SD hotar svensk ekonomi.

Davos 2013, Fredrik Reinfeldt Sveriges dåvarande statsminister säger att svensk industri är ”basically gone”.

Hela Industrisverige satt kaffet i vrångstrupen och undrar om herr statsminister fått en hjärnblödning.

Alla som har lite koll på ekonomi vet att friska pengar är ett måste för en ekonomi. En familj behöver inkomster, precis som ett land. Inflödet av friska pengar till Sverige kommer till absolut största delen från den exporterande delen av svensk industri, vilket är den största delen av svensk industri. Förenklat kan man säga att svensk industri är livsviktig för Sverige.

Så när herr statsminister uttalar sig som han gjorde i Davos, får hela Sveriges industri och alla Sverigevänner skrämselhicka. De vet hur viktiga utländska investerare är och undrar vilken investerare som vill satsa pengar på något som är ”basically gone”.

Vad Reinfeldt menade eller vad han ville med sitt uttalande är fortfarande höljt i ett dunkel, men idag ser vi SD göra samma sak. Men vi vet varför SD gör det.

När flyktingkatastrofen sprider sig över Europa vill SD stänga ute alla människor som flyr från krig och tortyr, och som vill finna skydd i Sverige. När SD märker att de är de enda i det svenska parlamentet som vill detta gör de vad de kan för att själva stoppa flyktingarna. Genom att deras riksdagsledamöter skolkar från sitt uppdrag och blir Sveriges mest välbetalda bidragstagare, skall SD försöka samla underskrifter till en folkomröstning om flyktingmottagande. En folkomröstning som oavsett hur många namnunderskrifter den ger inte ens kan tvingas fram.

Men det som är det mest allvarliga är SD’s utlandssatsning. En satsning som går ut på att förmedla bilden till de människor som tänkt söka sitt skydd i Sverige, att Sverige är ett land i ruiner, ett land i katastrofläge och ett land som faller isär.

Möjligen kan detta göra så att någon av alla de 1000 talet människor som tänk sig till Sverige väljer andra länder, men vilken bild kommer detta att förmedla om Sverige.

Vilka investerare vill satsa pengar på svensk industri när Sverige påstås står på randen till kollaps som land.

Nej, Sverigevänner, SD är nu ännu mer ett hot mot vårat svenska samhälle när de sprider extrema lögner om det moderland de säger sig värna. När de sprider lögner som svärtar ner den svenska flaggan de säger sig hålla så högt. När de sprider lögner som kan skicka svensk industri in i en riktig kris.

Sverigevänner, nu är det dags att öppna ögonen och se att SD inte värnar Sverige, utan bara värnar sig själva och sina idéer utan en tanke på Sveriges bästa.

Du stämplar aldrig ut från den fackliga kampen.

På en arbetsplats någonstans i Sverige tog en arbetsgivare beslutet att flytta tillverkningen av en av sina produkter till ett annat land. Sämre villkor för de anställda i det landet gjorde det billigare för arbetsgivaren.

De drabbade arbetarna och deras fackförbund tyckte detta var för djävligt och försökte in i det längsta få arbetsgivaren att ändra sig, men förgäves.

De kände sig kränkta, då deras yrkesskicklighet vägde så pass lite jämfört med den ekonomiska vinningen som arbetsgivaren gjorde på de usla villkoren i landet där produktionen skulle förläggas.

Att de, som tillverkat denna produkt i många långa år helt. plötsligt blev överflödiga för att de hade haft kraften genom sitt fackförbund förhandla sig till bra villkor.

Att deras arbetsgivare som i sin policy värnade fackliga rättigheter och bra arbetsförhållanden nu visade sitt kapitalistiska rätta jag.

 Dagen närmade sig och de drabbade valde att avsluta med flaggan i topp. Stolta yrkesarbetare som arbetat ihop många år och som nu skulle skiljas för vinden till nya roller, gick gemensamt ut för en sista stund tillsammans. En sista öl, gravöl, vänner emellan.

De valde av alla stadens restauranger den som var mest känd som fackfientlig. Den som Hotell och Restaurangfacket hade haft absolut mest motstånd ifrån och som sagt att de aldrig skulle teckna ett kollektivavta. Att de aldrig skulle vilja garantera sina anställda justa villkor.

Just den restaurangen valde de stolta yrkesarbetarna att dricka sin gravöl på. De som mycket väl vet hur det känns att bli ratade för att de krävt sina rättigheter, väljer en restaurang där arbetsgivaren inte vill ge de anställda rättigheter och arbetsvillkor utifrån vad ett kollektivavtal ger.

De gjorde samma val som deras arbetsgivare gjort. Ett val som när det drabbade dem själva var för djävligt, men nu när de stämplat ut kunde de själva göra detsamma.

Samma sak som drabbade dem på fabriken, drabbade nu kamrater på restauranger med justa villkor som inte fick deras beställning på gravölen och som därför inte kallades in för tjänstgöring den kvällen.

Sensmoralen i detta är att den fackliga kampen, stämplar aldrig ut. Den måste föras varje dag, varje timme och för alla arbetare världen över. För även om vi har det bra just nu är hotet alltid över oss, men om vi håller ihop så blir det svårare för arbetsgivarna att köra över oss.