Aftonbladets chefredaktör och ansvarig utgivare Jan Helin har en egen politisk agenda, där han vill avsätta Håkan Juholt.
I lördags avslöjades det att Aftonbladets chefredaktör och ansvarig utgivare Jan Helin själv vill att Håkan Juholt skall avgå. Jan Helin menar själv att samtalet som överhördes skall tas som ett jargongsamtal på en redaktion, vilket låter som en mycket beige bortförklaring.
Upprinnelsen till avslöjandet är följande:
I lördags var en intervju med Jan Hellin ett av SR P1 program Medierna programpunkter. Undertiden P1 reportrarna sitter på Aftonbladets redaktion och väntar på Jan Hellin hör de en av Jan Hellins kollegor säga till Jan Hellin: Vi hoppas att Juholt avgår idag, säger kollegan. Ja, säger Jan Helin innan han kommer in till intervjun.
Givetvis blev denna öppning ett av samtalsämnena med Jan Helin.
Lyssna på reportaget här: LÄNK
Om du inte orkar höra på det så har Anna Ardin skrivit ut själva utfrågningen av Jan Helin.
Se hela texten här: LÄNK
Nu är jag tillbaka till ruta ett i min beskrivning av vad jag ser som en av de största skandalerna i svensk mediahistoria.
En tidningen med egen politisk agenda som med sin makt försöker att störta partiledaren i landets största parti. Det är det närmaste en statskupp man kan komma.
Nu är det dags för medierna i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet att försöka få tillbaka lite av den trovärdighet de drevat bort under den gångna veckan, och utan Jan Helins avgång kan knappast Aftonbladet få tillbaka någon som helst trovärdighet.
måndag 17 oktober 2011
tisdag 16 augusti 2011
Vem har rätt till FAS3?
LO-tidningen har under den senaste veckan haft 2 reportage angående FAS3.
I det ena berättas om Jobbfabrikens grundare och ägare Ivan Daza. Han startade jobbfabriken just på grund av FAS3 och de möjligheter FAS3 ger för kreativa entreprenörer.
FAS3 ger som bekant arbetsgivarna ca 5,000 kr i månaden per långtidsarbetslös de tar sig an. Tanken är den att de skall sätta de långtidsarbetslösa i sysselsättning på ett sätt som inte tar jobb ifrån den vanliga arbetsmarknaden.
Ivan Daza har under 2010 höjt sin lön från beskedliga 500,000 kr per år till 2,5 miljoner. Han har dessutom som majoritetsägare till bolaget tagit ut en aktieutdelning på 225,000 kr.
Utöver dessa pengar rakt ner i fickan har 3,4 miljoner avsatts till hans pension.
Av de 5,000 kronorna som Jobbfabriken fått för varje deltagare de haft har Ivan Daza tagit 1.000 kr till sig själv inkl framtida pension.
Jag finner detta rätt motbjudande då vi bland annat har sjukskrivna som får gå i månader utan inkomst. Det syns tydligt vilka delar av samhället som regeringen Reinfeldt gynnar.
Det som känns värst är att det bara är regeringsmotståndare som reagerar på denna stora orättvisa som regeringen skapat i vårat Sverige.
Men när sen LO-tidningen rapporterar om att det finns LO-fack som också har anordnat FAS3, då dyker alla regeringskramare upp och ifrågasätter LO’s trovärdighet.
Skillnaden som jag ser det är att LO-facken som anordnat FAS3 har lagt de 5,000 kr i en särskild plånbok som skall vara till arbetsmiljöförbättringar för FAS3-arna, samt för att i lugn o ro kunna avveckla de projekt som FAS3-arna gör om FAS3 skulle avvecklas, och då i form av löner till dem som skall avveckla. LO-facken skor sig inte på FAS3 på det sätt som sker i jobbfabriken.
Nu är vi också inne på en debatt jag känner igen från tidigare. Får vi i arbetarrörelsen nyttja de reformer som vi är emot.
Får en aktiv socialdemokrat ha städhjälp med RUT avdrag?
Får en LO ombudsman, som bloggar om felaktigheten med ROT avdrag under brinnande högkonjunktur, nyttja ROT vid en ombyggnad hemma?
Får LO eller socialdemokraterna hjälpa långtidsarbetslösa med vettig sysselsättning under FAS3’s flagga?
Borgerliga kommentarer säger att det är ok för arbetsgivare att utnyttja FAS3 till egen vinning hur långt som helst, men det är inte ok för ideella organisationer som inte tycker att FAS3 är en bra reform, att anordna FAS3 med vettig sysselsättning och utan egen vinning.
FAS3 är en åtgärd som jag tycker är helt fel. Människor får i bästa fall en vettig sysselsättning till en låg ersättning, men i sämsta fall meningslösa uppgifter och usel ersättning. Arbetsgivarna får gratis arbetskraft samt 5,000 kr i månaden för besväret. Åtgärden borde precis som riksdagen beslutat läggas ner fortast möjligt, men fram till dess är det väl ok för alla som kan att utnyttja detta på bästa möjliga sätt och utifrån sitt eget samvete. Oavsett politisk åsikt.
Läs även Göran Johanssons blogg i samma ämne men med annan åsikt.
Eller på Alliansfritt Sverige ang Jobbfabriken.
I det ena berättas om Jobbfabrikens grundare och ägare Ivan Daza. Han startade jobbfabriken just på grund av FAS3 och de möjligheter FAS3 ger för kreativa entreprenörer.
FAS3 ger som bekant arbetsgivarna ca 5,000 kr i månaden per långtidsarbetslös de tar sig an. Tanken är den att de skall sätta de långtidsarbetslösa i sysselsättning på ett sätt som inte tar jobb ifrån den vanliga arbetsmarknaden.
Ivan Daza har under 2010 höjt sin lön från beskedliga 500,000 kr per år till 2,5 miljoner. Han har dessutom som majoritetsägare till bolaget tagit ut en aktieutdelning på 225,000 kr.
Utöver dessa pengar rakt ner i fickan har 3,4 miljoner avsatts till hans pension.
Av de 5,000 kronorna som Jobbfabriken fått för varje deltagare de haft har Ivan Daza tagit 1.000 kr till sig själv inkl framtida pension.
Jag finner detta rätt motbjudande då vi bland annat har sjukskrivna som får gå i månader utan inkomst. Det syns tydligt vilka delar av samhället som regeringen Reinfeldt gynnar.
Det som känns värst är att det bara är regeringsmotståndare som reagerar på denna stora orättvisa som regeringen skapat i vårat Sverige.
Men när sen LO-tidningen rapporterar om att det finns LO-fack som också har anordnat FAS3, då dyker alla regeringskramare upp och ifrågasätter LO’s trovärdighet.
Skillnaden som jag ser det är att LO-facken som anordnat FAS3 har lagt de 5,000 kr i en särskild plånbok som skall vara till arbetsmiljöförbättringar för FAS3-arna, samt för att i lugn o ro kunna avveckla de projekt som FAS3-arna gör om FAS3 skulle avvecklas, och då i form av löner till dem som skall avveckla. LO-facken skor sig inte på FAS3 på det sätt som sker i jobbfabriken.
Nu är vi också inne på en debatt jag känner igen från tidigare. Får vi i arbetarrörelsen nyttja de reformer som vi är emot.
Får en aktiv socialdemokrat ha städhjälp med RUT avdrag?
Får en LO ombudsman, som bloggar om felaktigheten med ROT avdrag under brinnande högkonjunktur, nyttja ROT vid en ombyggnad hemma?
Får LO eller socialdemokraterna hjälpa långtidsarbetslösa med vettig sysselsättning under FAS3’s flagga?
Borgerliga kommentarer säger att det är ok för arbetsgivare att utnyttja FAS3 till egen vinning hur långt som helst, men det är inte ok för ideella organisationer som inte tycker att FAS3 är en bra reform, att anordna FAS3 med vettig sysselsättning och utan egen vinning.
FAS3 är en åtgärd som jag tycker är helt fel. Människor får i bästa fall en vettig sysselsättning till en låg ersättning, men i sämsta fall meningslösa uppgifter och usel ersättning. Arbetsgivarna får gratis arbetskraft samt 5,000 kr i månaden för besväret. Åtgärden borde precis som riksdagen beslutat läggas ner fortast möjligt, men fram till dess är det väl ok för alla som kan att utnyttja detta på bästa möjliga sätt och utifrån sitt eget samvete. Oavsett politisk åsikt.
Läs även Göran Johanssons blogg i samma ämne men med annan åsikt.
Eller på Alliansfritt Sverige ang Jobbfabriken.
onsdag 10 augusti 2011
När okunskap riskerar att blir makt.
Ett flertal moderata riksdagsmän, bland annat Hanif Bali och Lars Beckman har under sommaren framfört åsikter som fått mig att börja fundera på deras kunskaper. Hur har de kunnat bli riksdagsledamöter utan att kunskap om något så viktigt i deras arbete som den svenska Regeringsformen.
Regeringsformen är det som styr hur riksdag och regering skall fungera, ja helt enkelt hur vår representativa demokrati fungerar. Bland annat så säger Regeringsformen att regeringen lägger förslag som sen riksdagen skall rösta om. Det är med andra ord regeringens ansvar att lägga förslag till riksdagen, så att en majoritet av riksdagens ledamöter rösta för regeringens förlag. Ja, om regeringen vill bedriva en aktiv politik vill säga.
Nu påstår ett flertal moderata riksdagsmän att det är oppositionens fel att regeringens förslag om ett femte jobbskatteavdrag riskerar att falla nu i höst. En av riksdagsmännen har till och med gått så långt att han tror att högerextremister kommer att ta över Sverige om sverigedemokraterna röstar med den övriga oppositionen och därmed fäller regeringens förslag.
Vi kan pedagogiskt jämföra regeringen med en bilmekaniker, regeringens idé med en halvdålig bil som skall förvandlas till ett förslag och riksdagen med bilprovningen. Bilmekanikern får in en halvdålig bil, som han måste fixa till så den kan bli körduglig. Han mekar och fixar tills han är nöjd sen lämnar han in bilen till bilprovningen och i regel får bilen godkänt. Om bilmekanikern inte får bilen igenom bilprovningen har han gjort ett dåligt jobb.
Om bilmekanikern har så stor tro på sig själv att han tror sig kunna få igenom en upphottad och jättetrimmad bil men med de klena originalbromsarna, jämför femte skatteavdraget, så kan man till och med snacka om tjänstefel.
När sen bilmekanikern och hela hans verkstad står och skyller allt på bilprovningen blir det helt plötsligt en parodi.
Men det fula i kråksången är att den breda allmänheten inte heller har så goda kunskaper om Regeringsformen. Så om de dåligt utbildade moderata riksdagsmännen fortsätter att beskriva verkligheten utifrån en felaktig vinkel tillräckligt länge utan motstånd och tillrättavisanden kan väljarna också få en skev bild av hur regering och riksdag egentligen skall fungera.
Därför är det viktigt att vi som föredrar den rätta verklighetsbeskrivningen fortsätter att sprida sanningen, för annars kan okunskap bli makt.
Läs även vad Björn Fridén skriver på Alliansfritt Sverige.
Regeringsformen är det som styr hur riksdag och regering skall fungera, ja helt enkelt hur vår representativa demokrati fungerar. Bland annat så säger Regeringsformen att regeringen lägger förslag som sen riksdagen skall rösta om. Det är med andra ord regeringens ansvar att lägga förslag till riksdagen, så att en majoritet av riksdagens ledamöter rösta för regeringens förlag. Ja, om regeringen vill bedriva en aktiv politik vill säga.
Nu påstår ett flertal moderata riksdagsmän att det är oppositionens fel att regeringens förslag om ett femte jobbskatteavdrag riskerar att falla nu i höst. En av riksdagsmännen har till och med gått så långt att han tror att högerextremister kommer att ta över Sverige om sverigedemokraterna röstar med den övriga oppositionen och därmed fäller regeringens förslag.
