk politik och lyckats anamma mycket av den retorik som gjort socialdemokratin så populär genom åren. Välfärd, den svenska modellen, skattefinansierad vård, skola och omsorg.

Men fortfarande bara i talet.

Välfärden blev välfärdens kärna som sen inte riktigt kunde förklaras, men kommer att märkas under denna 4 års period. Den svenska modellen har jag redan pratat om att moderaterna gillar, men med målet om den svaga fackföreningen. Skattefinansieringen av vård skola och omsorg är inte heller den samma som vi eller det svenska folket vill ha, men när vi försöker påtala detta blir vi gnällspikar och petimätrar.


När uttryck biter sig fast.

Skolan har man också lyckat svärta ner och uttrycket flumskola är mera känt än att det faktiskt är borgarna själva som genomfört de senaste stora skolreformerna, LGR80 och LPO94. LGR80 togs under den borgerliga eran 1979-1985 och LPO94 togs av Bildts moderatledda regering 1991-1994.

Så vi misslyckades radikalt med att få flumskolan att slå tillbaka på borgarna själva.

Visserligen genomfördes 2 reformer 1998 av den socialdemokratiska regeringen, men bägge de två handlade om förskolan och att de då skulle vara orsaken till flumskolan känns långsökt, mycket långsökt.

10.000 personer har fått jobb genom Rut-bidraget. Mauds lögn som blev en sanning för många.

Det finns fler exempel och mitt svar på detta är att instifta ett ”sifferinstitut”. Läs mer om det på min blogg på vt.se.


Partiledarna.

Av någon anledning, som jag inte vill förstå, betyder tydligen partiledarna mer än vad jag vill medge. Mona Sahlin har därför med den negativa kampanj som drivits mot henne sen mycket lång tid tillbaka, och där vänsterinriktade företrädare varit drivande, blivit svårt skadeskjuten. Trots den enorma erfarenhet som Mona Sahlin har skaffat sig och trots den mycket fina valrörelse hon bedrivit, främst slutveckorna, har hon och därmed hela socialdemokratin fått jobba i ordentlig motvind.

I helgen såg jag en liten intervju med Elisabet Höglund. Hon hade genom många, många år jobbat som journalist på toppnivå utan att egentligen bli erkänd bland den stora allmänheten, men över en natt blev hon enormt folkkär bara för att hon var med i dokusåpan ”Lets dance”. Programledaren som i helgen intervjuade Elisabet Höglund ställde då frågan hur hon såg på den förvandlingen, varvid Höglund svarade något i stil med. ”Det kändes som om alla år som journalist plötsligt var värdelösa.”

Slutledningen är tyvärr att ett liv som seriös journalist eller för den del seriös politiker inte ger den bild av människan bakom jobbet som ger TV-tittarnas/väljarnas sympatier.

Fredrik Reinfeldt har inte heller spexat sig fram till posten som partiledare, men hans sätt att bara synas vid stora och viktiga tillställningar eller när något positivt förs fram, för att sen skicka fram andra med hundhuvudet när så behövs ger honom ett betydligt bättre renommé än han borde ha.

Den trötta Göran Persson 2006 och den skadeskjutna Mona Sahlin 2010.

Nästa partiledare för socialdemokraterna måste ha karisma, för annars vinner vi bara val då de andra misslyckats.


Vår egen framtoning.

Jag tror vi förlorade en hel del på att kritisera den borgerliga politiken mer än att föra fram vår egen politik. Vi borde på något sätt arrangera vem som skall jobba med analysen av motståndarna och vem som skall föra fram vår egen politik. För det blev inget bra när några av våra topp politiker mer sågs som gnällspikar än som framtidstroende politiker.

Kanske det skulle varit bättre med ett gäng ”trunkbärare” som stod för gnället och topp politiker som stod för framtidstron.



Hur går vi då vidare?

Vi måste ta fram vår framtidsvision av Sverige. En vision som sen skall berättas gång på gång, på gång, tills alla känner igen den. En solskensvision av det socialdemokratiska Sverige.

För att kunna berätta denna solskensvision så måste vi ha karismatiska företrädare, som med inlevelse och utstrålning förmedlar vår politik.

Vi måste dessutom ha ett gäng ”trunkbärare” som gör skitjobbet ”att gnälla på motståndarna”. ”Trunkbärare” som inte bara hittar hålen i den borgerliga politiken, utan även det som gjort att det blev hål.

Kan de rödgröna hålla ihop under denna mandatperiod så kan mycket av den skepticism som gjort det samarbetet svårköpt av många vara borta, och då kan det vara värt ett nytt försök. Dessutom bör svenska folket, rent statistiskt sätt, vara rätt trötta på borgarnas styre. Det brukar vara svårt att vinna 3 val i rad.

Men om det rödgröna samarbetet inte fortsätter under perioden är det bättre att gå till val som ett eget parti.

För valet 2014 måste vi vinna även om återuppbyggnaden av den svenska välfärden blir tung, för annars är den svenska välfärden som vi vill se den för alltid försvunnen.

 
 
 
Läs fler valanalyser från Netrootts bloggare.

Nu slår regeringens passivitet tillbaka.

I krisens fotspår kan nu kaos bryta ut och allt på grund av regeringens passivitet.

För den krisuppgörelse som IF Metall och flera industrifackförbund tvingades till att göra under krisåret 2009, just på grund av regeringens passivitet, får nu konsekvenser i form av ilskna industriarbetare.

Industriarbetarna vill nu tillbaka de pengar de förlorade på krisuppgörelsen nu när deras arbetsgivare redovisar stora vinster. Det kan man läsa om på IF Metalls hemsida, där arbetarna på Volvo Lastvagnar i Umeå nu kräver tillbaka de pengar de förlorade när de ställde upp för sin arbetsgivare under kristider.


Man kan jämföra detta med 2 barn som grälar och där föräldrarna löser problemen genom passiv uppfostring, som innebär att den svaga förlorar. Men när den svaga växer sig stark och vill ge igen för den oförrätt som han blev utsatt för uppstår de nya problem, som inte sällan är större än de ursprungliga. Problem som dessutom kunde undvikas från början.


Tänk om regeringen istället använt de miljarder de fick till sitt förfogande till just att dämpa krisen där den var som värst, d.v.s. inom industrin. Då hade man också sluppit den motreaktion som nu sprider sig.

En motreaktion som kan visa sig kosta betydligt mer än de hjälpåtgärder regeringen vägrade ta till när de behövdes.

Hur var det ordstävet löd?

Snålheten bedrar visheten.

Regeringen har helt tappat fokus.

I dagens aftonblad har folkhälsominister Maria Larsson(kd) en debattartikel där hon lyckats hitta statistik som tydligen visar att socialbidragen inte alls ökar, utan att socialdemokraterna bara sprider myter om det.


Denna fantastiska sifferexercis hade gjort magikern Joe Labero sjuk av avund.

Maria Larsson och hennes medarbetare har lagt ner betydligt mer jobb på att hitta dessa för regeringen positiva siffror, än de lagt ner på att minska antalet människor som är i behov av socialbidrag.

Tänk om Reinfeldt och hans ministrar kunde försöka göra sitt jobb istället för att sopa alla problem under mattan genom att blunda för sanningen som SCB visar med sin statistik.

Helt klart är att Reinfeldt och hans ministrar den senaste haft helt fel focos när de arbetar mer med att bekämpa statistiken än att bekämpa orsakerna till att statistiken är så allvarlig som den är.

Jag skall inte skriva mer om detta för det finns andra som redan gjort det mycket bättre än jag skulle klara av.



Läs mer om Maria Larssons friserande av viktig statistik på Annika Högbergs blogg.

Och på alliansfritt Sverige.

Kolla även NetRoots där denna fråga säkert kommer att synas.

Hårdare tag mot brottslingar, men om de är moderater så tystas det ner.

Under våren har vi kunnat följa hur moderaterna gång på gång fuskat i sina förval till riksdags, kommun och landstings valen.

Fusket i Umeå har varit så omfattande att fuskarna till och med förfalskat namnteckningar på helt ovetande personer, vilket rubriceras som urkundsförfalskning och kan ge fängelse om man döms.

