Du stämplar aldrig ut från den fackliga kampen.

På en arbetsplats någonstans i Sverige tog en arbetsgivare beslutet att flytta tillverkningen av en av sina produkter till ett annat land. Sämre villkor för de anställda i det landet gjorde det billigare för arbetsgivaren.

De drabbade arbetarna och deras fackförbund tyckte detta var för djävligt och försökte in i det längsta få arbetsgivaren att ändra sig, men förgäves.

De kände sig kränkta, då deras yrkesskicklighet vägde så pass lite jämfört med den ekonomiska vinningen som arbetsgivaren gjorde på de usla villkoren i landet där produktionen skulle förläggas.

Att de, som tillverkat denna produkt i många långa år helt. plötsligt blev överflödiga för att de hade haft kraften genom sitt fackförbund förhandla sig till bra villkor.

Att deras arbetsgivare som i sin policy värnade fackliga rättigheter och bra arbetsförhållanden nu visade sitt kapitalistiska rätta jag.

 Dagen närmade sig och de drabbade valde att avsluta med flaggan i topp. Stolta yrkesarbetare som arbetat ihop många år och som nu skulle skiljas för vinden till nya roller, gick gemensamt ut för en sista stund tillsammans. En sista öl, gravöl, vänner emellan.

De valde av alla stadens restauranger den som var mest känd som fackfientlig. Den som Hotell och Restaurangfacket hade haft absolut mest motstånd ifrån och som sagt att de aldrig skulle teckna ett kollektivavta. Att de aldrig skulle vilja garantera sina anställda justa villkor.

Just den restaurangen valde de stolta yrkesarbetarna att dricka sin gravöl på. De som mycket väl vet hur det känns att bli ratade för att de krävt sina rättigheter, väljer en restaurang där arbetsgivaren inte vill ge de anställda rättigheter och arbetsvillkor utifrån vad ett kollektivavtal ger.

De gjorde samma val som deras arbetsgivare gjort. Ett val som när det drabbade dem själva var för djävligt, men nu när de stämplat ut kunde de själva göra detsamma.

Samma sak som drabbade dem på fabriken, drabbade nu kamrater på restauranger med justa villkor som inte fick deras beställning på gravölen och som därför inte kallades in för tjänstgöring den kvällen.

Sensmoralen i detta är att den fackliga kampen, stämplar aldrig ut. Den måste föras varje dag, varje timme och för alla arbetare världen över. För även om vi har det bra just nu är hotet alltid över oss, men om vi håller ihop så blir det svårare för arbetsgivarna att köra över oss.