måndag 9 november 2015

SD hotar svensk ekonomi.

Davos 2013, Fredrik Reinfeldt Sveriges dåvarande statsminister säger att svensk industri är ”basically gone”.
Hela Industrisverige satt kaffet i vrångstrupen och undrar om herr statsminister fått en hjärnblödning.
Alla som har lite koll på ekonomi vet att friska pengar är ett måste för en ekonomi. En familj behöver inkomster, precis som ett land. Inflödet av friska pengar till Sverige kommer till absolut största delen från den exporterande delen av svensk industri, vilket är den största delen av svensk industri. Förenklat kan man säga att svensk industri är livsviktig för Sverige.

Så när herr statsminister uttalar sig som han gjorde i Davos, får hela Sveriges industri och alla Sverigevänner skrämselhicka. De vet hur viktiga utländska investerare är och undrar vilken investerare som vill satsa pengar på något som är ”basically gone”.
Vad Reinfeldt menade eller vad han ville med sitt uttalande är fortfarande höljt i ett dunkel, men idag ser vi SD göra samma sak. Men vi vet varför SD gör det.

När flyktingkatastrofen sprider sig över Europa vill SD stänga ute alla människor som flyr från krig och tortyr, och som vill finna skydd i Sverige. När SD märker att de är de enda i det svenska parlamentet som vill detta gör de vad de kan för att själva stoppa flyktingarna. Genom att deras riksdagsledamöter skolkar från sitt uppdrag och blir Sveriges mest välbetalda bidragstagare, skall SD försöka samla underskrifter till en folkomröstning om flyktingmottagande. En folkomröstning som oavsett hur många namnunderskrifter den ger inte ens kan tvingas fram.

Men det som är det mest allvarliga är SD’s utlandssatsning. En satsning som går ut på att förmedla bilden till de människor som tänkt söka sitt skydd i Sverige, att Sverige är ett land i ruiner, ett land i katastrofläge och ett land som faller isär.

Möjligen kan detta göra så att någon av alla de 1000 talet människor som tänk sig till Sverige väljer andra länder, men vilken bild kommer detta att förmedla om Sverige.

Vilka investerare vill satsa pengar på svensk industri när Sverige påstås står på randen till kollaps som land.

Nej, Sverigevänner, SD är nu ännu mer ett hot mot vårat svenska samhälle när de sprider extrema lögner om det moderland de säger sig värna. När de sprider lögner som svärtar ner den svenska flaggan de säger sig hålla så högt. När de sprider lögner som kan skicka svensk industri in i en riktig kris.


Sverigevänner, nu är det dags att öppna ögonen och se att SD inte värnar Sverige, utan bara värnar sig själva och sina idéer utan en tanke på Sveriges bästa.

söndag 8 november 2015

Du stämplar aldrig ut från den fackliga kampen.

På en arbetsplats någonstans i Sverige tog en arbetsgivare beslutet att flytta tillverkningen av en av sina produkter till ett annat land. Sämre villkor för de anställda i det landet gjorde det billigare för arbetsgivaren.
De drabbade arbetarna och deras fackförbund tyckte detta var för djävligt och försökte in i det längsta få arbetsgivaren att ändra sig, men förgäves.
De kände sig kränkta, då deras yrkesskicklighet vägde så pass lite jämfört med den ekonomiska vinningen som arbetsgivaren gjorde på de usla villkoren i landet där produktionen skulle förläggas.
Att de, som tillverkat denna produkt i många långa år helt. plötsligt blev överflödiga för att de hade haft kraften genom sitt fackförbund förhandla sig till bra villkor.
Att deras arbetsgivare som i sin policy värnade fackliga rättigheter och bra arbetsförhållanden nu visade sitt kapitalistiska rätta jag.

 Dagen närmade sig och de drabbade valde att avsluta med flaggan i topp. Stolta yrkesarbetare som arbetat ihop många år och som nu skulle skiljas för vinden till nya roller, gick gemensamt ut för en sista stund tillsammans. En sista öl, gravöl, vänner emellan.

De valde av alla stadens restauranger den som var mest känd som fackfientlig. Den som Hotell och Restaurangfacket hade haft absolut mest motstånd ifrån och som sagt att de aldrig skulle teckna ett kollektivavta. Att de aldrig skulle vilja garantera sina anställda justa villkor.