I Umeå har nu en privatperson vid namn Georg Nyström gjort polisanmälan på de brott han anser ha begåtts. Georg har gjort anmälan i nära samarbete med Åsa Sundh, tidigare vice ordförande i Moderaternas kvinnoförbund och ledamot av partistyrelsen 2001–2003.

Det är med andra ord ingen rödgrönkonspiration som står bakom denna kampanj.



I samband med anmälan fick den fd moderata politikern fint besök i form av moderaternas partisekreterare Per Schlingman.

Per Schlingman skall enligt Georg Nyström ha bett Nyström att inte ”belasta rättssystemet” med den typen av frågor.

Skulle Schlingman verkligen ha uttryckts sig på det sättet är det riktigt nära att kunna tolkas som övergrepp i rättssak.

Oavsett om Schlingman sagt som Nyström påstår är bara den resan som Schlingman gjorde i och med besöket hos Nyström tecken på att moderaterna inte gärna ser att saken får en rättslig prövning.



När man nu ser detta mönster med försök till nedtystning av brottsliga handlingar kan man också börja undra hur länge Reinfeldt känt till Littorins eskapader.

Misstanken om att Littorins nära vän Fredrik Reinfeldt skulle ha känt till sexköpen ökar när man läser artikeln i Aftonbladet där den moderata riksdagsmannen Rolf K Nilsson svarar på frågan, om han hade hört talas om att Littorin köpt sex innan affären blev känd, med:

” Ja, rykten går ju hela tiden.” svarade Rolf K Nilsson.

Om riksdagsman Rolf K Nilsson med endast denna period bakom sig i riksdagen har nåtts av ryktena vad skall då inte Fredrik Reinfeldt med sitt stora nätverk och sin nära vänskap till Littorin ha hört.

Har även vår statsminister valt att mörka det brott som hans minister begått och har vår statsminister vetat om det innan preskriptionstiden gick ut så är det en skandal utan dess like.

Men om dessa rykten som enligt Rolf K Nilsson florerar i riksdagskorridorerna gäller fler sexköp av Littorin eller om det är andra moderater som köpt sex eller begått något annat brott, blir frågan genast:

Hur många brott försöker moderaterna egentligen tysta ner?

Ingen frihet hos moderaterna

Jag blir mycket förvånad när jag läser artikeln på Svd.se.



Jag har alltid haft en bild av att moderaterna är för frihet och då främst min egen frihet som människa att få göra mina egna val.
Visseligen en frihet utifrån vad min plånbok och sjukbild medger. S
Dessutom en frihet till att ha rätt att skada mig själv med droger mm.

Men tänk så fel man kan ha.


I artikeln redovisar man från ett meddelande som moderaterna i Stockholm skickat ut:


”Moderaterna får inte lyssna på tal av Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin eller på någon annan av oppositionsledarnas tal under Almedalsveckan”


”Dokumentet uppges ha gått ut till alla tjänstemän hos Moderaterna i både Stockholms stad och län liksom till de moderata politiska staberna i stadshuset och landstingets hus.”


”I sju punkter ger papperet förhållningsorder om vad tjänstemännen inte får göra under Almedalsveckan. De är till exempel förbjudna att ordna med egen bostad innanför ringmuren”


Tydligen gäller friheten i moderat tappning bara när den passar moderaterna själva. För när det gäller friheten för deras egen personal så är den både inskränkt och censurerad.

Reinfeldts kamp mot ungdomsarbetslösheten är en konstruerad synvilla.

Inte nog med att borgarna kraftigt överdriver de följder som en höjning av arbetsgivaravgifterna för ungdomar skulle ge, nu får de även betyg på hur bra sänkningen har blivit. Det blir IG.


Idag kom nämligen en rapport från Handels och Hotell- och Restaurangfacket om vad för resultat regeringens viktigaste åtgärd för att minska ungdomsarbetslösheten, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar, egentligen har fått.

Reinfeldt o co’s stora trumfkortet i arbetet mot ungdomsarbetslösheten visar sig nu vara värdelöst, och får sakas bort. Man skulle också kunna säga att Reinfeldt o co’s kamp mot ungdomsarbetslösheten är en konstruerad synvilla.

Så här står det i en debattartikel som ordföranden i Handels, Lars-Anders Häggström och ordföranden för Hotell- och Restaurangfacket, Ella Niia skrivit ihop.

”Vi kan idag visa att skattesubventionen inte påverkat ungdomars arbete inom våra näringar – privat detaljhandel och hotell och restaurang. Trots att våra näringar subventionerades med cirka två miljarder kronor år 2009 har andelen unga som jobbar inom detaljhandeln och hotell och restaurang inte blivit större utan mindre. Andelen av de arbetade timmarna som utförs av ungdomar har inte heller ökat utan tvärtom minskat.”

Vad som är ännu mer viktigt att komma ihåg när det gäller Handels och Hotell- och Restaurang branscherna är att de knappt inte alls har drabbats av den kris som Sverige och världen upplevt sista åren.

2 miljarder kronor har Reinfeldt o co subventionerat dessa branscher med utan att ge något som helst resultat.

Artikeln avslutas med:

”pengar har använts till att subventionera företag i stället för att skapa arbeten till unga. En sådan användning av skattepengar är både missriktad och effektlös för att minska ungdomsarbetslösheten.”

Kan inte göra annat än att hålla med.

Wykman överdriver grovt.

Det märks att valrörelsen är i full gång. Politiker försöker hej villt att få till sig de väljare som ännu inte bestämt sig för hur de skall rösta.


Ibland försöker politikerna till och med få sympatier genom små felaktigheter och ibland genom grova överdrifter.


De borgerliga politikerna har sedan länge grovt överdrivit den utjämning av de sociala avgifterna som de rödgrön vill genomföra. De sociala avgifterna, som också kallas arbetsgivaravgifter, har genom den borgerliga regeringen sänkts för ungdomar upp till och med 26 år.

Nu vill de rödgröna jämna ut denna skillnad så att arbetsgivarna oavsett ålder på de anställda har samma avgift.


Borgarna har kallat detta för mycket och senast i raden med grova överdrifter var MUF’s ordförande Niklas Wykman, som i en intervjudebatt med Jytte Guteland på dn.se påstod att kostnaden för att anställa en ungdom skulle fördubblas.


Med en rätt snabb uträkning kan man komma till slutsatsen att Niklas Wykman inte ens är nära sanningen.


När jag gick i skolan fick jag lära mig att en fördubbling skull vara 100% av tidigare summa.

Jag kommer fram till att den lilla ökning som görs på en arbetsgivares lönekostnad för en ungdom bara är 13%, vilket är mycket långt ifrån de 100% som Wykman påstår.


Här kommer beräkningen:


Lön 18000 kr

Försäkring 972 kr

Sociala avgifter ungdom 2788 kr

Summa 21760 kr



Lön 18000 kr

Försäkring 972 kr

Sociala avgifter vuxen 5656 kr

Summa 24628 kr


Skillnaden blir 2868 kr vilket är 13% av 21760 kr.


Vad som sen glöms bort av borgarna i debatten om de sociala avgifterna på ungdomar är hur verkningslös och kostsam den varit för staten.

Ex har McDonalds fått ca 10 miljoner i månaden direkt i minskade kostnader utan att behöva anställa någon mer ungdom än de redan hade. Om man sen tar alla andra arbetsgivare som redan innan sänkningen var jätte duktiga på att ta till vara ungdomarnas arbetsvilja så förstår ni att reformen kostat ofantligt mycket pengar utan att någon enda ungdom fått jobb.

De rödgrön vill istället att dessa enorma summor skall gå till de ungdomar som verkligen behöver stöd för att få sitt hett eftertraktade jobb, vilket i min värld också är oändligt mycket smartare.


För varför skall ungdomar som är etablerade på arbetsmarknaden få hjälp till jobb de redan har genom att bli billigare för arbetsgivaren, när deras kompisar som är arbetslösa sätts i 3 månaders karantän innan de får hjälp.


Nej, denna kamp vinner inte borgarna, för ungdomarna ser igenom deras grova överdrifter och väljer hellre den rödgröna lösningen där behovet styr den hjälp som ges till de arbetslösa ungdomarna.

Reflektioner på Reinfeldts tal.

