Industrifacket Metalls kongress 5.

Ny paneldebatt denna gång handlar den om Våra arbetsplatser och utvecklingen av hållbara arbeten.

Deltagare i panelen är Agneta Karlsson, konsult anställd av Arenagrupen, som moderator. Karl Bennet välkänd företagsledare. Johan Anker, pensionerad fd topp från teknikarbetsgivarna.

Birgitta Öjmertz, projektchef produktionslyftet, Roger Mörtvik TCO samt Stina Johansson doktorand i arbetsorganisation Luleå tekniska universitet och fd LKAB och SSAB arbetare.

Den här paneldebatten blev av någon anledning mycket trevligare än den första. Möjligen är arbetsorganisation ett mer intressant ämne för mig.

Följande lösryckta kommentarer dök upp under debatten.

Roger Mörtvik. Industrin ekonomiska bidrag till samhället är lika stort idag som för 20 år sedan. Däremot har antalet anställda minskat. Han menade att industrins betydelse för Sverige är lika stort, men från olyckskorpar snackas det om industrin som en försvinnande art.

Roger Mörtvik sa också angående hur mycket en vettig arbetsmarknadspolitik att Tyskland politiskt krattade manegen genom den utbildningssatsning som de finansierade under krisen, där arbetare utbildades istället för att sägas upp. Nu vänder den tyska arbetslösheten mycket snabbare än den svenska. Den snabba vändning ger också snabbare ökade inkomster till den Tyska staten.

Mörtvik menar också på att mycket utveckling sker på arbetsplatserna och en stor fördel kommer den att få som kan få de billigaste innovationerna. Och för det krävs kompetenta medarbetare som också kompetenshöjs under sina anställningar.



Karl Bennet: Han säger att den svenska industrin kan utvecklas genom att öka forskning, utveckling och kompetensutveckling. Regeringen har för dålig ambitionsnivå när det gäller just dessa frågor och därmed även att utveckla den svenska industrin.

Han menar också att den svenska arbetaren är till skillnad från många andra självgående, vilket är en enorm fördel. Bennet sa också angående infrastrukturssatsningar där det mest talas om ton som skall förflyttas att utbyggnad av infrastrukturen även är en utvidgning av kompetensutbudet, då restiderna minskas och arbetsmarknadsområdena utökas.

Slutligen så dömer Bennet ut de företagsledare som i kompetensintensiva företag säljer/flyttar ut verksamheten, det då den höga kompetentsnivån som finns i Sverige kan leda utvecklingen framåt mycket bättre än i många andra länder.

Johan Anker: Menar att vi måste nyttja den industriella kompetensen som finns i Sverige, en kompetens som många andra länder är avundssjuk på.


Enligt panelen har IF Metalls arbetsgivare misslyckats förstå Leanproduction. Meningen är inte att driva upp arbetstempot och minska inflytandet och kompetensbehovet hos arbetaren. Lean bygger på ett stort förtroende för den anställda personalen, därför är korta anställningar och bemanning helt oförenligt med Lean.

Jag tänker genast att vi måste få fler goda exempel och stora företagsledare visar upp dem, för de dåliga företagsledarna lyssnar inte på oss från facket utan vill ha någon de ser upp till för att kunna förstå det elementära.

Kvinnorna i debatten var som jag uppfattade det inte lika slagkraftiga som männen utan mer allmänt vettiga i sina kommentarer, det är därför jag inte har fått med några kommentarer från dem.

Som helhet var det en mycket bra paneldebatt. Dessutom kom det bra frågor både från Facebook och från kongressdeltagarna.



Vid femtiden avbröts kongressen för middag, för att sen efter middagen fortsätta till sena kvällen eller möjligen tidig natt.



Andra som bloggar om IF Metalls kongress är eller andra intressanta saker är: Leine Johansson, Göran Johansson, Kaj Raving, Camilla Wedin, samt Peter Högberg