Vi kan pedagogiskt jämföra regeringen med en bilmekaniker, regeringens idé med en halvdålig bil som skall förvandlas till ett förslag och riksdagen med bilprovningen. Bilmekanikern får in en halvdålig bil, som han måste fixa till så den kan bli körduglig. Han mekar och fixar tills han är nöjd sen lämnar han in bilen till bilprovningen och i regel får bilen godkänt. Om bilmekanikern inte får bilen igenom bilprovningen har han gjort ett dåligt jobb.
Om bilmekanikern har så stor tro på sig själv att han tror sig kunna få igenom en upphottad och jättetrimmad bil men med de klena originalbromsarna, jämför femte skatteavdraget, så kan man till och med snacka om tjänstefel.
När sen bilmekanikern och hela hans verkstad står och skyller allt på bilprovningen blir det helt plötsligt en parodi.
Men det fula i kråksången är att den breda allmänheten inte heller har så goda kunskaper om Regeringsformen. Så om de dåligt utbildade moderata riksdagsmännen fortsätter att beskriva verkligheten utifrån en felaktig vinkel tillräckligt länge utan motstånd och tillrättavisanden kan väljarna också få en skev bild av hur regering och riksdag egentligen skall fungera.
Därför är det viktigt att vi som föredrar den rätta verklighetsbeskrivningen fortsätter att sprida sanningen, för annars kan okunskap bli makt.
Läs även vad Björn Fridén skriver på Alliansfritt Sverige.
måndag 20 juni 2011
En demokratisk sannsaga
Hade det som hände på IF Metalls kongress igår hänt i USA så hade det snart skrivits både böcker och gjorts filmer om det.
Det som hände var ett tydligt tecken på att demokratin verkligen lever i fackföreningsrörelsen och då främst i IF Metall.
Vad var det då som hände?
Det var något så enkelt som en motion skriven av ett par vanliga IF Metall medlemmar.
De två killarna hade upptäckt något i den fackliga verksamheten som de inte tyckte om. De diskuterade frågan emellan sig och tog till slut beslutet att göra något åt det. De kollade vad de kunde göra och skrev sen en motion till IF Metalls kongress med innebörden att förändra det de tyckte var fel.
Motionen som var en så kallad enskild motion, dvs. den hade varken fackklubb eller avdelning bakom sig, och enskilda motioner brukar ha riktigt svårt att få med sig rösterna på kongresser.
När motionstiden var slut och förbundsstyrelsen behandlat motionerna ansåg förbundsstyrelsen att killarnas motion inte skulle få förbundsstyrelsens stöd och att förbundsstyrelsen rekommenderade kongressen att avslå motionen.
Killarna jobbade på och en av dem lyckade också få möjligheten att åka med som ombud till kongressen.
Under kongressen tog denna kille alla möjligheter att informera andra ombud om deras motion och vikten av att den skulle bli bifallen av kongressen.
När killens motion skulle debatteras stod killen själv i talarstolen och framförde sina åsikter för och bad kongressen att bifalla motionen.
Mot sig hade han förbundsstyrelsens tunga representant, som ivrigt och hårt förespråkade att motionen inte skulle bifallas.
Jag ser nästan sceneriet framför mig i den Hollywood film detta hade kunnat bli.
När det skulle röstas blev det först sedvanliga ja rop på de båda förslagen bifall och avslag. Ordföranden ansåg att förbundsstyrelsens avslagsförslag var i majoritet.
Då begärde killen som skrivit motionen votering, vilket innebar att man återigen kollade vilken inställning kongressen hade i frågan, denna gång genom handuppräckning.
Återigen ansåg kongressens ordförande att förbundsstyrelsens avslag var i majoritet.
Killen som skrivit motionen var av en annan åsikt och begärde rösträkning. Då den elektroniska rösträkningen var klar stod det klart att killarna som skrivit motionen stod som segrare.
Kongressen hade med några rösters marginal bifallit motionen och den demokratiska sagan blev verklighet.
Den lilla medlemmen hade segrat och demokratins belackare hade än en gång fått fel.
Det går att förändra även stora tunga organisationer som IF Metall.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
Det som hände var ett tydligt tecken på att demokratin verkligen lever i fackföreningsrörelsen och då främst i IF Metall.
Vad var det då som hände?
Det var något så enkelt som en motion skriven av ett par vanliga IF Metall medlemmar.
De två killarna hade upptäckt något i den fackliga verksamheten som de inte tyckte om. De diskuterade frågan emellan sig och tog till slut beslutet att göra något åt det. De kollade vad de kunde göra och skrev sen en motion till IF Metalls kongress med innebörden att förändra det de tyckte var fel.
Motionen som var en så kallad enskild motion, dvs. den hade varken fackklubb eller avdelning bakom sig, och enskilda motioner brukar ha riktigt svårt att få med sig rösterna på kongresser.
När motionstiden var slut och förbundsstyrelsen behandlat motionerna ansåg förbundsstyrelsen att killarnas motion inte skulle få förbundsstyrelsens stöd och att förbundsstyrelsen rekommenderade kongressen att avslå motionen.
Killarna jobbade på och en av dem lyckade också få möjligheten att åka med som ombud till kongressen.
Under kongressen tog denna kille alla möjligheter att informera andra ombud om deras motion och vikten av att den skulle bli bifallen av kongressen.
När killens motion skulle debatteras stod killen själv i talarstolen och framförde sina åsikter för och bad kongressen att bifalla motionen.
Mot sig hade han förbundsstyrelsens tunga representant, som ivrigt och hårt förespråkade att motionen inte skulle bifallas.
Jag ser nästan sceneriet framför mig i den Hollywood film detta hade kunnat bli.
När det skulle röstas blev det först sedvanliga ja rop på de båda förslagen bifall och avslag. Ordföranden ansåg att förbundsstyrelsens avslagsförslag var i majoritet.
Då begärde killen som skrivit motionen votering, vilket innebar att man återigen kollade vilken inställning kongressen hade i frågan, denna gång genom handuppräckning.
Återigen ansåg kongressens ordförande att förbundsstyrelsens avslag var i majoritet.
Killen som skrivit motionen var av en annan åsikt och begärde rösträkning. Då den elektroniska rösträkningen var klar stod det klart att killarna som skrivit motionen stod som segrare.
Kongressen hade med några rösters marginal bifallit motionen och den demokratiska sagan blev verklighet.
Den lilla medlemmen hade segrat och demokratins belackare hade än en gång fått fel.
Det går att förändra även stora tunga organisationer som IF Metall.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
lördag 18 juni 2011
Industrifacket Metalls kongress 5.
Ny paneldebatt denna gång handlar den om Våra arbetsplatser och utvecklingen av hållbara arbeten.
Deltagare i panelen är Agneta Karlsson, konsult anställd av Arenagrupen, som moderator. Karl Bennet välkänd företagsledare. Johan Anker, pensionerad fd topp från teknikarbetsgivarna.
Birgitta Öjmertz, projektchef produktionslyftet, Roger Mörtvik TCO samt Stina Johansson doktorand i arbetsorganisation Luleå tekniska universitet och fd LKAB och SSAB arbetare.
Den här paneldebatten blev av någon anledning mycket trevligare än den första. Möjligen är arbetsorganisation ett mer intressant ämne för mig.
Följande lösryckta kommentarer dök upp under debatten.
Roger Mörtvik. Industrin ekonomiska bidrag till samhället är lika stort idag som för 20 år sedan. Däremot har antalet anställda minskat. Han menade att industrins betydelse för Sverige är lika stort, men från olyckskorpar snackas det om industrin som en försvinnande art.
Roger Mörtvik sa också angående hur mycket en vettig arbetsmarknadspolitik att Tyskland politiskt krattade manegen genom den utbildningssatsning som de finansierade under krisen, där arbetare utbildades istället för att sägas upp. Nu vänder den tyska arbetslösheten mycket snabbare än den svenska. Den snabba vändning ger också snabbare ökade inkomster till den Tyska staten.
Mörtvik menar också på att mycket utveckling sker på arbetsplatserna och en stor fördel kommer den att få som kan få de billigaste innovationerna. Och för det krävs kompetenta medarbetare som också kompetenshöjs under sina anställningar.
Karl Bennet: Han säger att den svenska industrin kan utvecklas genom att öka forskning, utveckling och kompetensutveckling. Regeringen har för dålig ambitionsnivå när det gäller just dessa frågor och därmed även att utveckla den svenska industrin.
Han menar också att den svenska arbetaren är till skillnad från många andra självgående, vilket är en enorm fördel. Bennet sa också angående infrastrukturssatsningar där det mest talas om ton som skall förflyttas att utbyggnad av infrastrukturen även är en utvidgning av kompetensutbudet, då restiderna minskas och arbetsmarknadsområdena utökas.
Slutligen så dömer Bennet ut de företagsledare som i kompetensintensiva företag säljer/flyttar ut verksamheten, det då den höga kompetentsnivån som finns i Sverige kan leda utvecklingen framåt mycket bättre än i många andra länder.
Johan Anker: Menar att vi måste nyttja den industriella kompetensen som finns i Sverige, en kompetens som många andra länder är avundssjuk på.
Enligt panelen har IF Metalls arbetsgivare misslyckats förstå Leanproduction. Meningen är inte att driva upp arbetstempot och minska inflytandet och kompetensbehovet hos arbetaren. Lean bygger på ett stort förtroende för den anställda personalen, därför är korta anställningar och bemanning helt oförenligt med Lean.
Jag tänker genast att vi måste få fler goda exempel och stora företagsledare visar upp dem, för de dåliga företagsledarna lyssnar inte på oss från facket utan vill ha någon de ser upp till för att kunna förstå det elementära.
Kvinnorna i debatten var som jag uppfattade det inte lika slagkraftiga som männen utan mer allmänt vettiga i sina kommentarer, det är därför jag inte har fått med några kommentarer från dem.
Som helhet var det en mycket bra paneldebatt. Dessutom kom det bra frågor både från Facebook och från kongressdeltagarna.
Vid femtiden avbröts kongressen för middag, för att sen efter middagen fortsätta till sena kvällen eller möjligen tidig natt.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
Deltagare i panelen är Agneta Karlsson, konsult anställd av Arenagrupen, som moderator. Karl Bennet välkänd företagsledare. Johan Anker, pensionerad fd topp från teknikarbetsgivarna.
Birgitta Öjmertz, projektchef produktionslyftet, Roger Mörtvik TCO samt Stina Johansson doktorand i arbetsorganisation Luleå tekniska universitet och fd LKAB och SSAB arbetare.
Den här paneldebatten blev av någon anledning mycket trevligare än den första. Möjligen är arbetsorganisation ett mer intressant ämne för mig.
Följande lösryckta kommentarer dök upp under debatten.
Roger Mörtvik. Industrin ekonomiska bidrag till samhället är lika stort idag som för 20 år sedan. Däremot har antalet anställda minskat. Han menade att industrins betydelse för Sverige är lika stort, men från olyckskorpar snackas det om industrin som en försvinnande art.
Roger Mörtvik sa också angående hur mycket en vettig arbetsmarknadspolitik att Tyskland politiskt krattade manegen genom den utbildningssatsning som de finansierade under krisen, där arbetare utbildades istället för att sägas upp. Nu vänder den tyska arbetslösheten mycket snabbare än den svenska. Den snabba vändning ger också snabbare ökade inkomster till den Tyska staten.
Mörtvik menar också på att mycket utveckling sker på arbetsplatserna och en stor fördel kommer den att få som kan få de billigaste innovationerna. Och för det krävs kompetenta medarbetare som också kompetenshöjs under sina anställningar.
Karl Bennet: Han säger att den svenska industrin kan utvecklas genom att öka forskning, utveckling och kompetensutveckling. Regeringen har för dålig ambitionsnivå när det gäller just dessa frågor och därmed även att utveckla den svenska industrin.
Han menar också att den svenska arbetaren är till skillnad från många andra självgående, vilket är en enorm fördel. Bennet sa också angående infrastrukturssatsningar där det mest talas om ton som skall förflyttas att utbyggnad av infrastrukturen även är en utvidgning av kompetensutbudet, då restiderna minskas och arbetsmarknadsområdena utökas.
Slutligen så dömer Bennet ut de företagsledare som i kompetensintensiva företag säljer/flyttar ut verksamheten, det då den höga kompetentsnivån som finns i Sverige kan leda utvecklingen framåt mycket bättre än i många andra länder.