Det mest skrämmande med Reinfeldts tal är den totala saknaden av åtgärder för att bekämpa den mycket höga arbetslösheten. Visserligen kom det inte som en överraskning efter den totalt menlösa vårbudgeten, men man har hoppats på att han skulle vakna till.

Reinfeldt o co har klätt sin arbetslinje i sommarkläder och står nu och fryser i den kalla kris som drabbat Sverige.

Precis som vi byter kläder när vädret blir kallt måste en regering byta politik när krisen kommer, men där står fortfarande Reinfeldt i sommarstassen och väntar på bättre väder medan alla som förlorat jobben i krisens kölvatten kämpar, i ett kyligt Sverige, med sin raserade ekonomi.



På tal om sommar och värme och att inget är nytt under solen.

När eftertanken om den politik som Reinfeldt för slår till kommer jag att tänka på KSMB’s gamla låt, ”But we have no bananas”.

Låten kom till under moderata Gösta Bomans regeringstid på 1980-talet och handlar om Bomans kalla politik som mycket väl skulle funka i varma länder med mycket frukt, ex bananer.
Men i Sverige där människor måste ha pengar för att klara sig växte det inte så många bananer på 1980-talet.

Det gör det inte nu heller och Reinfeldts politik skulle också passa bättre i länder där fattiga kan plocka sin egen mat och inte behöver tak över huvudet. Om det landet nu finns.

Nej, inte 4 år till.

Här är texten på ”We have no bananas”

Om du vill höra den så finns den här.

TT sprider med hjälp av SVT’s nyhetsprogam Rapport borgerlig valpropaganda.

I Rapports sändning 18.00 ikväll nämndes att bidragen ökat med 5% under 2009 och att arbetslösheten stod för den största ökningen.



Jag blir skogstokig när våra socialförsäkringar får heta bidrag och därmed bli degraderade från något man har rätt att leva på under perioder av arbetslöshet eller sjukdom till något fult som man skall bocka och tacka för.


Reinfeldt o co har tydligen lyckats över förväntan med sin retorik att ge socialförsäkringarna dåligt rykte, och de arbetslösa och sjuka dåligt samvete när nu även SVT och TT använder deras vokabulär.


Hur skall Svensson någonsin kunna förstå att a-kassan och sjukförsäkringen är viktiga försäkringar när de nu börja nedvärderas av de media som jag trodde var objektiva.



Skäms SVT och TT.

CUF hånar arbetslösa ungdomar.

Centerns ungdomsförbund driver sedan ett tag tillbaka ett krig mot en arbetsmarknad de anser vara ”sossifierad”.

Det menar att en arbetsmarknad med anställningstrygghet, löner man kan leva på, en riktigt bra a-kassa och goda möjligheter till arbetsmarknadsutbildningar är dåligt.


Istället vill de försämra anställningstryggheten, sänka lönerna och då mest för ungdomar, försämra a-kassan ytterligare och minska möjligheterna till arbetsmarknadsutbildningar.


De vill också ”fucka facket” som de anser stå för mycket på löntagarnas sida genom att inte vilja sänka lönerna för ungdomar och andra, samt kämpa för anställningstryggheten.



I sin iver att bevisa att arbetsmarknaden är kass, har de öppnat en egen arbetsförmedling. De har satsat 2 miljoner på denna arbetsförmedling som hittills inte gett ett enda jobb till någon arbetslös ungdom. Ja, någon har fått jobb, men denna någon var nära knuten till CUF.



CUF har varit så desperata i sin iver att bevisa att de har rätt att de skapat en fiktiv arbetslös som fått blogga om sin fiktiva arbetslöshet.



Nu när bluffen avslöjats, avslutas bloggen med att den fiktiva arbetslösa gör som alla arbetslösa ungdomar i CUF lilla inskränkta värld. Hon tar semester och flyger till Florida.



Hela historien är ett stort hån mot de arbetslösa ungdomarna och visar klart vilken verklighetsförankring CUF har.

Läs mer om detta på Alliansfritt Sverige, även SVT tar upp CUF's fuskt,

Reinfeldt + Stalin = Sant

När jag imorse hörde att Reinfeldt o co går till val på ett förstatligande av arbetslöshetskassorna blev jag riktigt konfunderad.


På morgonen hade jag nämligen läst ledaren i VT, Västerviks moderatblaska, där Anders Olsson skrev:

”Varför tror ni att vänsterpolitiker runt om i vårt land motarbetar varje tillstymmelse till valfrihetsreformer?”

Nu vill Reinfeldt o co förbjuda den valfrihet som finns när det gäller att välja a-kassa eller till och med välja att inte gå med i a-kassan. Jag tror de flesta vänsterpolitikerna kommer att göra precis tvärt emot det som Anders Olsson påstår i ledaren. Vänsterpolitikerna kommer att slåss för att valfriheten att välja a-kassa skall finnas kvar.

Jag har mycket svårt att hitta en vettig anledning till att arbetslöshetskassorna skall förstatligas och göras obligatorisk enligt bästa Sovjet modell då det är de privata a-kassorna som gör det bästa jobbet. Reinfeldt vill alltså tvinga människor in i a-kassan även om de inte vill, och dessutom förstatliga de privata a-kassorna. Det är valfrihet det.

Stalin hade varit stolt, Lenin ler nog i sin himmel, Mao viftar leende med sin lilla röda i sin himmel och Fidel Castro skulle ha refererat till Reinfeldts ära .

Under krisen värsta dagar fick många a-kassor en hel del nya ärenden dagligen. En av de värst utsatta var IF Metalls a-kassa som fick ta emot alla de medlemmar som mist sina jobb i krisens kölvatten. Trots det fick IF Metalls a-kassa inte särskilt mycket längre handläggningstider. Handläggningstiderna var dessutom betydligt kortare i IF Metalls a-kassa än i den statliga a-kassan, Alfakassan, som Reinfeldt o co hade ansvaret för.

Varför byta ut ett vinnande koncept mot ett koncept som vi vet kommer få stora problem att upprätthålla den fina standard som de privata a-kassorna har idag?



Vi vet hur organisationer fungerar under omorganisation och vi vet hur de arbetslösa redan fått lida p.g.a. de försämringar som Reinfeldt o co redan tvingat a-kassan till, så varför då låta de arbetslösa lida ännu mer, nu p.g.a. den enorma organisationsförändring som måste till vid att förstatligande av a-kassan.

Orsaken är enbart ideologisk, Reinfeldt o co vill helt enkelt jävlas så mycket de kan med Sveriges fackföreningar. När straffskatten på a-kassan som infördes direkt 1 januari 2007 inte fick den verkan av medlemsflykt från fackföreningarna som Reinfeldt o co önskade, bara en halv miljon lämnade a-kassan, tar man nu nästa steg i marschen mot att krossa de svenska fackföreningarna.

Fackföreningarna är som en nagel i ögat på regeringen Reinfeldt då fackföreningarna är garantin för att lönerna i Sverige inte skall bli sämre.

Oavsett hur många nya låglönejobb som Reinfeldt o co subventionerar med våra skattepengar och oavsett hur låg a-kassan blir får inte den reinfeldtska låglönestrategin något fäste förrän fackföreningarna är så svaga att de inte kan stå emot arbetsgivarnas tryck på att Sveriges arbetare skall ha lägre löner än de har idag.

Jan Björklunds krav på halverade ungdomslöner går inte att genomföra utan fackens godkännande.

CUF går hårt ut med att ungdomarna skall få sämre anställningsförhållande, något som inte heller går att göra med dagens starka fackföreningar.

Vi vet även att Svenskt Näringsliv länge suktat efter att få fackföreningarna försvagade så att de kan diktera villkoren på arbetsmarknaden. Nu börjar deras hemliga bidrag till moderaterna betala sig.


För nu fortsätter Reinfeldt sitt korståg mot fackföreningsrörelsen och han gör det med grön clownnäsa i god CUF anda.

Det är skillnad på jobbpolitiken

Jobbpolitiken är av största vikt för Sverige. Alla partier är överens om att så många som möjligt i arbete är det bästa för landet.


För att då veta vilket parti eller viket block som är bäst på att skapa dessa jobb, måste man vara lyhörd och uppmärksam.

Jag kommer nu att redovisa hur de partier som nu har regeringsmakten jobbar med att skapa arbeten.