Just den restaurangen valde de stolta yrkesarbetarna att dricka sin gravöl på. De som mycket väl vet hur det känns att bli ratade för att de krävt sina rättigheter, väljer en restaurang där arbetsgivaren inte vill ge de anställda rättigheter och arbetsvillkor utifrån vad ett kollektivavtal ger.
De gjorde samma val som deras arbetsgivare gjort. Ett val som när det drabbade dem själva var för djävligt, men nu när de stämplat ut kunde de själva göra detsamma.
Samma sak som drabbade dem på fabriken, drabbade nu kamrater på restauranger med justa villkor som inte fick deras beställning på gravölen och som därför inte kallades in för tjänstgöring den kvällen.


Sensmoralen i detta är att den fackliga kampen, stämplar aldrig ut. Den måste föras varje dag, varje timme och för alla arbetare världen över. För även om vi har det bra just nu är hotet alltid över oss, men om vi håller ihop så blir det svårare för arbetsgivarna att köra över oss.

onsdag 5 augusti 2015

Dags för 6 timmars arbetsdag.

Arbetstiderna har i princip inte ändrat sen 1978 då den 5:e semesterveckan infördes. 1991 blev det 27 semesterdagar, men i samband med upprensningen efter regeringen Bildts misskötsel av den svenska ekonomin togs de 2 dagarna bort igen.

Då det inte hänt något på över 45 år så kan man lätt tro att arbetstiden inte ändras så ofta, men så är det inte.

Sen 1919 då arbetstiden reglerades till 8 timmar per dag dvs 48 timmar i veckan då bara söndagar var vilodag har det genomförts förändringar med bara några få års mellanrum under så gott som hela 1900-talet fram till 1978.

1938 infördes 2 veckors semester
1951 blev det 3 veckors semester
1958 blev veckoarbetstiden 45 timmar
1963 4 veckors semester
1967 42,5 timmars arbetsvecka
1970 40 timmars arbetsvecka
1978 5 veckors semester.

Skulle den utvecklingen följts så hade vi idag haft 30 timmars arbetsvecka och 7 veckors semester.

Nu kan vi inte kräva 6 timmars arbetsdag bara för att det skulle ha följd den utveckling som vi hade under 1900-talet utan måste även hitta andra argument.

De försök som gjorts med 6 timmars arbetsdag har fallit ut bra.

Toyota Center i Mölndal har man haft 6 timmars arbetsdag med full betalning för servicemekanikerna i hela 12 år. Företagsledningen är överförtjust och pratar gärna om den succé det blivit. Arbetsgivaren säger att förut fick de anställda betalt för 8 timmar men jobbade bara effektivt i 6 timmar pga det tunga jobbet, och att då istället betala samma lön för de 6 effektiva timmarna blir inte dyrare. Dessutom har sjukfrånvaron minskat vilket är en vinst både ekonomiskt och mänskligt.

I 16 år arbetade hemtjänsten i Kiruna 6 timmars arbetsdag. Bara att försöket blev så långt som 16 år talar sitt tydliga språk om att det måste ha fungerat bra. Men pga att kommunen inte hade någon koll på hur sjukfrånvaron och andra intressanta uppgifter såg ut innan försöket påbörjades har det inte kunnat göras någon utredning om försöket varit bra eller dåligt. Orsaken till att det avslutades 2005 var rent politiskt då moderaterna fick ett finger med i majoriteten, och de hade av någon anledning haft försöket med 6 timmars arbetsdag som ett rött skynke.


Sen februari i år har man provat med 6 timmars arbetsdag på Svartedalens Äldreboende i Göteborg. Politikerna har trots att ingen utredning är klar fått så pass positiva reaktioner från både personal och boenden att de nyligen beslöt att förlänga försöket med ett år.

Arbetslösheten är oroväckande stor och med 6 timmars arbetsdag skulle många arbetstillfällen skapas. När arbetslösa får arbete får vi en dubbel seger. Dels slipper samhället att betala ut arbetslöshetsersättning och dels får en människa chansen att jobba och försörja sig själv, med allt det positiva som det för med sig.

Utmaningarna som 6 timmars arbetsdag för med sig är stora.

Inom kommuner och landsting är idag jakten på att följa budget tyvärr mycket viktigare än att ge en bra service. En bra service på exempelvis ett äldreboende ger inte heller någon högre inkomst för kommunen. Lösningarna på det finns för antingen kan staten gå in med högre anslag till kommuner och landsting eller så får arbetsmarknadens parter lösa det vid förhandlingsbordet. Kanske en kombination av bägge, men olösligt är inte problemet.