Johan Anker: Menar att vi måste nyttja den industriella kompetensen som finns i Sverige, en kompetens som många andra länder är avundssjuk på.
Enligt panelen har IF Metalls arbetsgivare misslyckats förstå Leanproduction. Meningen är inte att driva upp arbetstempot och minska inflytandet och kompetensbehovet hos arbetaren. Lean bygger på ett stort förtroende för den anställda personalen, därför är korta anställningar och bemanning helt oförenligt med Lean.
Jag tänker genast att vi måste få fler goda exempel och stora företagsledare visar upp dem, för de dåliga företagsledarna lyssnar inte på oss från facket utan vill ha någon de ser upp till för att kunna förstå det elementära.
Kvinnorna i debatten var som jag uppfattade det inte lika slagkraftiga som männen utan mer allmänt vettiga i sina kommentarer, det är därför jag inte har fått med några kommentarer från dem.
Som helhet var det en mycket bra paneldebatt. Dessutom kom det bra frågor både från Facebook och från kongressdeltagarna.
Vid femtiden avbröts kongressen för middag, för att sen efter middagen fortsätta till sena kvällen eller möjligen tidig natt.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
Industrifacket Metalls kongress 4.
När jag skriver det här pågår en paneldebatt med Ylva Johansson, socialdemokraternas talesperson i arbetsmarknadsfrågor, Jens Orback, generalsekreterare på Palmecentret, Jyrki Raina, IMF (Internationella Metall Federationen, Anders Lago, ordförande HSB men mer känd som kommunordförande i Södertälje under många år samt Carina Lundberg, Folksam.
Paneldebatten kan följas även på Facebook där man även kan ställa frågor som eventuellt tas upp. I själva kongressalen finns det också möjligheter för kongressombuden att ställa frågor till panelen.
Vid flera tillfällen togs frågor upp av de som lämnats på Facebook, dessutom fick ett antal av kongressdeltagarna ställa sina frågor.
Hela detta grepp är nytt och jag tyckte det kändes bra med både frågeställandet från Facebook och från kongressdeltagarna. Däremot kändes själva paneldebatten lite väl långt ifrån de frågor som sen kommer att debatteras.
Men ett uttalande av Ylva Johansson angående FAS3 känns viktigt att ta med. Ylva Johansson fick frågan om hon kände till om något som liknar FAS3 finns i något annat land. Ylva Johansson svarar nekande på detta, hon känner inte till något annat land som gör något liknande. Hon menar att detta beror på att åtgärden inte har någon annan funktion än att sänka eller hålla tillbaka lönerna. Hon informerade om att nu har till och med Arbetsförmedlingen fått problem med att få ut arbetshandikappade i arbetslivet med lönebidrag då fas 3 är gratis.
Nu pågår den vanliga kongressdebatten där motioner stöts och blöts. Den debatten har varit härlig att lyssna på för viljan från motionärerna att få igenom sina förslag är stor, samtidigt som förbundsstyrelsens vilja att tillmötesgå motionärerna är på en bra nivå, men allt kan inte godkännas.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
Paneldebatten kan följas även på Facebook där man även kan ställa frågor som eventuellt tas upp. I själva kongressalen finns det också möjligheter för kongressombuden att ställa frågor till panelen.
Vid flera tillfällen togs frågor upp av de som lämnats på Facebook, dessutom fick ett antal av kongressdeltagarna ställa sina frågor.
Hela detta grepp är nytt och jag tyckte det kändes bra med både frågeställandet från Facebook och från kongressdeltagarna. Däremot kändes själva paneldebatten lite väl långt ifrån de frågor som sen kommer att debatteras.
Men ett uttalande av Ylva Johansson angående FAS3 känns viktigt att ta med. Ylva Johansson fick frågan om hon kände till om något som liknar FAS3 finns i något annat land. Ylva Johansson svarar nekande på detta, hon känner inte till något annat land som gör något liknande. Hon menar att detta beror på att åtgärden inte har någon annan funktion än att sänka eller hålla tillbaka lönerna. Hon informerade om att nu har till och med Arbetsförmedlingen fått problem med att få ut arbetshandikappade i arbetslivet med lönebidrag då fas 3 är gratis.
Nu pågår den vanliga kongressdebatten där motioner stöts och blöts. Den debatten har varit härlig att lyssna på för viljan från motionärerna att få igenom sina förslag är stor, samtidigt som förbundsstyrelsens vilja att tillmötesgå motionärerna är på en bra nivå, men allt kan inte godkännas.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
Industrifacket Metalls kongress 3.
Gårdagens öppning av kongressen var riktigt bra. Mycket bra inledningstal av vår Stefan Löfvén. Bra artister och en bra blandning av artister. Ja, det blev en riktigt bra kongressöppning.
När sen det ”riktiga” kongressarbetet kom igång var det val på dagordningen. Den sittande förbundsledningen blev ohotade omvalda.
Grattis Stefan Löfvén till ytterligare en period som IF Metalls ordförande. Grattis Anders Ferbe, Monika Theodorsson och Veli-Pekka Säikkälä, till en ny period som vice förbundsordförande, förbundssekreterare och avtalssekreterare. Vill även gratulera alla övriga som fick kongressens förtroende igår.
Under eftermiddagen kom Håkan Juholt på besök och bemöttes på ett helt fantastiskt sätt. Stående ovationer redan innan han hunnit börja sitt tal. Ett tydligt tecken på Juholts stöd hos IF Metall. Håkan Juholt höll sen ett helt fantastiskt tal där han bland annat fastslog att han och socialdemokraterna aldrig kan tillåta fler skattesänkningar, oavsett hur hoten från Reinfeldt låter.
Juholt menade att de regler som Göran Perssons regeringar förhandlat fram till att godkännas av en bred majoritet av riksdagspartierna. Regler som har lett till att den svenska ekonomin blivit så stabil som den idag är. De reglerna var till för att säkerställa en stabil svensk ekonomi, genom att hindra överbud av reformer genom det införda budgettaket. Därför kan det inte användas av Reinfeldt när Reinfeldt med sina jobbavdrag faktiskt riskerar att den stabila svenska ekonomin faller samman då intäkterna minskas mer och mer.
Det borde kanske ha införts ett inkomstgolv för att förhindra regeringar att genom skattesänkningar hota eller helt förhindra utveckling av den generella välfärden.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
När sen det ”riktiga” kongressarbetet kom igång var det val på dagordningen. Den sittande förbundsledningen blev ohotade omvalda.
Grattis Stefan Löfvén till ytterligare en period som IF Metalls ordförande. Grattis Anders Ferbe, Monika Theodorsson och Veli-Pekka Säikkälä, till en ny period som vice förbundsordförande, förbundssekreterare och avtalssekreterare. Vill även gratulera alla övriga som fick kongressens förtroende igår.
Under eftermiddagen kom Håkan Juholt på besök och bemöttes på ett helt fantastiskt sätt. Stående ovationer redan innan han hunnit börja sitt tal. Ett tydligt tecken på Juholts stöd hos IF Metall. Håkan Juholt höll sen ett helt fantastiskt tal där han bland annat fastslog att han och socialdemokraterna aldrig kan tillåta fler skattesänkningar, oavsett hur hoten från Reinfeldt låter.
Juholt menade att de regler som Göran Perssons regeringar förhandlat fram till att godkännas av en bred majoritet av riksdagspartierna. Regler som har lett till att den svenska ekonomin blivit så stabil som den idag är. De reglerna var till för att säkerställa en stabil svensk ekonomi, genom att hindra överbud av reformer genom det införda budgettaket. Därför kan det inte användas av Reinfeldt när Reinfeldt med sina jobbavdrag faktiskt riskerar att den stabila svenska ekonomin faller samman då intäkterna minskas mer och mer.
Det borde kanske ha införts ett inkomstgolv för att förhindra regeringar att genom skattesänkningar hota eller helt förhindra utveckling av den generella välfärden.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
Industrifacket Metalls kongress 2
Här kommer min bloggning nummer två angående IF Metalls kongress där jag som lokalombudsman deltar. Förutom mig som bloggar av rent egenintresse finns det fyra stycken bloggare ur nätverket industribloggarna som också skriver om sina reflektioner av kongressen.
Igår avresa tidig morgon för att vara på plats i Älvsjö till kongresstarten som är klockan 11:15. Då väntar kongressens öppning med fanborg, kulturarrangemang och tal av förbundsordförande Stefan Löfvén.
Efter öppningsceremonierna blir det lunch och efter lunch tar det riktiga kongressarbetet vid, med de flesta valen.
Dagen avslutas med ett tal av socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt och kongressarbetet väntas vara slut för dagen runt klockan 17.00.
Så ser en normal öppningsdag ut på en IF Metallkongress. Orsaken till att man inte kör längre än till klockan 17.00 är de långa resor som många av deltagarna haft.
Vilka förväntningar har då jag på denna första kongressdag. Ja, förutom att träffa en hel massa gamla och nya vänner, få se en härlig öppningsceremoni, så ser jag nog mest fram emot Håkan Juholts tal. Juholt hade i veckan sin första ordförande debatt i riksdagen sen han blev vald och där gjorde han kanonbra ifrån sig. Nu på vår kongress så släpps hans tyglar lite och han kan få full frihet att vara sig själv, vilket brukar ge fantastiska tal.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
Igår avresa tidig morgon för att vara på plats i Älvsjö till kongresstarten som är klockan 11:15. Då väntar kongressens öppning med fanborg, kulturarrangemang och tal av förbundsordförande Stefan Löfvén.
Efter öppningsceremonierna blir det lunch och efter lunch tar det riktiga kongressarbetet vid, med de flesta valen.
Dagen avslutas med ett tal av socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt och kongressarbetet väntas vara slut för dagen runt klockan 17.00.
Så ser en normal öppningsdag ut på en IF Metallkongress. Orsaken till att man inte kör längre än till klockan 17.00 är de långa resor som många av deltagarna haft.
Vilka förväntningar har då jag på denna första kongressdag. Ja, förutom att träffa en hel massa gamla och nya vänner, få se en härlig öppningsceremoni, så ser jag nog mest fram emot Håkan Juholts tal. Juholt hade i veckan sin första ordförande debatt i riksdagen sen han blev vald och där gjorde han kanonbra ifrån sig. Nu på vår kongress så släpps hans tyglar lite och han kan få full frihet att vara sig själv, vilket brukar ge fantastiska tal.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
torsdag 16 juni 2011
Industrifacket Metalls kongress 1.
Jag har tänkt blogga här under kongressen med de tankar och funderingar jag får ifrån vårat högst beslutande organ.
Så börjar det då dra ihop sig till kongress. Imorgon bär det av till huvudstaden för att sen kongressa på Älvsjömässan i dagarna 4. Tåget går alldeles för tidigt och jag får tassa försiktigt för att inte väcka tuppen.
Mycket kommer att avhandlas, sedvanliga val till förbundsuppdrag, behandling av inkomna motioner och mycket annat smått och gott.
Även en del nytänkande har man från förbundshåll fått in i kongressandet. Jag tänker då på de seminarier som kommer att föregå de olika blocken som man delat in kongressens beslutsfaser i.
Vår organisation och starkt medlemskap, Våra arbetsplatser och utvecklingen av hållbara arbeten och Vårt samhälle och solidariteten, heter de tre blocken som då kommer att diskuteras på seminarierna. I seminarierna kommer en hel del känt folk att sitta med men även en hel del överraskningar har utlovats.
Överraskningar i form av personer som man inte trodde skulle dyka upp på en IF Metall kongress. Tanken är att få lite input från personer utanför den lilla låda som vi sitter i, och den tanken är riktigt bra. Vi har för lätt att snöa in oss i vårat eget tänk lite för ofta.
Här har även du som sitter hemma eller är på jobbet en chans att få din åsikt framförd via sms eller på facebook.
Det kommer att bli intressant att se hur dessa nymodigheter kommer att tas emot.
Den frågan som jag tycker är viktigas är de diskussioner och beslut som kommer att tas om de handlingslinjer som förbundsstyrelsen tagit fram som förslag.