Reinfeldt ser i syne.

Fredrik Reinfeldt har som statsminister det stora ansvaret för den övergripande politiken. Angående den katastrofala ungdomsarbetslösheten och hur man skall lösa den sa Reinfeldt på Svenskt Näringslivs stämma:

"Ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla"

Det uttalandet förklara varför regeringen Reinfeldt inte rör ett finger för att ungdomsarbetslösheten skall bli lägre.



Maud Olofssons tips till arbetslösa.

Näringsminister Maud Olofsson satt i morse i SVT's morgonsoffa och sa följande angående hur jobb skapas.

"Skapa ditt eget jobb."

Hennes uttalande förklara mycket av den arbetsmarknadspolitik om regeringen Reinfeldt bedrivit, eller rättare sagt inte bedrivit.


Jobbcoacher som med healing och andra beundransvärda åtgärder försökt få arbetslösa i jobb.


Försämrad a-kassa och straffbeskattning för de arbetslösa.


Minimering av utbildningar för de som behöver kompetenshöjning.



Så här funkar jobbavdraget

Maud Olofsson säger i samma soffintervju på en direkt fråga från en tittare angående hur jobbavdraget skapar fler arbeten:

"fler människor kommer vilja jobba om de ser att det lönar sig att arbeta".

Ord och inga visor, och ytterligare bevis på att Olofsson och co i regeringen anser att arbetslösa är lata och slöa personer.



Sjuka tvingas säga upp sig

Ytterligare ett bevis på hur den Reinfeldtska jobbpolitiken fungerar är att anställda människor som blivit långtidssjuka, tvingas välja mellan att säga upp sig eller försöka överleva på 223 kr om dagen. Nu kan man verkligen börja tvivla på om deras politik verkligen skapar några arbeten över huvud taget.



De rödgröna har en jobbpolitik värd namnet

Politik för jobb har istället de rödgröna genom sina satsningar på de arbetslösa.

Arbetsgivare som anställer ungdomar kommer att få sänkt arbetsgivaravgift.

Små och medelstora företag är där de nya jobben kommer att skapas, och även där kommer arbetsgivaravgiften att sänkas för att minska på lönekostnaderna och därmed skapa utrymme för fler anställda.

Utvidgningen av ROT-avdraget där de rödgröna även vill att hyresfastigheter och offentliga byggnader skall få ingå och där man även sätter krav på miljöförbättrande åtgärder kommer att skapa en massa arbetstillfällen.

De stora infrastrukturssatsningarna kommer också att generera en massa nya arbetstillfällen.


Jag ser en här en klar skillnad mellan de olika blocken och ni som vill ha ett arbetande Sverige vet nu hur du skall rösta den 19 sep.

Regeringen Reinfeldt riskerar arbetares hälsa

I tisdags dog 2 arbetare i en arbetsolycka i Malmberget. Mina tankar är hos de anhöriga.
Alla dödsolyckor är tragiska, oavsett var de sker, men att arbetsmiljön i Sverige 2010 skall behöva kosta människor livet är minst lika tragiskt.
Arbetsmiljöarbetet borde bli bättre och bättre med tiden, men i Sverige har arbetsmiljöarbetet tagit rejäla kliv tillbaka under regeringen Reinfeldt.
Jag vill inte på något sätt göra regeringen Reinfeldt ansvarig för gårdagens dödsolycka, men om Reinfeldt o co’s och deras nedrustning av arbetsmiljöarbetet får fortsätta ytterligare 4 år, så kommer människor att skadas, eller i värsta fall dödas helt i onödan.

Arbetslivsinstitutet lades ner.

Regeringen Reinfeldt lade 2007 ner Arbetslivsinstitutet, som var ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivsfrågor. Därmed försvann vårt nationella institut och den samlade överblicken över forskningen inom arbetsmiljöområdet. När Arbetslivsinstitutet lades ner rycktes dessutom ett par hundra miljoner kronor bort från forskningen om arbetslivet.
År av forskning i världsklass kastades bort på beställning av Svenskt Näringsliv, som inte vill bekosta ett ordentligt skydd åt de svenska arbetstagarna.
Arbetslivsinstitutet ansågs vara politiskt då de gick fackföreningarna till mötes om så bra arbetsmiljö som möjligt på våra svenska arbetsplatser. Ett tydligt exempel på vem som regeringen Reinfeldt egentligen vill värna om.

I och med nedläggningen av Arbetsmiljöinstitutet har också kostnaderna för att utbilda arbetsgivare och skyddsombud ökat.
Utbildningsinsatser som tidigare var gratis måste nu köpas av arbetsgivarna. Detta innebär som ni alla förstår att de arbetsgivare som har det tufft ekonomiskt troligen inte prioriterar arbetsmiljöutbildningar. Vi har med andra ord fått en kostnad för arbetsmiljön inte bara för åtgärder utan även för kunskap, vilket i längden är förödande för alla löntagare.

Minskade resurser till Arbetsmiljöverket.

Regeringen Reinfeldt har också minskat Arbetsmiljöverkets resurser med 160 miljoner vilket är 1/3 av verkets budget. Detta har inneburit att arbetsmiljöinspektionerna fått minskas betydligt. Numera åker inspektörerna bara ut vid akuta ärenden.
Deras rådgivande inspektioner som förut haft en mycket bra förebyggande verkan utförs bara i undantagsfall. Skyddsombuden får därmed ännu mindre möjligheter att rådfråga inspektörerna i viktiga frågor rörande skyddsombudens arbete med arbetsmiljön på sina arbetsplatser.

Regeringen Reinfeldt har gjort en satsning på arbetsmiljön. Detta genom att tillföra 33 miljoner till Arbetsmiljöverket för en informationsinsats.
Arbetsplatserna skall få smilies i olika färger beroende på arbetsmiljöns beskaffenheter. Grön för bra arbetsmiljö och röd för dålig.
Det hade varit betydligt bättre om de pengarna hade gått till riktiga inspektioner med krav på arbetsmiljöförbättrande åtgärder istället för att sätta betyg på arbetsmiljön.
Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle må om min arbetsplats fick en röd smilie, och arbetsgivaren stod handfallen i brist på kunskap om hur han skall kunna förbättra arbetsmiljön. Snacka om att dra Svarte Petter.

Ingen regering för arbetare.

Regeringen Reinfeldt har tydligt med dessa åtgärder visat vems sida man står på, arbetarnas eller kapitalets. När man ser detta svart på vitt så ter sig moderaternas benämning på sig själva som arbetarparti, ännu mer som en skymf mot alla arbetare.

När verkligheten slår tillbaka

Plötsligt händer det, som reklamen för produkter från ett Gotlandsbaserat företag säger. Nu har det hänt igen att verkligheten kommer ifatt politiker med skygglappar. Denna gång riktigt snabbt, lite åt boomerang hållet.

Nyligen gick CUF, centerns ungdomsförbund, ut med budskapet ”fuck facket 4-ever”. De menar på att dagens ungdom är så stark i förhållande till arbetsgivaren att de inte behöver någon hjälp av facket. Läs mer om detta i min tidigare bloggning.

I söndags hade SVT’s program Dokument inifrån ett reportage om McDonalds och hur de utnyttjar ungdomarna och deras vilja att arbeta.

McDonalds som trots kollektivavtal lurar ungdomar på pengar.

Hur tänker CUF när de vill att ungdomarna skall få klara sig utan kollektivavtal och utan hjälp från facket?

Enligt olika källor tjänar McDonalds mellan 10 miljoner och 20 miljoner i månaden på Reinfeldts reform att minska arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år. 10-20 miljoner direkt ner i McDonalds fickor utan något som helst motkrav.

Hur tänker McDonalds när de lurar ungdomar på pengar, trots dessa 10-20 miljoner i månaden i statsbidrag från Reinfeldt?


Är det då läge för dagens ungdom att säga göra som CUF säger eller har CUF, med deras ord, en fuckad verklighetsbild.

Moderat politik till salu

Socialdemokraterna får mycket kritik för de pengar som de tar emot ifrån LO årligen. Pengar som öppet redovisas och som inte är belagda med någon form av motprestation.
Skillnaden är utförligt och bra beskrivet på Alliansfritt Sverige.