Det kommer att bli konflikt mellan arbetsplatser, som likt Toyota tjänar på 6 timmars arbetsdag och de arbetsplatserna där det blir en kostnad för arbetsgivaren, när det gäller en förhandlingslösning där löntagarna får betala. Därför skulle jag förorda en statlig lösning för de branscher som blir drabbade ekonomiskt.

Samhället kommer att tjäna på införandet dels genom färre arbetslösa och dels genom mindre sjukfrånvaro, och de insparade pengarna kan göra att statens insats inte behöver finansieras med höga skatteökningar.

En annan utmaning är att förse arbetsmarknaden med utbildad personal. Redan idag är rätt utbildad personal ett problem, hur blir det då bli om 6 timmars arbetsdag införs. Utmaningar är till för att tas på allvar och med ett väl utarbetat tidsschema med utbildningssatsningar inför ett införande av 6 timmars arbetsdag skulle det kunna fungera.

Som ni ser är det inte en utopi med 6 timmars arbetsdag utan bara en ordentligt planerad genomförandeplan som behövs, samt modiga politiker som vågar ta besluten.

tisdag 12 maj 2015

Livs får skit för att de gör sitt jobb!

Skall svenska medborgare ha rätt att organisera sig fackligt i svenska fackföreningar?

Skall de svenska fackföreningarna ha rätt att vidta stridsåtgärder?

Skall alla myndiga personer/lagliga organisationer ha rätt att anmäla/stämma till det svenska domstolsväsendet?

Skall riksdagen vara den lagstiftande församlingen i Sverige?

Om man svara jag på alla ovanstående frågor har jag svårt att förstå hur man kan vara så fruktansvärt bitter, arg, frustrerad, ilsken som vissa borgerliga förståsigpåare och deras svans är, på Livs, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, i den konflikt som varit på Ingeborgs Bageri i Linköping och dess följder.

När ”debatten” har varit något sånär lugn har Livs jämförts med maffia och våldsverkande mc-gäng. Då kan ni tänka er hur det har låtit när ”debatten” varit mindre lugn. Däremot har en saklig debatt helt saknats hos dessa borgerliga ”debattörer” och dess svans.

Ingen eller ytterst få av de borgerliga förståsigpåarna, eller deras svans, har ifrågasatt den svenska lagstiftningen, vilket de i så fall borde göra.

För vad har då Livs gjort som är så hemskt? 
Livs hade en medlem på Ingeborgs Bageri. Bageriet hade inget kollektivavtal och Livs medlem hade inte justa villkor. Bland annat så var medlemmens lön långt under den normala i bageribranschen för en anställd med hens kompetens.

Det Livs då gjorde var att träffa ägarna och fråga dem om de ville teckna kollektivavtal med dem. Arbetsgivaren sade nej och orsaken var att de inte hade råd att betala för justa villkor.

Då kallade Livs till förhandling med arbetsgivaren och informerade dem om vad ett kollektivavtal är och vilka följderna kan bli om arbetsgivaren inte tecknade ett avtal. 
Arbetsgivaren sade nej, de hade fortfarande inte råd med justa villkor.

Då kallade Livs till en central förhandling där samma sak upprepades. Arbetsgivaren sade fortfarande nej, fortfarande för dyrt att betala just lön och justa villkor.

Livs varslade om blockad och kontaktade medlingsinstitutet som utsåg en medlare. Medlaren försökte medla i konflikten men misslyckades.

Allt detta måste alltså göras enligt svenska lagar och avtal.

Blockaden inleddes, vilket innebar att Livs medlem sattes i strejk och strejk- och blockad-vakter ställde sig i närheten av ingången till Ingeborgs Bageri.
Vakternas uppgift var att se till att inga strejkbrytare tog över medlemmens arbetsuppgifter samt att informera allmänheten och kunder om blockaden. Vakterna var inte från kriminella mc gäng utan förtroendevalda och anställda från Livs.
Inga leveranser stoppades.

Till slut beslöt arbetsgivaren att teckna ett kollektivavtal med Livs och blockaden avslutades.

Dagen efter att kollektivavtalet skrivits på varslade arbetsgivaren Livs medlem om uppsägning, vilken verkställdes efter sedvanliga förhandlingar. 

Livs anser att arbetsgivaren sade upp medlemmen på grund av dennes medlemskap i Livs, vilket inte är saklig grund för uppsägning och dessutom föreningsrätts kränkande, och stämde därmed Ingeborgs Bageri till arbetsdomstolen. 
Om Livs har rätt eller fel i sitt antagande kommer att visa sig när domstolen hållit sina förhandlingar.