Förr om åren har en Programförklaring arbetats fram vid varje kongress, men till denna kongress vill man från förbundets sida istället ta fram handlingslinjer. Skillnaden är att programförklaringen var en bra skriven text om hur vi i IF Metall ser på många saker, men den var inte särskilt konkret, men istället riktigt ideologisk. Handlingslinjerna är mer konkreta.
Detta innebär då för avdelningarna att den tidigare programförklaringens ideologiska inriktning som inte gav några direkta pekpinnar till avdelningarna om vad de skulle göra för verksamhet försvinner och byts ut mot handlingslinjernas mer direkta krav på verksamheter till avdelningarna.
Jag vet inte riktigt vad som är bäst, men det som oroar mig är varifrån avdelningarna skall få de extra resurser som det innebär när fler aktiviteter verksamheter skall bedrivas av avdelningarna än de som normalavdelningen gör idag.
För jag har ännu inte hört talas om den avdelningen som säger att de inte har nog att göra. Jag har inte hört någon ombudsman säga att det är för lite att göra, eller någon avdelning som haft problem med att aktivera alla förtroendevalda som står på kö utanför expeditionen väntande på verksamhet att bedriva.
Risken är också att den organisationsförändring som nu genomförs där avdelningarna skall växa i geografi och gå från 52 till 37 får oss att tappa förtroendevalda, precis som vi gjorde vid sammanslagningen mellan förbunden 2006.
Då finns det ännu mindre resurser än idag.
När vi nu kommer också att ha fullt upp med att försöka arbeta ihop de nya avdelningarna skall vi också få helt nya verksamheter till våra kontor och avdelningar.
De nya verksamheterna är bland annat att vi i varje avdelning skall utarbeta lokala planer i arbetet med att främja industriell utveckling och sysselsättning i regionen. En plan som det sen skall arbetas med.
Avdelningarna skall matcha arbetslösa mot möjliga jobb i industrin. Vi skall med andra ord skapa system och organisation för att bedriva en egen arbetsförmedling, fast i mindre format.
Avdelningarna skall utse förändringsledare som skall öka aktiviteten och initiativen i avdelningens företags utveckling, genom att skapa insatser för att utveckla hållbara arbeten i företagen, bygga nätverk och stödja utvecklingsarbetet.
Dessa verksamheter finns idag redan i förbundet på en eller flera avdelningar, men att kräva att alla avdelningar skall utöka sin verksamhet med dessa tre och samtidigt hålla kostnaderna på samma nivå som idag är inte möjligt utan att annan verksamhet blir lidande.
Denna fråga är därför för mig den enskilt viktigaste och om avdelningarna får de resurser som krävs har jag inget att erinra mot verksamheterna som är riktigt bra och viktiga, men inte viktigare än den verksamhet vi bedriver idag.
Idag var jag lite negativ märker jag, vi får se hur jag är imorgon då kongressen går igång.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
Så börjar det då dra ihop sig till kongress. Imorgon bär det av till huvudstaden för att sen kongressa på Älvsjömässan i dagarna 4. Tåget går alldeles för tidigt och jag får tassa försiktigt för att inte väcka tuppen.
Mycket kommer att avhandlas, sedvanliga val till förbundsuppdrag, behandling av inkomna motioner och mycket annat smått och gott.
Även en del nytänkande har man från förbundshåll fått in i kongressandet. Jag tänker då på de seminarier som kommer att föregå de olika blocken som man delat in kongressens beslutsfaser i.
Vår organisation och starkt medlemskap, Våra arbetsplatser och utvecklingen av hållbara arbeten och Vårt samhälle och solidariteten, heter de tre blocken som då kommer att diskuteras på seminarierna. I seminarierna kommer en hel del känt folk att sitta med men även en hel del överraskningar har utlovats.
Överraskningar i form av personer som man inte trodde skulle dyka upp på en IF Metall kongress. Tanken är att få lite input från personer utanför den lilla låda som vi sitter i, och den tanken är riktigt bra. Vi har för lätt att snöa in oss i vårat eget tänk lite för ofta.
Här har även du som sitter hemma eller är på jobbet en chans att få din åsikt framförd via sms eller på facebook.
Det kommer att bli intressant att se hur dessa nymodigheter kommer att tas emot.
Den frågan som jag tycker är viktigas är de diskussioner och beslut som kommer att tas om de handlingslinjer som förbundsstyrelsen tagit fram som förslag.
Förr om åren har en Programförklaring arbetats fram vid varje kongress, men till denna kongress vill man från förbundets sida istället ta fram handlingslinjer. Skillnaden är att programförklaringen var en bra skriven text om hur vi i IF Metall ser på många saker, men den var inte särskilt konkret, men istället riktigt ideologisk. Handlingslinjerna är mer konkreta.
Detta innebär då för avdelningarna att den tidigare programförklaringens ideologiska inriktning som inte gav några direkta pekpinnar till avdelningarna om vad de skulle göra för verksamhet försvinner och byts ut mot handlingslinjernas mer direkta krav på verksamheter till avdelningarna.
Jag vet inte riktigt vad som är bäst, men det som oroar mig är varifrån avdelningarna skall få de extra resurser som det innebär när fler aktiviteter verksamheter skall bedrivas av avdelningarna än de som normalavdelningen gör idag.
För jag har ännu inte hört talas om den avdelningen som säger att de inte har nog att göra. Jag har inte hört någon ombudsman säga att det är för lite att göra, eller någon avdelning som haft problem med att aktivera alla förtroendevalda som står på kö utanför expeditionen väntande på verksamhet att bedriva.
Risken är också att den organisationsförändring som nu genomförs där avdelningarna skall växa i geografi och gå från 52 till 37 får oss att tappa förtroendevalda, precis som vi gjorde vid sammanslagningen mellan förbunden 2006.
Då finns det ännu mindre resurser än idag.
När vi nu kommer också att ha fullt upp med att försöka arbeta ihop de nya avdelningarna skall vi också få helt nya verksamheter till våra kontor och avdelningar.
De nya verksamheterna är bland annat att vi i varje avdelning skall utarbeta lokala planer i arbetet med att främja industriell utveckling och sysselsättning i regionen. En plan som det sen skall arbetas med.
Avdelningarna skall matcha arbetslösa mot möjliga jobb i industrin. Vi skall med andra ord skapa system och organisation för att bedriva en egen arbetsförmedling, fast i mindre format.
Avdelningarna skall utse förändringsledare som skall öka aktiviteten och initiativen i avdelningens företags utveckling, genom att skapa insatser för att utveckla hållbara arbeten i företagen, bygga nätverk och stödja utvecklingsarbetet.
Dessa verksamheter finns idag redan i förbundet på en eller flera avdelningar, men att kräva att alla avdelningar skall utöka sin verksamhet med dessa tre och samtidigt hålla kostnaderna på samma nivå som idag är inte möjligt utan att annan verksamhet blir lidande.
Denna fråga är därför för mig den enskilt viktigaste och om avdelningarna får de resurser som krävs har jag inget att erinra mot verksamheterna som är riktigt bra och viktiga, men inte viktigare än den verksamhet vi bedriver idag.
Idag var jag lite negativ märker jag, vi får se hur jag är imorgon då kongressen går igång.
Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg
måndag 30 maj 2011
Fredrik Reinfeldts galna värld
Humorikonerna i Monty Pythongänget gjorde för många år sedan en film som jag tror heter Monty Pythons galna värld på svenska, och Montey Python and the Holy grail i orginal.
I den filmen söker riddarna kring runda bordet efter den heliga gralen. Förutom att filmen är en av många milstolpar Monty Python gänget gjort, har den en scen som Reinfeldt o co måste älska.
Jag tror nämligen att de gjort alla försämringar i sjukförsäkringssystemet just på grund av den här scenen. Scenen utspelar sig vid en bro som är vaktad av en riddare som inte tänker släppa över någon innan han blivit dödad. Se scenen här.
Riddaren som vaktar bron är mycket kaxig i sin attityd och kan döda vilken riddare som helst hur som helst. Men manuset säger något annat. Riddaren blir snabbt av med en arm, men vägrar ge upp för ”den lilla skråman” och tar fighten med svärdet i den andra handen.
När även den armen är avslagen av motståndaren, börjar den armlösa att tackla och skall sin motståndare, som uppgivet hugger av riddarens ena ben. När motståndaren, han som vill över bron, nu börjar förbereda sig för att ge sig över bron hoppar den lemlästade riddaren omkring på ett ben och smädar och tacklas så gott det går.
Då huggs även det andra benet av och sittande på bålen skriker riddaren maktlöst till motståndaren som sakteliga försvinner iväg över bron. Riddaren menar att de inte är något fel på honom förutom något skrapsår, och att den bortridande motståndaren är en fega krake som inte vågar slåss mot honom.
Den här riddaren som trots svår lemlästning inte ger sig utan vill fortsätta att utföra sin arbetsuppgift som brovaktare är nog Reinfeldts favorit och förebild som sjuk. Problemet är bara att vi inte lever i Monty Pythons galna värld, utan i Sverige år 2011.
I dagens upplaga av Nyheterna fanns en artikel om Annika Melkersson som trots samstämmiga läkarintyg från flera olika läkare, inte får någon sjukpenning från Försäkringskassan. Flera olika läkare har tydligt intygat att Annika pga sina svåra foglossningar inte kan arbeta, men Försäkringskassan som bara utför de tjänster som regeringen Reinfeldt har beslutat om viker sig inte en tum.
Annika kan inte som riddaren på filmen skaka av sig sina problem för hennes foglossning är verklig.
Det som känns mest upprörande är att flertal tidigare domar har gett kvinnor med foglossning rätt till sjukpenning men Försäkringskassan anpassar ändå inte sina beslut. Här är en som fick rätt.
För Annikas del har detta hittills inneburit att hon gått utan inkomst i 4 månader. Detta är verkligheten i Fredrik Reinfeldts Sverige.
Men en verklighet som Reinfeldt o co vägrar att se. För Fredrik Reinfeldt verkar verkligheten vara något han sett på film, och sjukförsäkringen verkar helt klart tagen utan verklighetsförankring och därför kan man säga att vi lever i Fredrik Reinfeldts galna värld.
I den filmen söker riddarna kring runda bordet efter den heliga gralen. Förutom att filmen är en av många milstolpar Monty Python gänget gjort, har den en scen som Reinfeldt o co måste älska.
Jag tror nämligen att de gjort alla försämringar i sjukförsäkringssystemet just på grund av den här scenen. Scenen utspelar sig vid en bro som är vaktad av en riddare som inte tänker släppa över någon innan han blivit dödad. Se scenen här.
Riddaren som vaktar bron är mycket kaxig i sin attityd och kan döda vilken riddare som helst hur som helst. Men manuset säger något annat. Riddaren blir snabbt av med en arm, men vägrar ge upp för ”den lilla skråman” och tar fighten med svärdet i den andra handen.
När även den armen är avslagen av motståndaren, börjar den armlösa att tackla och skall sin motståndare, som uppgivet hugger av riddarens ena ben. När motståndaren, han som vill över bron, nu börjar förbereda sig för att ge sig över bron hoppar den lemlästade riddaren omkring på ett ben och smädar och tacklas så gott det går.
Då huggs även det andra benet av och sittande på bålen skriker riddaren maktlöst till motståndaren som sakteliga försvinner iväg över bron. Riddaren menar att de inte är något fel på honom förutom något skrapsår, och att den bortridande motståndaren är en fega krake som inte vågar slåss mot honom.
Den här riddaren som trots svår lemlästning inte ger sig utan vill fortsätta att utföra sin arbetsuppgift som brovaktare är nog Reinfeldts favorit och förebild som sjuk. Problemet är bara att vi inte lever i Monty Pythons galna värld, utan i Sverige år 2011.
I dagens upplaga av Nyheterna fanns en artikel om Annika Melkersson som trots samstämmiga läkarintyg från flera olika läkare, inte får någon sjukpenning från Försäkringskassan. Flera olika läkare har tydligt intygat att Annika pga sina svåra foglossningar inte kan arbeta, men Försäkringskassan som bara utför de tjänster som regeringen Reinfeldt har beslutat om viker sig inte en tum.
Annika kan inte som riddaren på filmen skaka av sig sina problem för hennes foglossning är verklig.