Därför blir man mycket upprörd över hur lätt moderaterna slipper undan kritik för de miljoner som de årligen får från anonyma bidragsgivare.

Bidragsgivare som också helt öppet går ut med att de kräver motprestationer för sina bidrag. Bara detta är värt att uppmärksamma lite extra. Nu bedriver bidragsgivarna också verksamheter som moderaterna mycket väl skulle kunna förändra förutsättningarna för, på ett för bidragsgivarna positivt sätt.
Frågan man då ställer sig är given: Är moderaternas politik till salu?

Spelar det någon roll vilka politiska företrädare de har i kommun, landsting och riksdag eller följer de bara bidragsgivarnas minsta vink?

Vad säger Harald Hjalmarsson, moderaternas starka man i Västervik?

Finns det bidragsgivare som ställer krav på hans politik?

Kanske några privata städbolag eller andra privata aktörer som vill åt kommunens verksamheter som Hjalmarsson gladeligen skänker bort?

Ja, vi kan spekulera och gissa och tro, för moderaterna vägrar att redovisa varifrån alla miljonerna kommer.

Hot, våld och mord eller gröna clownnäsor

CUF, centerpartiets ungdomsförbund, går från klarhet till klarhet. I dagarna startade de en kampanj där de går till hårt angrepp på det fackliga medlemskapet.

På deras hemsida finns mer läsning om ungdomens egen förmåga att skaffa sig välavlönade jobb där de själva förhandlar och bestämmer över sina arbetsvillkor.
Visserligen finns det en arbetsgivare som också vill ha ett finger med i spelet, men utan fackets inblandning kommer det att gå som smort, enligt CUF.

Samtidigt som jag läser detta på internet, läser jag Bror Perjus nya bok, ”Ett annat ord för mord”.


Snacka om dag och natt. Bror Perjus bok handlar om den globala fackliga styrkan som finns för att ge arbetare över hela världen mänskliga villkor på sin arbetsplats.
Boken ”Ett annat ord för mord” handlar om den fackliga kampen på Coca-Colas fabrik i Guatemala, på 1980-talet, som blev en internationell kamp för mänskliga förhållanden på Guatemalafabriken.


Jag har bara hunnit halvvägs men redan insett att den fackliga kampen fortfarande är enormt viktig för människor världen över.
I boken beskrivs hur facklig ledare efter facklig ledare hotas, misshandlas och mördas för deras kamp om att få bilda och driva en fackförening på Coca-Colas fabrik i Guatemala.
De som ligger bakom den brutala behandlingen av de fackliga kämparna är fabriksledningen, men indirekt också Coca-Cola och USA.


Även om vi, här i Sverige, på grund av den kamp som facket drivit själva och med det politiska parti facket själva bildade, socialdemokraterna, för medlemmarnas bästa, har det relativt bra, så finns det ingen som helst anledning att avskaffa facket och det jobb som facket idag gör för sina medlemmar.


Jag hoppas att fler läser Bror Perjus bok så att clownerna i CUF slipper få så många efterföljare, för vi behöver rakryggade människor som i solidaritet hjälper de svaga, inte egoister i gröna clownäsor som måste gå på mina efter mina för att de trodde att de var starka utan facket och fackens kollektivavtal.


 
Läs också Alliansfritt Sverige, som också skriver om de gröna clownnäsorna
 
En titt på NetRoots är inte heller helt fel

Lögndetektorn och Tvättstugan

Aftonbladet drar nu igång en mycket intressant granskning av politikers uttalanden och påstående. Man kallar idén för ”Lögndetektorn”.

Idén kommer från USA där St Petersburg Times 2007 startade hemsidan polifact.com. Polifact fick sitt stora genombrott under det senaste presidentvalet. Polifact tilldelades 2009 det prestigefyllda Pulitzerpriset.

Nu hoppas Aftonbladet att Lögndetektorn skall få en liknande genomslagskraft i Sverige.

Jag tycker att detta är ett mycket bra initiativ och hoppas att granskningen av de olika politiska utspelen skall granskas objektivt och rättvist. En riktigt objektiv granskning av politikers uttalande leder inte bara till att sanningen kommer fram utan också till att politikerna kanske hejdar sig och tänker till innan de vräker ur sig något som de inte riktigt har koll på om det stämmer eller ej.

Först ut i Lögndetektorn var Anders Borg och hans attack på de rödgrönas kilometerskatt på tunga lastbilar. Borg får bakläxa på sin uträkning av hur mycket kilometerskatten egentligen kommer att kosta åkarna. Borgs beräkning får betyget ”Mer falskt än sant”, på en skala som även innehåller betygen: Ute och cyklar, som är det sämsta betyget, falskt, mer falskt än sant, mer sant än falskt och sant.
Nu bör det påtalas att Aftonbladets Lögndetektorn inte är den första efterföljaren av Polifact i Sverige. Tvättstugan ( http://kemtvatten.blogspot.com/) har redan varit igång ett tag och tvättat ren vissa av de politiska utspel som redan gjorts.

Det kommer att vara mycket intressant att följa utvecklingen av både Lögndetektorn och Tvättstugan framöver och förhoppningsvis kommer bägge att hjälpa väljarna att sortera ut de politiska utspel som inte är sanna.

 
Läs mer
 
Anders Borg i Lögndetektorn
 
Lögndetektorn
 
Tvättstugan

Skillnad på skit o pannkaka del 2

Skrev för några bloggar sedan om den moderata politiken som jagar sjuka och arbetslösa och kallar dem för simulanter och latmaskar, medan den läkare som tas på bar gärning med att tillskansar sig miljoner genom fusk och bluff får ett ajabaja och en återbetalningsplan på de pengar de fuskat till sig.

Det fanns tydliga indikationer på att läkarfusket var utbrett, men Filippa Reinfeldt gör det som moderata politiker är så bra på, dvs ingenting.

Nu uppdagas det att moderaledda Stockholms stad återigen har sett till att skattebetalarnas pengar rullar in på löpande band till privata aktörer som är med i byggnationen av Nya Carolinska sjukhuset.

Enligt uppgifter kan så mycket som 5-9 miljarder av Stockholmarnas skattepengar på detta sätt försvinna från vilktigare verksamheter som skola, vård och omsorg.

Nu har stockholmsmoderaterna lagt munkavel på de övriga politikerna och tjänstemännen och ingenting mer kan komma ut om denna enorma skandal, vilket i sig är enormt anmärkningsvärt.

Först ser man till att försnilla skattepengar genom fruktansvärt dåliga lån med ockerräntor, sen lägger man locket på och vägrar låta något mer komma ut om skandalen.

Samtidigt jagas "lata" arbetslösa och "simulerande" sjuka.

Det är skillnad på skit o pannkaka.

Läs mer på Alliansfritt Sverige.

Demokrati är inte allianspartiernas grej

Jag har länge haft en misstanke om att borgliga politiker i allmänhet och moderater i synnerhet har haft problem med demokrati.
Den starkes vilja har verkat vara mer drivande än majoritetens vilja.

Nu dyker det ena beviset efter det andra upp och bekräftar min misstanke.

Valfusken inom moderaterna eskalerar och igår var det moderaterna i Kristianstad som var på tapeten.

Flertalet politiskt aktiva och medlemmar lämnar nu moderaterna för partiets inställning till de demokratiska problemen som uppdagats i hela organisationen.

En av de förtroendevalda i Kristianstad hade skrivit och beskrivit problemen för moderaternas partisekreterare Per Schlingman. Per Schlingman sa i TV intervjun att partidistriktet i Skåne kollat upp det hela och att allt hade gått rätt till.

Passivitet är tydligen moderaternas lösning på alla problem.
"Om vi inte gör något så löser det sig själv."

Det är för mig som verkligen tror på demokrati en gåta hur ett politiskt parti kan beté sig så här.

Dåliga företrädare som inte följer reglerna dyker då och då upp i alla partier, men det viktiga är hur respektive parti tar tag i problemen. Moderaterna blundar och låter de odemokratiska krafterna ta över partiet. Men det kanske är enda sättet för Reinfeldt att få behålla makten i ett högerparti som han helt plötsligt börja kalla arbetarparti och där han hyllar Tage Erlander.