Så detta har då hänt:
  • En anställd har valt att organisera sig i ett fackförbund.
  • Fackförbundet har försökt att förhandla fram justa villkor för sin medlem.
  • Fackförbundet har vidtagit stridsåtgärder för att medlemmen skall få justa villkor.
  • Fackförbundet har stämt till domstol.
  • Allt detta är helt lagligt att göra i Sverige idag.
  • Alla har rätt att organisera sig fackligt.
  • Fackförbund har rätt att förhandla.
  • Fackförbund har rätt att vidta stridsåtgärder.
  • Vem som helst har rätt att anmäla/stämma till polis/domstol.


Och om det nu skulle vara lagarna som ger medborgare och fackförbund dessa rättigheter, det är fel på så borde väl debatten handla om det istället för om Livs, som bara gör vad de är ålagda att göra av sina medlemmar, dvs se till att alla medlemmar har justa villkor.

Ändå kallar borgerliga förståsigpåare Livs för maffia och jämför Livs med brutala våldsverkare.


Men då man inte klarar av att föra en saklig debatt för att man saknar argumenten då försöker man istället att smutskasta antagonisten. Där hjärnan tar slut tar nävarna vid.

Läs också: Martin Klepkes artikel LÄNK.


torsdag 23 januari 2014

Sådan är kapitalismen.

Av någon anledning började jag att tänka på den gamla slagdängan, ”Sådan är kapitalismen” när jag läste om det brev som hamburgerrestaurangen Max ägare skrivit till sina anställda och som sen blivit offentligt.

I brevet skriver ägarna att en valseger för oppositionen, skulle innebära en "fullständig katastrof" för branschen eftersom de vill "höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna".

Enligt Max egna ekonomiska redovisningar, här redovisade av ledarbloggen på Aftonbladet, ökade deras omsättning under 2012, vilket var det första året med den sänkta restaurangmomsen, med nära 11%. De 4 ägarna tog själva ut och delade på 100 miljoner. Trots detta blev vinsten efter skatt och andra avdrag och uttag hela 126 miljoner.

Det är dessa stackare som en återgång till den högre restaurangmomsen tydligen skulle innebära en fullständig katastrof för. De skulle kanske bara få möjlighet att ta ut 50 miljoner istället för 100 miljoner, men för att slippa halvera sina ynkliga löner hotar man istället att säga upp sina anställda.

Så oavsett vilka som vinner valet kommer Max ägare att fortsätta håva in miljoner, men de anställda får betala om de och resten av Sveriges befolkning röstar fram en regering som vill satsa verkningsfulla arbetsmarknadsåtgärder för att få arbetslösa i jobb, på skolan som bara blir sämre och sämre, på vården som inte heller blivit bättre under Reinfeldts regim och på omsorgen för våra äldre och handikapade.
 
Max ägare har nu gett ett ansikte åt den rena kapitalismen.

tisdag 3 september 2013

Skolministern backar igen, betygstrixandet kan fortsätta.


Skolminister Björklund stod i somras och lovade att rättningen skolans nationella prov skulle centraliseras.

Orsaken till centraliseringen var dels att lärarna, som får använda mer och mer av sin arbetstid till administrativa göromål, skulle få mer tid till undervisning samt att de nationella proven skulle bedömmas mer lika om de rättades på samma ställe.

 
I dagarna kom det också en utredning som visar på de problem som blir när man rättar de nationella proven på varje enskild skola.

Utredningen visar att friskolorna i större utsträckning rättar mer generöst till sina elever än vad de kommunala skolorna gör.

Elever som svarat på provets frågor likadant får med andra ord högre poäng/betyg på en friskola än de får på en kommunal skola.

När friskolorna också har höga betyg som en del i sin marknadsföring, får man också en förklaring till varför friskolorna har en benägenhet att rätta proven mera generöst. Det handlar i slutänden om lärarens eget jobb. Dåliga betyg för skolan ger inga elever, medan goda betyg kan ger bra elevunderlag. Vad väljer då läraren att sätta för poäng på elevens svar om det nästan ger rätt till en högre poäng/bedömning på den skolan där man rekryterar elever bland annat på skolans betygssnitt?

 
Så efter sommarens löfte om centralisering av rättningen av de nationella proven och efter den nya utredningen som ger en ännu större anledning till centralisering väljer Björklund och hans regeringskollegor att prioritera ett femte jobbskatteavdrag.