Det som känns mest upprörande är att flertal tidigare domar har gett kvinnor med foglossning rätt till sjukpenning men Försäkringskassan anpassar ändå inte sina beslut. Här är en som fick rätt.
För Annikas del har detta hittills inneburit att hon gått utan inkomst i 4 månader. Detta är verkligheten i Fredrik Reinfeldts Sverige.
Men en verklighet som Reinfeldt o co vägrar att se. För Fredrik Reinfeldt verkar verkligheten vara något han sett på film, och sjukförsäkringen verkar helt klart tagen utan verklighetsförankring och därför kan man säga att vi lever i Fredrik Reinfeldts galna värld.
söndag 29 maj 2011
Reinfeldts jakt på sjuka går in i fas 2.
Regeringen Reinfeldts jakt på sjuka går nu in i en ny förfärlig fas. I senaste numret av LO tidningen kan man läsa om Försäkringskassans senaste satsning på att jaga sjuka från sjukförsäkringen till arbetslöshet.
För att förstå det förfärliga med den senaste satsningen måste vi gå tillbaka till de försämringar som redan är gjorda.
Innan Reinfeldt kom till makten 2006 fanns det två sätt att få sjukersättning, eller sjukpension. Dels tidsbegränsad sjukersättning, och dels sjukersättning som varar livet ut.
Tidsbegränsad sjukersättning gavs till de som vid bedömningstillfället var arbetsoförmögna utifrån dåvarande regelverk, men där det fanns signaler på tillfrisknande.
Var det däremot helt fastställt att sjukbilden inte skulle förbättras fick man sjukersättning som ej var tidsbegränsad, dvs fram till 65 årsdagen.
Det Reinfeldt o co gjorde förutom att kraftigt förändra begreppet arbetsförmåga, var att ta bort möjligheten till tidsbegränsad sjukersättning.
Kraven för att få den livslånga sjukersättningen förändrades också så att sjukdomsbilden skulle vara livet ut istället för arbetslivet ut.
Alla av er har sedan sett hur denna jakt på sjuka urartat i flertalet enskilda fall som upprört de flesta.
Nu är det dags igen. Alla som efter otroliga vedermödor till slut fått beslutet om att de blivit beviljade sjukersättning, personer som länge levt i ovisshet om sin ekonomiska framtid, människor som blivit mer sjuka av den grymma utredning som de utsatts för och som nu slagit sig till ro, skall nu återigen utredas och bedömas om de har rätt till sjukersättning.
Den nya lagen om att bara de som anses vara helt oförmögna till arbete livet ut skulle ha rätt till sjukersättning har varit i gång sen juli 2008 och nu bara knappa 3 år senare skall de bedömningar som därefter har gjort ifrågasättas igen.
Återigen skall sjuka människor behöva oroas för sin ekonomiska framtid, återigen skall människor bli mer sjuka pga den behandling som Reinfeldt o co, återigen skall dessa människor jagas, ifrågasättas och bedömas av Reinfeldts ohumana sjukförsäkringspolitik.
Bara 3 år efter att de bedömdes som alldeles för sjuka för att arbeta. Reinfeldts jakt på sjuka är i mina ögon grovt kränkande och inte värt ett samhälle som det svenska år 2011.
lördag 30 april 2011
Hoten mot ledigheterna.
Det märks att avtalsrörelsen har startat. Det pågår stadigt olika utspel från arbetsmarknadens parter angående hur de framtida villkoren för de anställda skall se ut.
För någon vecka sedan var två företrädare för näringslivet varit ute och ifrågasatt semesterlagen och nu i veckan var en av dessa företrädare ute och ifrågasatte våra helgdagar.
Magnus Kendel som är rådgivare för arbetsgivarorganisationen Almega anser att semesterlagen är förlegad då industrisemestern med sommarstängda arbetsplatser inte längre är norm, utan undantag på den Svenska arbetsmarknaden. Kendel menar att många arbetsgivare vill ha sin personal i arbete under sommaren och han vill därför att semesterlagens gränser på juni-augusti förlängs så att arbetsgivarna skulle kunna lägga ut de anställdas semester även under andra månader exempelvis maj och september.
Samma åsikt levererar Johan Norberg före detta idépolitisk chef på tankesmedjan Timbro. Nordberg ger dessutom exempel från sjukvården där arbetsgivare ger anställda extra pengar eller ledighet om de frivillig väljer andra semesteralternativ än juni-augusti. Han menar med detta att semesterlagen är gammal och förlegad.
Nordberg vill i och för sig gå ännu längre än Kendel och avskaffa hela semesterlagen för att sen låta de anställda själva försöka förhandla fram eventuell semester. Själva slutklämmen från Nordberg med att helt avskaffa semestern måste mer ses som ett sätt för honom att skaffa uppmärksamhet, än som ett seriöst förslag.
Men arbetsgivarnas organisationer vill tydligt förändra de anställdas möjligheter till semester.
Jag kan inte se att det skulle vara några problem med att ge de anställda själva rätten till att välja när de vill ha semester, även om vi samtidig skulle ge arbetsgivaren rätt att ge semesterförbud under vissa begränsade perioder. Idag har den anställda egentligen ingen som helst bestämmanderätt om sin semester förutom 4 veckor sammanhängande under juni-augusti.
Jag kan inte heller se att det är den lösningen som arbetsgivarna är ute efter, utan snarare att ge arbetsgivarna ännu större makt över när deras anställda skall få ta ut sin semester.
Förra veckan var Magnus Kendel ute i en debattartikel på svtdebatt angående vilka dagar och helger som skulle ge rätt till OB ersättning. Kendels utgångspunkt är att idag ger bara ”Svenska” helger rätt till ledighet eller högre ob ersättning. Exempelvis muslimer har enligt Kendel mycket svårare att få ledigt eller rätt till extra ersättning om de ”tvingas” arbeta på en muslimsk helgdag. Kendel vill därför öppna upp ob-reglerna så att var och en av de anställda själva skall kunna välja vilka dagar de vill ”röd” markera för ledighet eller extra ob ersättning.
Vid en första blick kunde jag bara se fördelar med Kendels förslag, men vid närmare eftertanke dök en del problem upp. Idag har många lågavlönade obersättningen för att kunna få sin ekonomi att gå ihop. Om vi nu skulle börja få välja själva vilka röda dagar vi skall ha så finns risken att dessa lågavlönade inte längre får detta tillägg och därmed sänks deras inkomst. Man kan också fundera på hur detta skulle fungera för nyanställda, visstidsanställda och anställda inom bemanningsbranschen.
Risken är att de med osäkra anställningar kan gå miste om ledighet eller högre ersättningar, och därmed har arbetsgivarna lyckats med sin tanke, att sänka lönerna.
För någon vecka sedan var två företrädare för näringslivet varit ute och ifrågasatt semesterlagen och nu i veckan var en av dessa företrädare ute och ifrågasatte våra helgdagar.
Magnus Kendel som är rådgivare för arbetsgivarorganisationen Almega anser att semesterlagen är förlegad då industrisemestern med sommarstängda arbetsplatser inte längre är norm, utan undantag på den Svenska arbetsmarknaden. Kendel menar att många arbetsgivare vill ha sin personal i arbete under sommaren och han vill därför att semesterlagens gränser på juni-augusti förlängs så att arbetsgivarna skulle kunna lägga ut de anställdas semester även under andra månader exempelvis maj och september.
Samma åsikt levererar Johan Norberg före detta idépolitisk chef på tankesmedjan Timbro. Nordberg ger dessutom exempel från sjukvården där arbetsgivare ger anställda extra pengar eller ledighet om de frivillig väljer andra semesteralternativ än juni-augusti. Han menar med detta att semesterlagen är gammal och förlegad.
Nordberg vill i och för sig gå ännu längre än Kendel och avskaffa hela semesterlagen för att sen låta de anställda själva försöka förhandla fram eventuell semester. Själva slutklämmen från Nordberg med att helt avskaffa semestern måste mer ses som ett sätt för honom att skaffa uppmärksamhet, än som ett seriöst förslag.
Men arbetsgivarnas organisationer vill tydligt förändra de anställdas möjligheter till semester.
Jag kan inte se att det skulle vara några problem med att ge de anställda själva rätten till att välja när de vill ha semester, även om vi samtidig skulle ge arbetsgivaren rätt att ge semesterförbud under vissa begränsade perioder. Idag har den anställda egentligen ingen som helst bestämmanderätt om sin semester förutom 4 veckor sammanhängande under juni-augusti.
Jag kan inte heller se att det är den lösningen som arbetsgivarna är ute efter, utan snarare att ge arbetsgivarna ännu större makt över när deras anställda skall få ta ut sin semester.
Förra veckan var Magnus Kendel ute i en debattartikel på svtdebatt angående vilka dagar och helger som skulle ge rätt till OB ersättning. Kendels utgångspunkt är att idag ger bara ”Svenska” helger rätt till ledighet eller högre ob ersättning. Exempelvis muslimer har enligt Kendel mycket svårare att få ledigt eller rätt till extra ersättning om de ”tvingas” arbeta på en muslimsk helgdag. Kendel vill därför öppna upp ob-reglerna så att var och en av de anställda själva skall kunna välja vilka dagar de vill ”röd” markera för ledighet eller extra ob ersättning.
Vid en första blick kunde jag bara se fördelar med Kendels förslag, men vid närmare eftertanke dök en del problem upp. Idag har många lågavlönade obersättningen för att kunna få sin ekonomi att gå ihop. Om vi nu skulle börja få välja själva vilka röda dagar vi skall ha så finns risken att dessa lågavlönade inte längre får detta tillägg och därmed sänks deras inkomst. Man kan också fundera på hur detta skulle fungera för nyanställda, visstidsanställda och anställda inom bemanningsbranschen.
Risken är att de med osäkra anställningar kan gå miste om ledighet eller högre ersättningar, och därmed har arbetsgivarna lyckats med sin tanke, att sänka lönerna.
torsdag 10 mars 2011
Valberedningen har gjort ett bra jobb.
Den av förtroenderådet tillsatta valberedningen som fick till uppgift att ta fram en ny partiordförande efter avgående Mona Sahlin har gjort ett bra jobb. De har lyssnat till medlemmarna i partiet, de har lyssnat till medlemmarnas valda ombud i såväl arbetarkommuner som i partidistrikt. De har först efterfrågat en profil på hur medlemmar, arbetarkommuner och partidistrikt vill att den nya ordföranden skall se ut och de har därefter kommit fram till ett enhälligt förslag på ny partiordförande till den extrakongress som kommer att avgöra frågan 25-27 mars.
Valberedningens förslag på ny partiordförande blev Håkan Juholt. Håkan är ordförande för partidistriktet i Kalmar län, riksdagsledamot och ordförande i försvarsutskottet. Han har en gedigen politisk bakgrund och är i mina ögon den bästa kandidaten till uppdraget som partiordförande för Socialdemokraterna i Sverige.
Enligt vissa politiska redaktörer och skribenter har Håkan Juholts namn kommit upp på dagordningen först den sista tiden, men det är i så fall helt fel. Massmedia har som vanligt inte lyssnat med de vanliga medlemmarna utan skjutit från höften med kända namn.
Redan den 16 november 2010, kl 17:29 skrev jag följande i min blogg på www.vt.se.
Så redan dagarna efter att Mona Sahlin offentliggjorde sin avgång var Håkan Juholt omnämnd som ny partiordförande. Men Lena Melin och co kanske inte läser min blogg.
Jag har ytterst svårt att förstå de som kritiserat valberedningens arbetssätt. Valberedningen har som uppgift att lyssna av medlemmarnas önskan och inte massmedias önskan. Valberedningen har inte heller till uppgift att sprida sina tankar vitt och brett omkring sig innan de är klara med sitt uppdrag. Jag kan förstå den frustration som finns hos massmedia då de inte har kontroll på händelserna, men det är ju inte heller massmedia som skall utse socialdemokraternas ordförande utan medlemmarna och deras representanter.