Den andra händelsen som bevisar mina misstankar är Maud Olofssons sätt att tolka sitt eget partis demokratiska beslut.
Centerpartiet har med några års mellanrum partikongress som beslutar i alla viktiga frågor och riktlinjer.
Mellan kongresserna har man ett förtroenderåd som träffas med tätare intervaller för att ta beslut om bla politiska mål och inriktningar.

I nov var förtroenderådet samlat och där tog man bla beslut på en ny skattepolitisk inriktning. "Skattevision 2014"
I den framkommer med stor tydlighet att Centerpartiet vill höja koldioxidskatten på ett sådant sätt att bensinpriset går upp med över 100 öre, vilket är dubbelt så mycket som de rödgröna vill höja med.

Men detta verkar Maud Olofsson fullständigt skita i.
Hon kritiserar med hårda ord den rödgröna höjningen av koldioxidskatten som också ger ett högre bensinpris.
Detta trots det egna partiets beslut som ger en dubbelt så hög höjning av bensinpriset.
Hon menar att förtroenderådet bara är en liten grupp och att deras tankar absolut inte är Centerpartiets tankar, eller i alla fall inte Maud Olofssons tankar och då är de inte relevanta i diskussionen.

Ytterligare en händelse som bekräftar misstanken var när Mats Odell, KD baktalade Mona Sahlin som person och angrep hennes person på ett mycket fult sätt. Krisdemokraterna skriver så här på sin hemsida angående deras ideologiska grund.
"Vårt partinamn förklarar att vi står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund."

Jag misstänker att en kristen människosyn i ett svenskt parti bygger på Svenska Kyrkans tankar om kristendomen. Svenska kyrkan som ser sig som ett evangeliskt-lutherskt trossamfund.

Därför är det mycket märkligt att Mats Odell går emot sitt eget partis starka koppling till den krista etiken genom att baktala Mona Sahlins person.

Martin Luther som haft stor påverkan på den svenska kyrkan, därav evangelistiskt-LUTHERSKT trossamfund, tolkar guds åttonde bud på följande sätt:

Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.

Och de orden skiter Mats Odell fullkomligt i.



Moderaterna valfuskar för att tillskansa sig höga politiska poster, Maud Olofsson skiter i Centerpartiets demokratiska beslut om vilken politik de skall föra och Mats Odell går helt emot Krisdemokraterna tankar om kristen etik och moral.


Ja demokrati är inte allianspartiernas grej.


Läs mer om Centerns koldioxidbeskattning och moderaternas valfuskande på Alliansfritt Sverige.

Vems politik för egentligen Maud Olofsson?

Ja, den frågan är berättigad efter de senaste dagarnas turbulens kring eventuella höjningar av bensinpriset.



När de rödgröna i måndags pressenterade sin skuggbudget fanns det med en höjning av bensinpriset, som ett led i försöka minska koldioxidutsläppen.


Höjningen har fått Centerpartister Sverige runt att brista ut i klagosång om den hårt utsatta befolkningen på landsbygden.


När sen Tomas Östros (S) påtalar att Centerpartiet faktiskt själva vill höja bensinpriset dubbelt så mycket som de rödgröna vill, allt enligt dokument som finns till allmän beskådning på Centerpartiets egen hemsida, slår Maud Olofsson ifrån sig med att det dokumentet bara är ett förslag från en liten arbetsgrupp och inget förslag som Centern ställt sig bakom.

När man nu börjar granska det hela lite närmare, så är den lilla arbetsgruppen en skattegrupp som är demokratiskt tillsatt och som har levererat en rapport som heter Skattevision 2014.


Det är i den Skattevisionen som den dubbelt så höga bensinprishöjningen klart och tydligt finns inskriven.

Nu kommer vi till den för Maud Olofsson pinsamma delen. Skattevision 2014 antogs i nov 2009 av Centerpartiets förtroenderåd.

Förtroenderådet är i sin tur Centerpartiets högst beslutande organ i tiden mellan partikongresserna.

Ordförande för detta förtroenderåd som antagit Skattevision 2014 som innehåller skatter som bla innebär höjt bensinpris som är dubbelt så stort som de rödgrönas är ingen annan än Maud Olofsson i egen hög person.


I Expressen kan man läsa om Maud Olofssons hätska utspel mot Tomas Östros.


-I själva verket var det en liten arbetsgrupp inom Centerpartiet som tog fram ett sådant förslag, säger Maud Olofsson själv enligt dagens Expressen.


- Östros ljuger och det är väldigt allvarligt, fortsätter Maud Olofsson.

Maud Olofsson får stöd av Fredrik Reinfeldt.

- Thomas Östros påstår saker som inte stämmer, säger statsminister Fredrik Reinfeldt, och fortsätter:

- Om detta förekommer allt för ofta blir frågan, som svenska folket måste ställa när de ser såna som Thomas Östros, "Är det rätt den här gången? Finns det anledning att tro att det som han nu beskriver är korrekt, eller är det ånyo så att han tänjer och förvrider?"

Det är möjligt att Maud Olofsson fört Reinfeldt bakom ljuset i den här historien, och i så fall borde Reinfeldt be Östros om ursäkt.


Men den stora frågan återstår att få svar på. Har Maud Olofsson bytt parti eller har hon bara slutat upp att följa de beslut som i demokratisk anda tas fram i det partiet som hon skall föreställa vara partiledare för.


Vems politik för hon egentligen?





Mer att läsa:

Vision 2014

Expressen med Maud utfall mot Östros

Alliansfritt Sverige med mer om Centerpartiets dubbelspel

Sjukskrivna och arbetslösa jagas, men läkare går fria.

Det är skillnad på skit o pannkaka.

Regeringen Reinfeldt har under lång tid anklagat arbetslösa och sjuka för att vara lata eller simulerande.
Det har lett till att de arbetslösas ersättningar drastiskt försämrats och att de sjuka kastats ut från sjukförsäkringen.

Nu uppdagas återigen att läkare utnyttjar vårdval Stockholm genom att fuskar med saltade fakturor eller till och med helt falska fakturor.

Sjukvårdslandstingsrådet FilippaReinfeldt kommenterar det hela:

”Att slarva med stockholmarnas pengar är oacceptabelt och måste tas på största allvar. Skattebetalarnas pengar ska gå till sjukvård och användas enligt reglerna och på ett ärligt sätt”

Läkares systematiska ytnyttjandet av reformens dåliga kontrollmöjligheter anses alltså vara slarv, medan hennes man Fredrik Reinfeldt jagar sjuka från sjuksängen till arbetsförmedlingen med grisfösare.

Om Sveriges radios avslöjande varit det första så kunde man kanske låta henne slippa undan med "slarv", men då Dagens Medicin redan 2008 hade ett reportage om en läkare som fuskat till sig 1 miljon kroner genom saltade fakturor, kan man sluta sig till att hon inte är intresserad av att komma till rätta med detta grova lagbrott.

Läs även på Alliansfritt Sverige.

4 års regerande är som ett Vasalopp

4 års regerande är som ett Vasalopp, men inte det Vasalopp som går av stapeln första söndagen i mars varje år, utan mer som öppet spår.

Det finns egentligen inga andra att tävla mot som regering, då alla länder har olika förutsättningar. Visst jämförelser kan göras, men ofta blir de fel då länderna ser så olika ut i lagar och kultur.
Därför öppet spår, då tävlar man bara mot sig själv.

Men den stora liknelsen är att precis som i Vasaloppet där det finns fäbodar att stanna till i för att äta, dricka och valla om, har regeringen möjlighet att med de olika budgetpropositionerna ändra taktik efter vädret eller konjunktur.

Nu gjorde regeringen Reinfeldt inte det. Trots en politik lagd i solsken, medvind och nedförslut, ändrade man inte den när det blev regn, uppförsbacke och motvind i stormklass.

Tänk om Vasaloppsåkarna betedde sig likadant.

Jag hade bra glid i Sälen så här ändras inget. Snacka om självplågare. Snacka om att slösa med resurserna.

Precis så gjorde regeringen Reinfeldt. Lågkonjunkturen svepte in över världen och lilla Sverige, med massarbetslöshet som följd.