 
Jag kan förstå att Björklund inte står på sig för sen han tog över som skolminister har resultaten för eleverna rasat och om vissa skolor sätter högre betyg än vad eleverna egentligen skall ha så blir även de nationella resultaten bättre.

Så detta är ytterligare ett sätt för regeringen Reinfeldt att trixa med siffrorna för att lura medborgarna att deras politik går bättre än den egentligen gör.

fredag 30 augusti 2013

Jobbskatteavdraget ger lindrigare straff.


Det har genom historien varit lätt för väl bemedlade att köpa sig fria från straff. Möjligheten har minskats genom åren och idag tror väl de flesta att den möjligheten för de rika är så gott som obefintlig.

Dagsböter som straff var också konstruerat så att de som döms får betala utifrån inkomst, vilket bör ge ett likvärdigt straff i procent oavsett inkomst.

Men med den politik som regeringen Reinfeldt bedriver har bötesstraffen urholkats för de som har arbete och urholkningen ökar med inkomsten.

Exempelvis så är en dagsbot* för en person med en årsinkomst på 1 miljon kronor 1,06% av hans disponibla** inkomst i medan en dagsbot* för en person med maxbeloppet i a-kassa, 176800 kronor/år är 1,60% av hans disponibla** inkomst.


Jobbskatteavdraget har också inneburit att urholkningen går fortare då den disponibla inkomsten har ökat för personer med arbete, medan dagsboten fortfarande beräknas på bruttoinkomsten.

Det innebär att en person med 1 miljon i årsinkomst har fått jobbskatteavdrag från 2006 som betalar av ett straff på 30 dagsböter på 5,86 månader, medan den som är arbetslös eller sjuk inte får något jobbskatteavdrag och därmed måste betala sina böter med en lägre disponibla inkomst, än de hade innan 2006. Detta då både a-kassa och sjukpenning/sjukbidrag minskat. Och då tar jag ingen hänsyn till att sjuka utförsäkras med jämna mellanrum vilket kan sänka deras inkomst ännu mer vid de tillfällena.

För de arbetande med lägre inkomst har jobbskatteavdragen gett mer rent procentuellt vilket gör att de ”betalar av” böterna ännu snabbare.


Lite siffror:

Inkomst         1 dagsbot*       disp ink**     dagsbot % av disp ink

1 milj             810kr             76,120           1,06

500000          430                34454            1,25

240000          190                12787            1,49

176800***    120                7520              1,60
 

Mer siffror                         
                                              30 dagsböter****                150 dgsbö****
Inkomst         jobbskavdr    ”avbetalning”                       ”avbetalning”

1 milj             4146              24300/5,86 mån                 121500/29,3mån

500000          3763              12900/3,43 mån                  64500/17,1 mån

240000          1497              5700/3,81 mån                    28500/19,0 mån

176800***    0                    3600/ -                                 18000/ -

 

 

*Dagsboten är uträknad enligt rådande praxis hittad på åklagarmyndighetens hemsida, precis som övriga fakta angående dagsböter..

**Den disponibla inkomsten är beräknad enligt följande:

Inkomst innan skatt minus riksnormen för försörjningsstöd för en ensamstående person, 3880 kronor/månad minus hyra för en lägenhet på 40 kvm med en hyra på 1000 kr/kvm, 3333 kronor/månad.

Riksnormen hittad på socialstyrelsens hemsida och den är ett mått på de kostnader per månad som socialstyrelsen ser som godkända.

Snitthyran för en hyreslägenhet är enligt Bostadsbolaget i Västerviks årsredovisning för 2012 1014 kr/kvm/år, och en lägenhet på 40 kvm för en ensamstående fann jag rimligt.

Jag kollade även på www.bostadsbidrag.com om någon av inkomsterna var berättigad till bostadsbidrag vilket inte var fallet.

 
*** Inkomst baserad på full ersättning från a-kassan


**** 30 dagsböter är minimistraff och 150 dagsböter är maxstraff.


Minsta möjliga straffbelopp är 750 kronor vilket praktiseras för de helt utan inkomst eller enormt låg inkomst. För en ensamstående utan försörjningsskyldighet blir den gränsen 75000 kr i årsinkomst.
 
Jobbskatteavdraget hittade jag på www.jobbskatteavdrag.se och är beräknat utifrån en person född 1967, med genomsnittlig skatt, medlem i Sv Kyrkan men ej i någon a-kassa.