Livs får skit för att de gör sitt jobb!

Skall svenska medborgare ha rätt att organisera sig fackligt i svenska fackföreningar?

Skall de svenska fackföreningarna ha rätt att vidta stridsåtgärder?

Skall alla myndiga personer/lagliga organisationer ha rätt att anmäla/stämma till det svenska domstolsväsendet?

Skall riksdagen vara den lagstiftande församlingen i Sverige?

Om man svara jag på alla ovanstående frågor har jag svårt att förstå hur man kan vara så fruktansvärt bitter, arg, frustrerad, ilsken som vissa borgerliga förståsigpåare och deras svans är, på Livs, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, i den konflikt som varit på Ingeborgs Bageri i Linköping och dess följder.

När ”debatten” har varit något sånär lugn har Livs jämförts med maffia och våldsverkande mc-gäng. Då kan ni tänka er hur det har låtit när ”debatten” varit mindre lugn. Däremot har en saklig debatt helt saknats hos dessa borgerliga ”debattörer” och dess svans.

Ingen eller ytterst få av de borgerliga förståsigpåarna, eller deras svans, har ifrågasatt den svenska lagstiftningen, vilket de i så fall borde göra.

För vad har då Livs gjort som är så hemskt? 

Livs hade en medlem på Ingeborgs Bageri. Bageriet hade inget kollektivavtal och Livs medlem hade inte justa villkor. Bland annat så var medlemmens lön långt under den normala i bageribranschen för en anställd med hens kompetens.

Det Livs då gjorde var att träffa ägarna och fråga dem om de ville teckna kollektivavtal med dem. Arbetsgivaren sade nej och orsaken var att de inte hade råd att betala för justa villkor.

Då kallade Livs till förhandling med arbetsgivaren och informerade dem om vad ett kollektivavtal är och vilka följderna kan bli om arbetsgivaren inte tecknade ett avtal. 

Arbetsgivaren sade nej, de hade fortfarande inte råd med justa villkor.

Då kallade Livs till en central förhandling där samma sak upprepades. Arbetsgivaren sade fortfarande nej, fortfarande för dyrt att betala just lön och justa villkor.

Livs varslade om blockad och kontaktade medlingsinstitutet som utsåg en medlare. Medlaren försökte medla i konflikten men misslyckades.

Allt detta måste alltså göras enligt svenska lagar och avtal.

Blockaden inleddes, vilket innebar att Livs medlem sattes i strejk och strejk- och blockad-vakter ställde sig i närheten av ingången till Ingeborgs Bageri.

Vakternas uppgift var att se till att inga strejkbrytare tog över medlemmens arbetsuppgifter samt att informera allmänheten och kunder om blockaden. Vakterna var inte från kriminella mc gäng utan förtroendevalda och anställda från Livs.

Inga leveranser stoppades.

Till slut beslöt arbetsgivaren att teckna ett kollektivavtal med Livs och blockaden avslutades.

Dagen efter att kollektivavtalet skrivits på varslade arbetsgivaren Livs medlem om uppsägning, vilken verkställdes efter sedvanliga förhandlingar. 

Livs anser att arbetsgivaren sade upp medlemmen på grund av dennes medlemskap i Livs, vilket inte är saklig grund för uppsägning och dessutom föreningsrätts kränkande, och stämde därmed Ingeborgs Bageri till arbetsdomstolen. 

Om Livs har rätt eller fel i sitt antagande kommer att visa sig när domstolen hållit sina förhandlingar.

Så detta har då hänt:

• En anställd har valt att organisera sig i ett fackförbund.
• Fackförbundet har försökt att förhandla fram justa villkor för sin medlem.
• Fackförbundet har vidtagit stridsåtgärder för att medlemmen skall få justa villkor.
• Fackförbundet har stämt till domstol.
• Allt detta är helt lagligt att göra i Sverige idag.
• Alla har rätt att organisera sig fackligt.
• Fackförbund har rätt att förhandla.
• Fackförbund har rätt att vidta stridsåtgärder.
• Vem som helst har rätt att anmäla/stämma till polis/domstol.

Och om det nu skulle vara lagarna som ger medborgare och fackförbund dessa rättigheter, det är fel på så borde väl debatten handla om det istället för om Livs, som bara gör vad de är ålagda att göra av sina medlemmar, dvs se till att alla medlemmar har justa villkor.

Ändå kallar borgerliga förståsigpåare Livs för maffia och jämför Livs med brutala våldsverkare.

Men då man inte klarar av att föra en saklig debatt för att man saknar argumenten då försöker man istället att smutskasta antagonisten. Där hjärnan tar slut tar nävarna vid.

Läs också: Martin Klepkes artikel LÄNK.