Där stod Reinfeldt o co och gjorde ingenting.
Deras politik lagd i högkonjunktur, blev helt fel i lågkonjunktur.
De nyarbetslösa, de som drabbades av krisen, fick 1100 kr mindre i plånboken varje månad bara i a-kassa. Dessutom straffbeskattades dom tillsammans med de sjuka, de föräldralediga och pensionärerna.

Tanken med den tuffa politiken mot de arbetslösa var att de skulle tvingas ut i jobb, eller svälta ihjäl. Hungriga varjar jaga bäst, sa man från regeringshåll. Men om det inte finns något att jaga, om det inte finns tillräckligt med arbeten att söka. Om bara de starkaste vargarna kan hitta villebråd. Då är det synd om de svaga vargarna.

Men nu pratar vi inte om vargar, utan om människor. Följden av regeringen Reinfeldts passiva krispolitik ser vi  nu. Så gott som alla kommuner har fått ett ökat uttag av socialbidrag.

Det värsta med det är inte själva utbetalningarna av socialbidragen eller att många fler blir tvugna till att använda det, utan att man inte har rätt till socialbidrag förrän man sålt av sitt hem och det liv man byggt upp.

Alla dessa människor som nu har rätt till socialbidrag pga regeringens politik, har fått sälja av allt det som de byggt upp av hus, lägehet, kapitalvaror, bil och sparade pengar. Ja till och med sina barns sparade pengar, som kanske var tänkt till barnens körkort eller för att bygga upp barnens hem när de väl flyttar hemifrån.

Nej, regeringen Reinfeldt skulle ha vallat om när vädret blev sämre, för ett vasalopp är mycket krävande och att slösa på energi i onödan får förödande konsekvenser.

Skatter är som menstruation

Jag är man och har aldrig själv haft mens, men jag har svårt att tro att det är roligt att ha mens. Jag tror inte ens att det är trevligt, men jag tror att man kan vänja sig vid det.

Jag vet däremot att menstruationen är en förutsättning för att vi människor, och övriga däggdjur, skall kunna leva vidare som art.

Det är samma sak med skatt.

Skatt är inte särskilt roligt att betala. Det är inte ens trevligt att varje månad se de pengar som försvinner iväg till stat, landsting och kommun.


Men jag vet att det är en förutsättning för att välfärdsstaten Sverige skall kunna leva vidare.


I gårdagens korta debatt i agenda, mellan Anders Borg och Tomas Östros, fick debattörerna aldrig någon riktig chans att beskriva varför skatter är så viktiga för Sverige.

Tomas Östros nämnde det i början vid ett par tillfällen, men fick ingen chans att utveckla den frågan som egentligen är viktigare än hur mycket vi betalar i skatt.

Frågan om varför vi betalar skatt, för skatter är inget mål utan ett medel för att nå målet om välfärdsstaten Sverige.


Under Reinfeldt o co dryga 3 år i regeringsställning har skatterna sänkts med ca 100 miljarder. Reinfeldt har till och med gått ut och erkänt, i efterhand, att skattesänkningarna var den mest prioriterade frågan i förra valet.

Smart om man eftersträvar makten till varje pris men oärligt och fult att mörka i den frågan, för om deras riktiga agenda kommit fram hade de inte vunnit valet 2006.


Dessa enorma skattesänkningar samtidigt som kostnader förts över från staten till kommunerna.

Exempelvis så har Reinfeldt o co infört medfinansiering vid infrastrukturssatsningar, vilket innebär att landstingets pengar och kommunala pengar som borde gå till vård, skola och omsorg används för att bygga bättre vägar och järnvägar.


De försämringar som Reinfeldt o co gjort i våra socialförsäkringar innebär att nästan alla våra kommuner fått ett ökat socialbidragsberoende bland sina medborgare och därmed högre kostnader.


Allt detta innebär att den välfärdsstat som byggds upp under nästan 100 år nu håller på att raseras och att de skatteökningar som de rödgröna nu för fram är tvunget för starta återupplivningen för välfärdsstaten Sverige.


En återupplivning och en rehabilitering som kommer att ta tid.


Jag lovar att patienten Välfärdsstaten Sverige inte kommer att kastas ut efter 450 dagar, som Reinfeldt o co gör med långtidssjuka idag, utan att vi kommer att fortsätta rehabiliteringen tills patienten Välfärdsstaten Sverige kan stå på egna ben, och detta med hjälp av skatter.

1 maj

Första maj firandet är över för i år. Fler personer än på länge i vårat demonstrationståg. Bra talare, Nina Örnfjäder företrädde ungdomarna och SSU, blivande kommunalrådet Tomas Kronstål, riksdagsmannen Christer Örnfjäder, blivande ordföranden i socialnämnden Angelica Katsanidou och landstingsrådet Anders Henriksson.


Anders Henriksson talade väl om den förändring som han och övriga rödgröna politiker i landstinget gjort i landstingets verksamhet.

Förändringar som idag visar sig genom att vårat landsting har Sveriges kortaste vårdköer och bland de nöjdaste vårdtagarna i landet.

Men den rödgröna majoriteten är inte nöjda med detta utan vill bli ännu bättre.

Samtliga talare tog också upp de förändringar och återställare som de rödgröna vill göra efter valsegern i september, där man jämför Reinfeldt o co orättvisa politik. En orättvis politik där man vill fortsätta att göra skattesänkningar som ger mer pengar till de rika och som dessutom är på lånade pengar. Samtidigt minska pengarna till den gemensamma välfärden vilket riskerar att lösa ut massuppsägningar bland välfärdsarbetarna i kommuner och landsting. Dessa massuppsägningar leder i sin tur till betydligt sämre vård, skola och omsorg.

Allt detta vill de rödgröna ändra på för att Sverige åter skall bli ett välfärdsland.



Den moderata identitetskris som här i Västervik utmynnat i att de helt plötsligt efter år av försök att avskaffa 1 maj som helgdag, nu själva ville fira arbetarnas egen dag.

Jag blev besviken av det lilla jag såg av deras firande när vi marscherade förbi. Inga arbetarröda fanor, inga plakat eller banderoller som krävde arbete åt alla eller andra väl inarbetade paroller som skulle gynna arbetarna.

Men moderater har väl aldrig förstått vad en arbetare är, för härom året när de införde jippot att utse Sveriges bästa arbetare gick priset till en småföretagare.

Jag har absolut ingenting emot småföretagare eller det enorma arbete de lägger ner i sina företag, men i min värld är en arbetare anställd och utför de arbeten som de blir beordrade till att göra.

Moderaternas 1 maj firande var inte heller välbesökt, utan jag såg mest deras egna valarbetare på det glest besökta stortorget.

Det kommer säkert stå något annat i måndagens VT, men då har man säker räknat alla som gått förbi under de timmar de hade sitt möte, oavsett om de var på väg till det riktiga demonstrationståget eller bara lördagsshoppade.



Stannade också till vid socialisternas 1 maj firande i Stadsparken när jag var på väg hem. Tyckte de hade lite färre besökare än tidigare, men den som talade under de minuter jag lyssnade gjorde inga överraskande uttalanden. De vill bland annat lösa arbetslösheten med att pensionera från 60 år samt gå ned till 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, men att ta ansvar har väl inte heller varit deras bästa kännetecken.



Som slutord kan jag bara säga att årets 1 maj ger bra vibbar, vi har en bra och genomtänkt politik, till riksdag, landsting och kommun, att föra fram tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Väljarna har till stor del insett att Reinfeldt o co’s politik faktiskt är förödande för den svenska välfärden.

Jag hoppas att det skitkastande som regeringsföreträdare börjat med, och som VT’s politiska redaktör Ola Mårtensson hakat på, slår tillbaka på dem själva, och att vi, trots att det kliar i fingrarna, inte kasta tillbaka.

För vi har den bästa politiken för att leda välfärdsstaten Sverige in i framtiden.


Läs mer på min politikerblogg på VT.

Härlig inställning till ungdomar

Borgarna med Reinfeldt och Littorin i spetsen har en härlig inställning till dagens ungdomar.


Den 11 februari hade Reinfeldt följande uttalande på sidan 7 i Sydsvenskan.


”Det är en myt att det inte finns arbete att söka i svåra tider. Det finns alltid lediga platser. […] En viktig orsak till att ungdomar inte får jobb är att de inte söker jobb.”


