Arbetslösa skall vara tacksamma!

Arbetslösa skall vara tacksamma för hjälpen de får!

 Ja så skriver Helena Rivière, tidigare moderat ledamot i riksdagens socialförsäkringsutskott i en debattartikel på newsmill.se.

Hon skriver vidare: Är det otänkbart att begära lite positiv respons av människor som fått del av arbetsmarknadspolitiken med alla dess insatser?

Om man nu lägger ihop det pussel av politiska beslut som Reinfeldt o co lämnar efter sig så börjar en rätt tydlig bild komma fram. En bild som gör att jag får rysningar av olust.

På den bild som kommer fram ser man ett tydligt spår av kravet på eget ansvar. Individen skall helt och hållet ta eget ansvar för sitt liv.

Ta utbildningsminister Björklunds utspel om att skriva in skolk i betyget lägger över ansvaret på skolgången på eleven. Blir eleven mobbad, får man inte rätt hjälp av lärarna eller om man på annat sätt känner olust att gå på lektionerna så får man det för alltid inskrivet i betyget. Även om det inte står i slutbetyget.

Du skall helt enkelt ta eget ansvar för din utbildning, även om skolan sviker dig för det blir du som sitter med dubbel Svarte Petter. Dels prickad av samhället som skolkare och dels sviken av skolan med bristfällig utbildning som följd.

På samma sätt fungerar idag arbetsmarknaden. Ta eget ansvar för att fixa ett jobb. Om det inte går, kanske för att du redan sitter med 2 Svarte Petter från skolans tid, så får du först en coach som skall få dig att söka jobb på rätt sätt.

Sen får du praktik där arbetsgivaren förutom gratis arbetskraft får betalt för att ha dig på arbetsplatsen.

I det läget, när du jobbar gratis åt en arbetsgivare för en penning som knappt kan föda dig eller din familj, då tycker moderata företrädare till och med att du skall vara tacksam för att samhället ställer upp på dig.

Här är en klar skiljelinje mellan den politik som Reinfeldt o co för och den jag vill se. Jag vill se ett samhälle som tar hand om varandra. Ett samhälle där vi hjälper varandra. Ett samhälle där experterna vägleder mig och tar mig under sina vingar, istället för att jag skall få gå ensam längs livets väg.

I Reinfeldts Sverige är det inte vi utan där är var och en sin egen bästa dräng, men jag vill något annat. För samhället är vi, och vi skall ta hand om oss.