Även de förståsigpåare ofta avdankade (s) profiler som kritiserar valberedningen för att bara gå ut med en kandidat är helt ute och cyklar, och verkar inte känna till hur stadgarna är skrivna och hur valberedningen därmed skall jobba. I mina ögon är en valberedning som inte kan hitta sin kandidat utan måste föra fram 2 eller flera namn en misslyckad valberedning.
Sen hoppas jag att det tillkommer kandidater om valberedningens förslag inte är så väl underbyggt som det skall vara eller om det varit svårt för valberedningen att sära på kandidaterna.
Tycker man att stadgarna angående valberedningens arbete är fel så får man försöka att ändra på det vid nästa ordinarie kongress och inte mitt under pågående valberedningsarbete.
Valberedningen har även haft med sig frågan om hur extrakongressen skall ställa sig till övriga partiledningen, och då Ibrahim Baylan gjorde som Mona Sahlin och lämnade sitt uppdrag blev valberedningen också ansvarig för att ta fram en ny partisekreterare.
Valberedningens förslag till ny partisekreterare är Carin Jämtin. Jag får negativa rysningar av namnet men det beror på hennes namne, den hockeyspelande Andreas.
Jag tror att Carin Jämtin kommer att bli en mycket framgångsrik partisekreterare. Jag vill inte ta i med Sten Andersson ännu, men om några år så kan hon säkert jämföras med honom.
Nu återstår att se om det kommer att nomineras några motkandidater till den extra kongressen, för det är först då när medlemmarnas representanter fått säga sitt som vi vet vem som blir socialdemokraternas nya ordförande och vem som blir ny partisekreterare.
Valberedningens förslag på ny partiordförande blev Håkan Juholt. Håkan är ordförande för partidistriktet i Kalmar län, riksdagsledamot och ordförande i försvarsutskottet. Han har en gedigen politisk bakgrund och är i mina ögon den bästa kandidaten till uppdraget som partiordförande för Socialdemokraterna i Sverige.
Enligt vissa politiska redaktörer och skribenter har Håkan Juholts namn kommit upp på dagordningen först den sista tiden, men det är i så fall helt fel. Massmedia har som vanligt inte lyssnat med de vanliga medlemmarna utan skjutit från höften med kända namn.
Redan den 16 november 2010, kl 17:29 skrev jag följande i min blogg på www.vt.se.
”Dags för en ny ledare att ta över, men vem kommer det att bli?
Många har redan börjat spekulera och jag skall inte vara sämre. Jag tror på Håkan Juholt, det skulle vara bra både för socialdemokraterna och Kalmar län, men det finns många fler bra kandidater.”
Så redan dagarna efter att Mona Sahlin offentliggjorde sin avgång var Håkan Juholt omnämnd som ny partiordförande. Men Lena Melin och co kanske inte läser min blogg.
Jag har ytterst svårt att förstå de som kritiserat valberedningens arbetssätt. Valberedningen har som uppgift att lyssna av medlemmarnas önskan och inte massmedias önskan. Valberedningen har inte heller till uppgift att sprida sina tankar vitt och brett omkring sig innan de är klara med sitt uppdrag. Jag kan förstå den frustration som finns hos massmedia då de inte har kontroll på händelserna, men det är ju inte heller massmedia som skall utse socialdemokraternas ordförande utan medlemmarna och deras representanter.
Även de förståsigpåare ofta avdankade (s) profiler som kritiserar valberedningen för att bara gå ut med en kandidat är helt ute och cyklar, och verkar inte känna till hur stadgarna är skrivna och hur valberedningen därmed skall jobba. I mina ögon är en valberedning som inte kan hitta sin kandidat utan måste föra fram 2 eller flera namn en misslyckad valberedning.
Sen hoppas jag att det tillkommer kandidater om valberedningens förslag inte är så väl underbyggt som det skall vara eller om det varit svårt för valberedningen att sära på kandidaterna.
Tycker man att stadgarna angående valberedningens arbete är fel så får man försöka att ändra på det vid nästa ordinarie kongress och inte mitt under pågående valberedningsarbete.
Valberedningen har även haft med sig frågan om hur extrakongressen skall ställa sig till övriga partiledningen, och då Ibrahim Baylan gjorde som Mona Sahlin och lämnade sitt uppdrag blev valberedningen också ansvarig för att ta fram en ny partisekreterare.
Valberedningens förslag till ny partisekreterare är Carin Jämtin. Jag får negativa rysningar av namnet men det beror på hennes namne, den hockeyspelande Andreas.
Jag tror att Carin Jämtin kommer att bli en mycket framgångsrik partisekreterare. Jag vill inte ta i med Sten Andersson ännu, men om några år så kan hon säkert jämföras med honom.
Nu återstår att se om det kommer att nomineras några motkandidater till den extra kongressen, för det är först då när medlemmarnas representanter fått säga sitt som vi vet vem som blir socialdemokraternas nya ordförande och vem som blir ny partisekreterare.
tisdag 8 mars 2011
Är samhället helt utan ansvar?
Med de grepp som de borgerliga regeringarna infört nu under dryga 4 år kan man börja fundera på om det borgerliga Sverige är helt utan ansvar för sina medborgare?
I det Sverige som socialdemokraterna byggt upp under nästan ett helt århundrade hade man med politiska beslut jämnat ut den väg som Sveriges medborgare hade att gå genom livet. Med sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och socialförsäkring hade man satt skyddsnät över en del av de gropar medborgaren riskerade att falla i.
Med komvux, arbetsmarknadsutbildningar och andra arbetsmarknadsåtgärder hade man satt ut stegar upp ur groparna, så att medborgarna slapp sitta kvar i den grop de ramlat ner i.
Men i det nya borgerliga Sverige har först skyddsnäten monterats bort. Sjukförsäkringen är idag bara en skugga av det skyddsnät den en gång var. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit både dyrare och sämre och kvar finns endast det slutliga skyddet i form av socialbidrag.
Den borgerliga politiken har samtidigt tagit bort de stegar som gav medborgarna möjlighet att ta sig ur groparna. Komvux finns knappt kvar, arbetsmarknadsutbildningarna är så få att en högvinst på en trisslott är mer trolig för en arbetslös.
Den enda åtgärden som borgarna verkar satsa på är FAS 3, där nya näringar växer upp, där entreprenörer med affärssinne får bidrag från staten för att ta emot gratis arbetskraft.
I gamla tider blev slavarna sålda och inbringade pengar till ägaren vid en försäljning, men i dagens borgerliga samhäller får köparen till och med pengar för att ta emot slaven.
Allt för att minska statistiken för arbetslösheten. Fas3 är det riktiga utanförskapet, en modern slavhandel förklädd till arbetsmarknadsåtgärd.
Vi kan idag se hur vanliga människor med vanliga jobb plötsligt har otur i livets lotteri och drar på sig en sjukdom som helt fördärvar deras möjligheter till nystart och där de blir dömda till ett evigt? liv som moderna slavar i borglighetens utanförskapande arbetsmarknadsåtgärd, FAS3.
I det borgerliga Sverige tar inte samhället ansvar för sina medborgare, utan istället samlas förlorarna ihop i utanförskapets fålla. FAS3.
I det Sverige som socialdemokraterna byggt upp under nästan ett helt århundrade hade man med politiska beslut jämnat ut den väg som Sveriges medborgare hade att gå genom livet. Med sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och socialförsäkring hade man satt skyddsnät över en del av de gropar medborgaren riskerade att falla i.
Med komvux, arbetsmarknadsutbildningar och andra arbetsmarknadsåtgärder hade man satt ut stegar upp ur groparna, så att medborgarna slapp sitta kvar i den grop de ramlat ner i.
Men i det nya borgerliga Sverige har först skyddsnäten monterats bort. Sjukförsäkringen är idag bara en skugga av det skyddsnät den en gång var. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit både dyrare och sämre och kvar finns endast det slutliga skyddet i form av socialbidrag.
Den borgerliga politiken har samtidigt tagit bort de stegar som gav medborgarna möjlighet att ta sig ur groparna. Komvux finns knappt kvar, arbetsmarknadsutbildningarna är så få att en högvinst på en trisslott är mer trolig för en arbetslös.
Den enda åtgärden som borgarna verkar satsa på är FAS 3, där nya näringar växer upp, där entreprenörer med affärssinne får bidrag från staten för att ta emot gratis arbetskraft.
I gamla tider blev slavarna sålda och inbringade pengar till ägaren vid en försäljning, men i dagens borgerliga samhäller får köparen till och med pengar för att ta emot slaven.
Allt för att minska statistiken för arbetslösheten. Fas3 är det riktiga utanförskapet, en modern slavhandel förklädd till arbetsmarknadsåtgärd.
Vi kan idag se hur vanliga människor med vanliga jobb plötsligt har otur i livets lotteri och drar på sig en sjukdom som helt fördärvar deras möjligheter till nystart och där de blir dömda till ett evigt? liv som moderna slavar i borglighetens utanförskapande arbetsmarknadsåtgärd, FAS3.
I det borgerliga Sverige tar inte samhället ansvar för sina medborgare, utan istället samlas förlorarna ihop i utanförskapets fålla. FAS3.
onsdag 16 februari 2011
Reinfeldt, hyresrätter och det fria ordet.
Just nu pågår en rätt intressant debatt, som började med ett uttalande av Statsminister Fredrik Reinfeldt angående hyresrätters vara eller icke vara i Stockholms innerstad.
Det som är det intressanta i denna debatt är att det gått ifrån sakfråga till att bli en debatt om medias rätt att skriva det som media uppfattar har hänt eller om regeringen och Reinfeldt skall ha eget monopol på vad som menas, oavsett vad som sägs. Ja, helt enkelt medias rätt till det fria ordet.
Ja, det hele är lite virrigt så jag skall stapla upp vad som hänt i ordning efter när det hänt.
1. Fredrik Reinfeldt gör en intervju med Dagens Nyheter.
2. Dagens Nyheter skriver att Fredrik Reinfeldt under intervjun sagt att ”hyresrätter i innerstan fungerar inte. Det är Fredrik Reinfeldts analys.”
3. Dagens Nyheters artikel får stort genomslag och flera tunga politiker bla bostadsministern ryter till och förkastar Reinfeldts uttalande om hyresrätter i innerstan.
4. Fredrik Reinfeldt dementerar sitt uttalande och menar att hyresrätter fungerar i innerstan.
5. Regeringskansliet ryter till mot Dagens Nyheter och säger att Fredrik Reinfeldt är felciterad och för att bevisa det lägger man ut en ljudfil från intervjun med Reinfeldt där Reinfeldt säger: ”Alla som varit i närheten av Stockholm innerstad vet att hyresrättens idé funkar inte i Stockholm innerstad.” Så i sak har regeringskansliet rätt, att Reinfeldt inte är citerad ordagrant, men meningen i det som Reinfeldt säger är dock helt korrekt citerat.
6. Dagens Nyheter får motta vad chefredaktören själv anser vara hotsamtal från regeringskansliet för artikeln.
7. Som om inte detta vore nog så har moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten deltagit i en radiodebatt med Dagens Nyheters chefsredaktör där Arkelsten går hårt åt DN för att de skrivit det som Reinfeldt sa och inte det som moderaterna tycker i sitt partiprogram. Varför Arkelsten får stå där naken i Reinfeldts nya kläder för att försöka försvara sin ledare, istället för att han själv tar ansvar för vad han sagt kan man bara gissa sig till.
8. Regeringens hemsida används i debatten om hur en fristående tidning får skriva om det som statsministern säger i en intervju med samma tidning. Detta är fullkomligt unikt i svensk politik, att regeringens egen hemsida används för att försöka kuva det fria ordet och den fria journalistiken.
9. Regering är nu KU anmäld för tilltaget att använda hemsidan för att försöka kuva det fria ordet.
Där ser man vad som kan hända när Fredrik får prata utan magister Schlingmans manus.
Det är inte heller första gången som Reinfeldts uttalanden eller politik får en mediastorm att bryta ut och det är inte heller första gången som Reinfeldt skickar fram stödtrupperna när blåsten blir för stark för han själv.
Men det är första gången som någon svensk regering är ute och hotar det fria ordet för att det inte rimmar med den bild om sin politik de vill ge svenska folket och det är något som är riktigt allvarligt och något jag trodde bara kunde hända i diktaturer.