Sven-Otto Littorin sa nyligen i en TV intervju att många ungdomar sitter hemma och spelar TV-spel istället för att söka jobb.


Littorins lösning på ungdomsarbetslösheten är då självfallet att skärpa kraven för att de TV-spelande ungdomarna skall få socialbidrag.

I dagarna var Fredrik Reinfeldt på Gotland och besökte småföretagare. Till dem sa Reinfeldt, som tydligen inte längre anser att ungdomsarbetslösheten är en myt, att det var fackens fel att det var så stor ungdomsarbetslöshet.

Regeringens åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten består i att sänka arbetsgivaravgiften, för bla McDonalds med 10 miljoner per år, utan att ställa krav på att de anställer fler ungdomar.


Nu kommer fler och fler bevis på att den politiken inte hjälper de arbetslösa ungdomarna ett dugg, då tar man till storsläggan och gör en ny stor satsning på ungdomarna.


Reinfeldt o co tänker satsa på ungdomsbrottsligheten. Troligen vill man minska ungdomsarbetslösheten genom att bura in alla laglösa ungdomar som kör EU moppe påverkade av Joltcola, cyklar utan lyse eller spelar hög musik i statsparken.

Ja, helt klart har Reinfeldt o co en härlig syn på dagens ungdomar.

Centerns dubbelmoral och sockrad skinka

Centerpartiet kastar sten i glashus. Först tar deras skattepolitiska grupp fram en skattepolitisk plan, vilken man skyltar med på sin hemsida, där man vill höja koldioxidskatten på ett sätt som också skulle höja bensinpriset.

Sen går man ut och kritiserar den betydligt lägre höjning som den rödgröna oppositionen nu lagt fram.

Kritiken från Centerpartiet är inte att höjningen är för liten utan att den är för stor, trots att den då i själva verket är betydligt mindre än den de själva förespråkar.

Snacka om att kasta sten i glashus.



Igår var jag på jakt efter skinka att ha på mina frukostmackor. Jag kollade, som jag nu för tiden ofta gör, på innehållsförteckningen och bestämde mig för att leta efter skinka som bara innehöll skinka och salt. Det borde inte bli så svårt. Vad skulle skinka annars innehålla om den inte bara innehöll skinka och salt.

Jo, de innehåller en massa annat. En massa E nummer, en massa socker!!. Ja, socker av olika slag, mest druvsocker. Vem brukar sockra sin skinka?

Det känns i min värld helt fel med sockrad skinka, men producenterna gör det tydligen gladeligen.

Jag har nu letat igenom tre butiker här i Västervik och bara hittat ett märke med en sorts skinka som bara innehåller skinka och salt. Det är inte riktigt sant för den skinkan innehöll också något saltbaserat konserveringsmedel, dock inget E nummer. Men den var sockerfri.

Jag frågade personal i en av butikerna om de hade sockerfri skinka och fick ett förvånat uttryck som svar. Hon kunde till slut inte svara på det, men om jag letat och inte hittat någon så fanns det väl inte.

Nu finns det visserligen vissa skinkor av parma och serano sort som bara innehåller skinka och salt, men det känns inte som om jag vill sån skinka på frukostmackan, men jag får väl tänka om.

Större empati för fritidsbilister än arbetslösa

”Ett allvarligt slag mot människors privatekonomi”, sa Anders Borg i gårdagens Aktuellt.


”Man skall ha medkänsla med människor när de drabbas av åtgärder”, sa Anders Borg också igår under minidebatten med Maria Wetterstrand om de rödgrönas förslag att höja bensinskatten.

Det som de rödgröna samtidigt gör är att höja avdragsrätten för resor till och från arbetet så höjningen drabbar bara privatpersoners fritidskörning. För en bilist som kör 3000 mil på fritiden kan detta innebära en ökad kostnad på ca 100 kr i månaden.

När Anders Borg tillträdde som finansminister genomförde han en sänkning av taket på a-kassan som drabbade nyarbetslösa. En nyarbetslös med maximal otur förlorade, på grund av Anders Borgs åtgärd att ta bort taket i a-kassan, 50 kr om dagen i ersättning och 1100 kr i månaden.

Var inte det ett större slag mot människors privatekonomi, Anders Borg.

Var fanns din medkänsla då Anders Borg.




Vill du läsa mer politiska kommentarer av mig så gå till min politikerblogg på Västerviks Tidning.

Familjen Alians.

Familjen Alians består av mamma och pappa samt två barn i skolålder.


Mamma och pappa jobbar bägge heltid och de har dessutom extrajobb som tidningsutdelare.

Familjen har lite lån på huset, men inte så mycket som vissa av grannarna.

Familjen har dessutom en liten bit åkermark som de arrenderat ut med rätt god förtjänst genom åren.

Vissa av trädgård sysslorna bl.a. gräsklippning, har grannens tonåring gjort utan ersättning då han tycker det är roligt att klippa gräs.

Barnen har en ok veckopeng, barnen har i och för sig kompisar som har mer i veckopeng, men det finns även kompisar med lägre veckopeng.

Barnen får dessutom det de behöver i kläder och skor, samt leksaker vid speciella tillfällen. Bägge barnen spelar också fotboll och innebandy och får den utrustningen förutom sin veckopeng.

Mamma och pappa Alians har länge funderat på extrajobben och de pengar de får för de jobben. Paret Alians tycker att det finns andra som har större behov av de pengarna och kommer överens om att mamma Alians slutar sin anställning som tidningsutbärare.


Familjen har också tänkt lite på fördelningen i familjen där de som föräldrar står för försörjningen, medan barnen bara får. Föräldrarna som nu har mindre pengar än tidigare gör som de tänkt och minskar ner på de tärande barnens veckopeng. Då blir dessutom barnen mer villiga att tjäna egna pengar, vilket är bra i uppfostringssyfte.

Dessutom behöver barnen inte få lika mycket kläder längre, då deras behov kan stramas åt genom lappning och lagning. Några leksaksinköp är inte heller längre aktuella.


Familjen säljer även åkermarken till en granne då de inte tycker att statsbor skall äga åkermark, att grannen också är statsbo spelar inte så stor roll.


Pengarna man får in på försäljningen använder man till att amortera av på huslånet.

Familjen tycker också att grannpojken borde få betalt för det jobb han gör i trädgården, trots att han inte har bett om det. Familjen vill på detta sätt ställa sig in lite hos grannpojkens föräldrar.

Föräldrarna tycker fortfarande att det finns andra som har bättre nytta av de extrapengar som pappa Alians drar in på tidningsutbärningen, så även han säger upp sig.


Nu blir det lite kärvare ekonomiskt, men då man, utåt sett, skött sin ekonomi med bravur och blivit utsedda till en av de bästa i kvarteret på att sköta sin ekonomi, mest pga de amorteringar man gjort, så har banken inga problem att börja låna ut lite pengar till familjen trots att deras inkomster minskat betydligt under de senaste åren.


En av grannarna börjar fundera på hur familjen Alians egentligen sköter sin ekonomi. Han tycker att de misskött den rätt ordentligt.

Han påpekar att familjen minskat sina inkomster drastiskt, även om det ser annorlunda ut tack vare de pengar de fick då de sålde åkermarken.

Extrajobben har de inte längre, den stadiga inkomsten från utarrenderingen av åkermarken är borta. Dessutom har man börjat betala grannpojken för ett arbete han ändå skulle göra.

Det enda man gjort för att minska utgifterna har drabbat barnen som är de svaga i familjen. De har fått lägre veckopeng, tuffare att få igenom nya klädinköp, samt indragna leksaksinköp.

Hur tycker du?

Är det ett bra sätt att sköta en ekonomi genom att minska sina inkomster för att man anser att det finns andra som har större behov av pengarna, sälja ut det som man har en stadig inkomst på bara för att minska på lånen, låta de svagaste drabbas av de nedskärningar som man måste göra, dela ut ännu mer pengar till de som inte behöver för att i slutändan behöva låna pengar för att det inte går ihop.


Tycker du att det är ett bra sätt att sköta en ekonomi är du en av Reinfeldts väljare, annars bör du tänka över hur du röstar 19 september, för det är precis så här som Reinfeldt o co sköter den svenska ekonomin.