Det som är det intressanta i denna debatt är att det gått ifrån sakfråga till att bli en debatt om medias rätt att skriva det som media uppfattar har hänt eller om regeringen och Reinfeldt skall ha eget monopol på vad som menas, oavsett vad som sägs. Ja, helt enkelt medias rätt till det fria ordet.
Ja, det hele är lite virrigt så jag skall stapla upp vad som hänt i ordning efter när det hänt.
1. Fredrik Reinfeldt gör en intervju med Dagens Nyheter.
2. Dagens Nyheter skriver att Fredrik Reinfeldt under intervjun sagt att ”hyresrätter i innerstan fungerar inte. Det är Fredrik Reinfeldts analys.”
3. Dagens Nyheters artikel får stort genomslag och flera tunga politiker bla bostadsministern ryter till och förkastar Reinfeldts uttalande om hyresrätter i innerstan.
4. Fredrik Reinfeldt dementerar sitt uttalande och menar att hyresrätter fungerar i innerstan.
5. Regeringskansliet ryter till mot Dagens Nyheter och säger att Fredrik Reinfeldt är felciterad och för att bevisa det lägger man ut en ljudfil från intervjun med Reinfeldt där Reinfeldt säger: ”Alla som varit i närheten av Stockholm innerstad vet att hyresrättens idé funkar inte i Stockholm innerstad.” Så i sak har regeringskansliet rätt, att Reinfeldt inte är citerad ordagrant, men meningen i det som Reinfeldt säger är dock helt korrekt citerat.
6. Dagens Nyheter får motta vad chefredaktören själv anser vara hotsamtal från regeringskansliet för artikeln.
7. Som om inte detta vore nog så har moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten deltagit i en radiodebatt med Dagens Nyheters chefsredaktör där Arkelsten går hårt åt DN för att de skrivit det som Reinfeldt sa och inte det som moderaterna tycker i sitt partiprogram. Varför Arkelsten får stå där naken i Reinfeldts nya kläder för att försöka försvara sin ledare, istället för att han själv tar ansvar för vad han sagt kan man bara gissa sig till.
8. Regeringens hemsida används i debatten om hur en fristående tidning får skriva om det som statsministern säger i en intervju med samma tidning. Detta är fullkomligt unikt i svensk politik, att regeringens egen hemsida används för att försöka kuva det fria ordet och den fria journalistiken.
9. Regering är nu KU anmäld för tilltaget att använda hemsidan för att försöka kuva det fria ordet.
Där ser man vad som kan hända när Fredrik får prata utan magister Schlingmans manus.
Det är inte heller första gången som Reinfeldts uttalanden eller politik får en mediastorm att bryta ut och det är inte heller första gången som Reinfeldt skickar fram stödtrupperna när blåsten blir för stark för han själv.
Men det är första gången som någon svensk regering är ute och hotar det fria ordet för att det inte rimmar med den bild om sin politik de vill ge svenska folket och det är något som är riktigt allvarligt och något jag trodde bara kunde hända i diktaturer.
måndag 14 februari 2011
AF tvingas ragga holländare då regeringen skiter i de arbetslösa.
Hörde på de lokala nyhetssändningarna nu på morgonen att många av regionens arbetsgivare har problem att hitta utbildad arbetskraft till de jobb som de nu vill börja rekrytera till.
För att råda bot på detta har arbetsförmedlingen i Kalmar varit på en mässa i Utrecht i Holland, för att locka utbildade holländare till våra arbetsgivare och vårat län. Från arbetsförmedlingen menar man att holländare är bra att rekrytera för att deras kultur liknar vår och för att holländare tydligen har relativt lätt för att lära sig svenska.
Under dagen har det också pressenterats en rapport från riksdagens utredningstjänst om FAS 3.
FAS 3 är den sista anhalten för våra arbetslösa kamrater och i FAS 3 är tanken att de arbetslösa skall få möjlighet att göra samhällsnytta. De kan då få lov att göra arbeten som annars inte skulle bli gjord. För den arbetsinsatsen får den arbetslösa maximalt 65% av sin tidigare lön. Många får inte ens det. Den arbetsgivare som tar hand om en arbetslös i FAS 3 får däremot, förutom gratis arbetskraft ca 5.000 kr i månaden.
Den som är i FAS 3 får ingen hjälp av arbetsförmedlingen, förutom att hitta en ”fas3” plats, de får inte heller delta i någon form av utbildning, inte ens på kvällar och helger.
Från Reinfeldts sida får vi ständigt höra att det är pga avhoppade studier som så många är långtidsarbetslösa, vilket rapporten slår hål på då den redovisar att så många som en femtedel av alla i FAS3 har eftergymnasial utbildning. Alltså 20% som har högskoleutbildning.
Regeringsföreträdare brukar också påstå att det är många i FAS 3 som är nära pensionsålder, vilket rapporten inte heller ger regeringen rätt i. Istället är det mer än tre femtedelar, 60%, som är under 55 år.
Så samtidigt som svenska arbetsförmedlingar jagar utbildad arbetskraft i Holland, finns det högutbildade svenskar utsorterade till FAS 3, där de lämnas åt sitt eget öde, då regeringen vägrar att låta denna kompetensreserv, utbilda sig till de jobb som arbetsgivarna redan nu eftersöker personal till.
Detta slöseri med människor är inte värdigt ett land 2011, men då skattesänkningar till välmående grupper i samhället går före samhällsnyttiga åtgärder kan det inte bli på annat sätt, och vi som ännu har våra arbeten kvar kan sätta på oss skygglapparna för att slippa se all den missär som regeringens politik för med sig till de som har haft sämre tur i livets lotteri.
För att råda bot på detta har arbetsförmedlingen i Kalmar varit på en mässa i Utrecht i Holland, för att locka utbildade holländare till våra arbetsgivare och vårat län. Från arbetsförmedlingen menar man att holländare är bra att rekrytera för att deras kultur liknar vår och för att holländare tydligen har relativt lätt för att lära sig svenska.
Under dagen har det också pressenterats en rapport från riksdagens utredningstjänst om FAS 3.
FAS 3 är den sista anhalten för våra arbetslösa kamrater och i FAS 3 är tanken att de arbetslösa skall få möjlighet att göra samhällsnytta. De kan då få lov att göra arbeten som annars inte skulle bli gjord. För den arbetsinsatsen får den arbetslösa maximalt 65% av sin tidigare lön. Många får inte ens det. Den arbetsgivare som tar hand om en arbetslös i FAS 3 får däremot, förutom gratis arbetskraft ca 5.000 kr i månaden.
Den som är i FAS 3 får ingen hjälp av arbetsförmedlingen, förutom att hitta en ”fas3” plats, de får inte heller delta i någon form av utbildning, inte ens på kvällar och helger.
Från Reinfeldts sida får vi ständigt höra att det är pga avhoppade studier som så många är långtidsarbetslösa, vilket rapporten slår hål på då den redovisar att så många som en femtedel av alla i FAS3 har eftergymnasial utbildning. Alltså 20% som har högskoleutbildning.
Regeringsföreträdare brukar också påstå att det är många i FAS 3 som är nära pensionsålder, vilket rapporten inte heller ger regeringen rätt i. Istället är det mer än tre femtedelar, 60%, som är under 55 år.
Så samtidigt som svenska arbetsförmedlingar jagar utbildad arbetskraft i Holland, finns det högutbildade svenskar utsorterade till FAS 3, där de lämnas åt sitt eget öde, då regeringen vägrar att låta denna kompetensreserv, utbilda sig till de jobb som arbetsgivarna redan nu eftersöker personal till.
Detta slöseri med människor är inte värdigt ett land 2011, men då skattesänkningar till välmående grupper i samhället går före samhällsnyttiga åtgärder kan det inte bli på annat sätt, och vi som ännu har våra arbeten kvar kan sätta på oss skygglapparna för att slippa se all den missär som regeringens politik för med sig till de som har haft sämre tur i livets lotteri.
torsdag 10 februari 2011
Pensionen kan komma hägra på andra sidan graven
I dagarna har det påbörjats diskussioner om vår framtida pensionsålder. Alla, eller i alla fall de flesta, politikerna i riksdagen verkar vara överens om att vi i framtiden behöver få ut fler arbetstimmar per medborgare i Sverige, om vi skall kunna behålla eller förbättra den välfärd vi har idag.
De borgerliga partierna samt socialdemokraterna har enats om att tillsammans sätta sig ner för att diskutera frågan, som kan lösas på många olika sätt.
Socialdemokraternas Tomas Eneroth sa i en intervju att ett stort problem idag är att alldeles för många inte ens klara av att jobba fram till dagens pensionsålder. Detta har han helt rätt i, men den inriktning som socialministern verkade ha var mer åt att höja pensionsåldern rakt av så att fler av de som orkar jobba skall jobba ännu längre.
Om moderaterna var intresserade av att vi arbetade fler timmar per person och arbetsliv så fanns det mycket att satsa pengar på.
Järnvägen: Hur många arbetstimmar har inte gått förlorade denna vinter bara på grund av dåligt underhållen järnväg och hur många arbeten skulle inte en sådan satsning ge.
Arbetsmiljö: Hur många arbetare från de LO anslutna fackförbunden är det inte som just pga dålig arbetsmiljö tvingas sluta arbeta innan de uppnår pensionsålder. Stora satsningar på arbetsmiljön skulle också skapa fler arbetade timmar. Dels av de som orkar arbeta längre och kanske till och med till pension, och dels i de arbetsmiljöinvesteringar som måste till.
Utbilda arbetslösa till de jobb som kommer: Istället för att arbetslösa hamnar längre och längre ifrån de krav som arbetsgivarna ställer på deras nyrekryteringar, så skulle man sats pengar på utbildning. Till och med Reinfeldt själv säger att det största problemet för ungdomar att få jobb är deras brist på utbildning.
En liten fundering kring detta med arbetsmarknadsutbildningar. Från borgarna hör man ideligen att kostnaderna för arbetsgivarna är för höga. Varför vill man då från borgerligt håll tvinga arbetsgivarna att anställa outbildad personal, som sen måsta utbildas för att kunna göra jobben. Det blir en dubbel kostnad för arbetsgivaren då dels den nyanställda och dels en utbildare måste frigöras ur produktionen.
Men alla dessa åtgärder kostar ju pengar, och då vi vet att i regeringens politik går skattesänkningar före vettiga satsningar så tror jag att moderaterna och deras hjälpryttare hellre tvingar folk jobba längre i livet genom att försämra pensionssystemet så att inga vanliga har råd att pensionera sig innan de blir begravda. På så sätt sparas det även pengar på pensioner som staten slipper betala ut.
De borgerliga partierna samt socialdemokraterna har enats om att tillsammans sätta sig ner för att diskutera frågan, som kan lösas på många olika sätt.
Socialdemokraternas Tomas Eneroth sa i en intervju att ett stort problem idag är att alldeles för många inte ens klara av att jobba fram till dagens pensionsålder. Detta har han helt rätt i, men den inriktning som socialministern verkade ha var mer åt att höja pensionsåldern rakt av så att fler av de som orkar jobba skall jobba ännu längre.
Om moderaterna var intresserade av att vi arbetade fler timmar per person och arbetsliv så fanns det mycket att satsa pengar på.
Järnvägen: Hur många arbetstimmar har inte gått förlorade denna vinter bara på grund av dåligt underhållen järnväg och hur många arbeten skulle inte en sådan satsning ge.
Arbetsmiljö: Hur många arbetare från de LO anslutna fackförbunden är det inte som just pga dålig arbetsmiljö tvingas sluta arbeta innan de uppnår pensionsålder. Stora satsningar på arbetsmiljön skulle också skapa fler arbetade timmar. Dels av de som orkar arbeta längre och kanske till och med till pension, och dels i de arbetsmiljöinvesteringar som måste till.
Utbilda arbetslösa till de jobb som kommer: Istället för att arbetslösa hamnar längre och längre ifrån de krav som arbetsgivarna ställer på deras nyrekryteringar, så skulle man sats pengar på utbildning. Till och med Reinfeldt själv säger att det största problemet för ungdomar att få jobb är deras brist på utbildning.
En liten fundering kring detta med arbetsmarknadsutbildningar. Från borgarna hör man ideligen att kostnaderna för arbetsgivarna är för höga. Varför vill man då från borgerligt håll tvinga arbetsgivarna att anställa outbildad personal, som sen måsta utbildas för att kunna göra jobben. Det blir en dubbel kostnad för arbetsgivaren då dels den nyanställda och dels en utbildare måste frigöras ur produktionen.
Men alla dessa åtgärder kostar ju pengar, och då vi vet att i regeringens politik går skattesänkningar före vettiga satsningar så tror jag att moderaterna och deras hjälpryttare hellre tvingar folk jobba längre i livet genom att försämra pensionssystemet så att inga vanliga har råd att pensionera sig innan de blir begravda. På så sätt sparas det även pengar på pensioner som staten slipper betala ut.
onsdag 9 februari 2011
Hur man tystar ett folk.
Moderaterna har i all tid varit arbetsgivarnas parti. Föregångarna till Svenskt Näringsliv var mycket verksamma i starten av det parti som idag är känt som moderaterna och hand i hand har de vandrat genom åren.
Men sen Reinfeldt kom till ordförande position och Schlingman lagt till ”nya” framför har partiet inte riktigt känts igen. Mediastrategen Schlingman har lyckat få de ledande partiföreträdarna att prata ett annat språk än exempelvis Bo Lundgren.
Man har valt att fokusera på de bitar av vårat samhälle som inte varit bra och sen omvandlat gammal moderat politik till något nyare och fräschare utan att egentligen förändra något.
Bo Lundgrens enorma skattesänkningar är snart genomförda, men som jobbskatteavdrag. Man har istället för att kritisera höga skatter påstått att jobbskatteavdrag ger arbeten. Vilket ännu inte har kunnat bevisas.
Moderaterna har i sitt språk tagit över rollen som det parti som skall ge de arbetslösa jobb, men hittills inte visat det i sin politik. Arbetslösheten är allarmerande hög, speciellt för ungdomar.
Nu börjar även de arbetsgivarvänliga moderaterna skymta fram, då deras smygande strategi slutligen börja visa sig i de av Schlingman utlagda dimmorna.
FAS 3 i jobb och utvecklingsgarantin är ett av slutmålen för moderaterna, att visa arbetsgivarna att de fortfarande står på arbetsgivarnas sida. FAS 3 kommer att kunna tysta ett helt folk på sina arbetsplatser och göra att arbetsgivarna kan bedriva sin verksamhet hur som helst för ingen kommer att våga säga emot.
För med de ändringar av LAS som med all säkerhet kommer får arbetsgivaren en mycket större frihet att välja och vraka bland de anställda när de inte längre passar honom. En uppsägning utan skäl, men som kan komma att kosta någon krona och risken att hamna i FAS 3 kommer att få tystnaden att lägra sig över våra svenska arbetsplatser.
Ingen vill riskera att bli uppsagd då följden kan bli FAS3. Ingen kommer våga säga emot eller protestera då arbetsgivaren gör fel eller inte åtgärdar en rent farlig arbetsmiljö.
FAS3 är bara början, men se på detta reportage från SVTs Östnytt så kanske ni börjar förstå hur det kan komma att se ut på våra arbetsplatser framöver.
Men sen Reinfeldt kom till ordförande position och Schlingman lagt till ”nya” framför har partiet inte riktigt känts igen. Mediastrategen Schlingman har lyckat få de ledande partiföreträdarna att prata ett annat språk än exempelvis Bo Lundgren.
Man har valt att fokusera på de bitar av vårat samhälle som inte varit bra och sen omvandlat gammal moderat politik till något nyare och fräschare utan att egentligen förändra något.
Bo Lundgrens enorma skattesänkningar är snart genomförda, men som jobbskatteavdrag. Man har istället för att kritisera höga skatter påstått att jobbskatteavdrag ger arbeten. Vilket ännu inte har kunnat bevisas.
Moderaterna har i sitt språk tagit över rollen som det parti som skall ge de arbetslösa jobb, men hittills inte visat det i sin politik. Arbetslösheten är allarmerande hög, speciellt för ungdomar.
Nu börjar även de arbetsgivarvänliga moderaterna skymta fram, då deras smygande strategi slutligen börja visa sig i de av Schlingman utlagda dimmorna.
FAS 3 i jobb och utvecklingsgarantin är ett av slutmålen för moderaterna, att visa arbetsgivarna att de fortfarande står på arbetsgivarnas sida. FAS 3 kommer att kunna tysta ett helt folk på sina arbetsplatser och göra att arbetsgivarna kan bedriva sin verksamhet hur som helst för ingen kommer att våga säga emot.
För med de ändringar av LAS som med all säkerhet kommer får arbetsgivaren en mycket större frihet att välja och vraka bland de anställda när de inte längre passar honom. En uppsägning utan skäl, men som kan komma att kosta någon krona och risken att hamna i FAS 3 kommer att få tystnaden att lägra sig över våra svenska arbetsplatser.
Ingen vill riskera att bli uppsagd då följden kan bli FAS3. Ingen kommer våga säga emot eller protestera då arbetsgivaren gör fel eller inte åtgärdar en rent farlig arbetsmiljö.
FAS3 är bara början, men se på detta reportage från SVTs Östnytt så kanske ni börjar förstå hur det kan komma att se ut på våra arbetsplatser framöver.
måndag 7 februari 2011
Att leva som (m)an lär är inte lätt.
Under det första halvåret av 2012 kommer merparten av alla kollektivavtal i Sverige att förnyas, vilket innebär nya avtalslöner för så gott som alla anställda i vårt avlånga land.
Sen 1980-talets lönebildning med höga löneökningar och ännu högre inflation har de svenska fackförbunden tagit ett mycket stort ansvar för den svenska ekonomin. Låga löneavtal, ibland alldeles för låga, har hjälp regeringarna och riksbanken att hålla en låg inflation.
Några som hela tiden ivrar för att de anställdas löner skall vara låga är höga företagsledare och politiker, främst borgarpolitiker, som har ansvar för ekonomi i kommuner och landsting.
Företagsledarna vill, enligt de själva, hålla ner lönerna för att kunna behålla den konkurrenskraft som deras företag har, medan kommun- och landstingspolitikerna vill kunna hålla koll på sin ekonomi, säger de.
Men hur gör de själva? Lever de verkligen som de lär?
I dagarna fick Björn Ekholm, VD för Investor, det ”negativa” beskedet att hans bonus ”bara” blir 110 miljoner för 2010. Detta då företaget gått sämre än väntat och inte ens nått målet för verksamhetsåret. I en intervju i SVT förklarar Björn Ekholm bonusavtalet med att ”det är så det fungerar på storföretagen”.
110 miljoner är ungefär lika mycket som hela lönekostnaden för 330 anställda. Med lönekostnad menar jag då förutom lön, även semesterlön och sociala avgifter.
I dag har jag läst om Ingela Gardner Sundström (m), som nyligen tagit fram nya arvodesprinciper för politikerna i hennes kommun Österåker. I Österåker är moderaterna största parti och de nya arvodena innebär stora höjningar. Kommunstyrelsens ordförande Michaela Fletcher Sjöman (m) fick en höjning av arvodet med 6.800 kr eller 10,3% så nu är hennes arvode 72.800 kr i månaden. Ingela Gardner Sundströms man, som är ordförande i samhällsbyggnadsnämnden får en arvodesökning på 331%. Från 7.792 kr till 33.600 kr.
Det som är det intressanta i kråksången är att Ingela Gardner Sundström är en av SKL’s, Sveriges kommuner och landsting, förhandlare. Hon skall med andra ord vara med och förhandla om alla kommunal och landstingsanställdas löner. Någon som tror att hon där kommer att föreslå 10% per år eller en rejäl höjning på en sissodär 300% för kommunals medlemmar. Knappast. Hon kommer att veva på den gamla trattgrammofonen och rapa upp ord som ansvarstagande och tuff ekonomi, precis som alltid förr.
Den fråga som nu seglar upp är: Hur länge kommer Sveriges arbetare finna sig i att bli behandlade som något katten släpat in varje gång det blir löneförhandlingar. Hur länge kommer fackförbunden kunna står ensamma i att ta ansvar för Sverige ekonomi, samtidigt som höga företagsledare och politiker i borgerliga kommuner och landsting plockat åt sig av godsakerna i form av obegripligt höga arvoden och bonusar.
PS. Här i Västervik skulle Harald Hjalmarsson haft 56.000 kr, vilket är grundarvodet för en riksdagsman. Skulle haft pga hans dubbla uppdrag, då han även är regionförbundets ordförande.
PS2. När Ingela Gardner Sundström avtackades för, vilken gång i ordningen vet ingen men inte för första gången, kostade kommunen på sig ett kallas som kostade skattebetalarna mellan 200.000 och 250.000 kr. Men det skall jag inte skylla på Ingela själv.
Sen 1980-talets lönebildning med höga löneökningar och ännu högre inflation har de svenska fackförbunden tagit ett mycket stort ansvar för den svenska ekonomin. Låga löneavtal, ibland alldeles för låga, har hjälp regeringarna och riksbanken att hålla en låg inflation.
Några som hela tiden ivrar för att de anställdas löner skall vara låga är höga företagsledare och politiker, främst borgarpolitiker, som har ansvar för ekonomi i kommuner och landsting.
Företagsledarna vill, enligt de själva, hålla ner lönerna för att kunna behålla den konkurrenskraft som deras företag har, medan kommun- och landstingspolitikerna vill kunna hålla koll på sin ekonomi, säger de.
Men hur gör de själva? Lever de verkligen som de lär?
I dagarna fick Björn Ekholm, VD för Investor, det ”negativa” beskedet att hans bonus ”bara” blir 110 miljoner för 2010. Detta då företaget gått sämre än väntat och inte ens nått målet för verksamhetsåret. I en intervju i SVT förklarar Björn Ekholm bonusavtalet med att ”det är så det fungerar på storföretagen”.
110 miljoner är ungefär lika mycket som hela lönekostnaden för 330 anställda. Med lönekostnad menar jag då förutom lön, även semesterlön och sociala avgifter.
I dag har jag läst om Ingela Gardner Sundström (m), som nyligen tagit fram nya arvodesprinciper för politikerna i hennes kommun Österåker. I Österåker är moderaterna största parti och de nya arvodena innebär stora höjningar. Kommunstyrelsens ordförande Michaela Fletcher Sjöman (m) fick en höjning av arvodet med 6.800 kr eller 10,3% så nu är hennes arvode 72.800 kr i månaden. Ingela Gardner Sundströms man, som är ordförande i samhällsbyggnadsnämnden får en arvodesökning på 331%. Från 7.792 kr till 33.600 kr.
Det som är det intressanta i kråksången är att Ingela Gardner Sundström är en av SKL’s, Sveriges kommuner och landsting, förhandlare. Hon skall med andra ord vara med och förhandla om alla kommunal och landstingsanställdas löner. Någon som tror att hon där kommer att föreslå 10% per år eller en rejäl höjning på en sissodär 300% för kommunals medlemmar. Knappast. Hon kommer att veva på den gamla trattgrammofonen och rapa upp ord som ansvarstagande och tuff ekonomi, precis som alltid förr.
Den fråga som nu seglar upp är: Hur länge kommer Sveriges arbetare finna sig i att bli behandlade som något katten släpat in varje gång det blir löneförhandlingar. Hur länge kommer fackförbunden kunna står ensamma i att ta ansvar för Sverige ekonomi, samtidigt som höga företagsledare och politiker i borgerliga kommuner och landsting plockat åt sig av godsakerna i form av obegripligt höga arvoden och bonusar.
PS. Här i Västervik skulle Harald Hjalmarsson haft 56.000 kr, vilket är grundarvodet för en riksdagsman. Skulle haft pga hans dubbla uppdrag, då han även är regionförbundets ordförande.
PS2. När Ingela Gardner Sundström avtackades för, vilken gång i ordningen vet ingen men inte för första gången, kostade kommunen på sig ett kallas som kostade skattebetalarna mellan 200.000 och 250.000 kr. Men det skall jag inte skylla på Ingela själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)