Reinfeldts svek mot de arbetslösa

På fackförbundet Kommunals arbetslöshetskassas hemsida kan man läsa om arbetsförmedlingens senaste statistik och kommentarer till de publicerade siffrorna.


Det som både kommunals a-kassa och jag reagerar på är att andelen av de arbetslösa som har a-kassa ständigt minskar. Bara i år så har andelen minskat från 50% till 40%.

Om utvecklingen och regelverket förblir oförändrat så kommer andelen arbetslösa som får ut a-kassa minska till 25% under de kommande 2 åren.

Vad är då orsaken till detta?

Ja, till viss del har det att göra med den höga ungdomsarbetslösheten, då ungdomarna inte en får möjlighet att ha arbete tillräckligt länge för att få rätt till a-kassa.

Men den stora boven är långtidsarbetslösheten som också ständigt ökar. Antalet arbetslösa i jobb och utvecklingsgarantin har ökat med nära 35% (22.000 pers) på ett år, personerna i fas 3 har ökat med otroliga 125% (13.500 pers).

Långtidsarbetslösa har enligt de flesta undersökningarna som görs betydligt svårare att få jobb, även om de skulle ha rätt kompetens. De som saknar rätt kompetens har det ännu svårare att få jobb.

På den gamla goda tiden i Sverige då det fanns en aktiv arbetsmarknadspolitik från regeringen fanns det utbildningar att gå för de arbetslösa. Utbildningar som kunde ge dem den kompetens som arbetslivet efterfrågade och på det sättet fanns en rörlighet hos de långtidsarbetslösa som idag saknas.

Flera undersökningar visar att de med arbete lättast får nytt arbete, där de nyarbetslösa har lättare att hitta nya jobb, än de som får gå arbetslös länge, vilka får det svårare och svårare att hitta nytt jobb.

Åtgärderna måste med andra ord sättas in så tidigt som möjligt, och så kraftigt som möjligt, för att ge de arbetslösa så stor möjlighet som möjligt att komma tillbaka till arbete.

Aktiva arbetsmarknadsåtgärder kostar pengar, men pengarna används då betydligt effektivare än vad som sker idag då skaran av långtidsarbetslösa med få möjligheter till nya arbeten ökar månad för månad, och då skattemedel slentrianmässigt betalas ut i ersättning till dessa människor istället för att ge dem chansen till ett arbete genom att ge dem utbildning till de jobb som efterfrågas idag eller imorgon.

Reinfeldt o co sviker de arbetslösa med den passiva arbetsmarknadspolitiken som inte ger de arbetslösa möjlighet att lämna utanförskapets kalla klor.

Läs även Utredarnas tankar om detta.

Arbetslösa skall vara tacksamma!

Arbetslösa skall vara tacksamma för hjälpen de får!

 Ja så skriver Helena Rivière, tidigare moderat ledamot i riksdagens socialförsäkringsutskott i en debattartikel på newsmill.se.

Hon skriver vidare: Är det otänkbart att begära lite positiv respons av människor som fått del av arbetsmarknadspolitiken med alla dess insatser?

Om man nu lägger ihop det pussel av politiska beslut som Reinfeldt o co lämnar efter sig så börjar en rätt tydlig bild komma fram. En bild som gör att jag får rysningar av olust.

På den bild som kommer fram ser man ett tydligt spår av kravet på eget ansvar. Individen skall helt och hållet ta eget ansvar för sitt liv.

Ta utbildningsminister Björklunds utspel om att skriva in skolk i betyget lägger över ansvaret på skolgången på eleven. Blir eleven mobbad, får man inte rätt hjälp av lärarna eller om man på annat sätt känner olust att gå på lektionerna så får man det för alltid inskrivet i betyget. Även om det inte står i slutbetyget.

Du skall helt enkelt ta eget ansvar för din utbildning, även om skolan sviker dig för det blir du som sitter med dubbel Svarte Petter. Dels prickad av samhället som skolkare och dels sviken av skolan med bristfällig utbildning som följd.

På samma sätt fungerar idag arbetsmarknaden. Ta eget ansvar för att fixa ett jobb. Om det inte går, kanske för att du redan sitter med 2 Svarte Petter från skolans tid, så får du först en coach som skall få dig att söka jobb på rätt sätt.

Sen får du praktik där arbetsgivaren förutom gratis arbetskraft får betalt för att ha dig på arbetsplatsen.

I det läget, när du jobbar gratis åt en arbetsgivare för en penning som knappt kan föda dig eller din familj, då tycker moderata företrädare till och med att du skall vara tacksam för att samhället ställer upp på dig.

Här är en klar skiljelinje mellan den politik som Reinfeldt o co för och den jag vill se. Jag vill se ett samhälle som tar hand om varandra. Ett samhälle där vi hjälper varandra. Ett samhälle där experterna vägleder mig och tar mig under sina vingar, istället för att jag skall få gå ensam längs livets väg.

I Reinfeldts Sverige är det inte vi utan där är var och en sin egen bästa dräng, men jag vill något annat. För samhället är vi, och vi skall ta hand om oss.

Skolk är ett rop på hjälp.

På ledarsidan i måndagens, dagens, Västerviks Tidningen fanns en massproducerad debattartikel från Svenska Nyhetsbyrån, skriven av Daniel Persson.


Svenska Nyhetsbyrån är precis som Västervikstidningen partipolitisk obunden, men precis som VT hopplöst borgerlig.

I debattartikeln som går till angrepp på skolverkets och flera andras remissvar på regeringens krav att skolk skall skrivas in i betyget.

Skolverket med flera påpekar att skolk är ett skrik på hjälp och inte ett allmänt dåligt beteende. Skolverket menar att man kommer åt skolket genom att gå till botten med de problem som gör att elev skolkar, vilket enligt Daniel Persson är fel väg.

Daniel Persson tycker istället precis som regeringen att man bäst motverkar skolk genom att skriva in frånvarotimmarna i elevens betyg.

Precis som vanligt vill regeringen föra över ansvaret på den enskilda individen, eleven, istället för att låta samhället, skolan, rätta till de bakomliggande problemen.

Persson skriver att förslaget med att skriva ut frånvaron i betygen skall ge eleven, skolan och föräldrarna chans att rätta till de problem som kan ligga bakom skolket.

Jag undrar då hur Persson och regeringen tänker, för i min värld skall det finnas betydligt fler tillfäller för skolan att uppmärksamma elev och elevens föräldrar på det skolk som eleven gör sig skyldig till.

Om det nu blir som regeringen vill är risken stor att skolan inte tar kontakt i tid utan utgår ifrån att föräldrarna får reda på detta i samband med terminsavslutningarna. En skola som inte är beredd att ta tag i dessa svåra samtal kan här få alibi att lämna ärendena ogjorda tills föräldrarna själva tar tag i saken.

Föräldrarna kan också mycket väl glömma bort problemen då långa lov kommer emellan betygsutdelning och nästa termin.

Och hur skulle du ta det om du började på en skola där du blev så pass mobbad att du inte ville gå på lektionerna. Där skolan tar tag i problemet så snabbt som de kunde och där man reder ut problemen, för att sen få tillbaka allt skrivet i svart på vitt i betyget.

Nej skolk skall tas tag i direkt, så att den bakomliggande orsaken kommer upp till ytan och åtgärdas så snabbt som möjligt.

Jag motsätter mig starkt att det är eleven som skall få det skrivet på näsan att just hans eller hennes skola misslyckats med att göra skolan till en så bra arbetsplats att alla vågar och vill gå på alla lektioner.

För det är just en bra arbetsmiljö som det handlar om, där mobbing och andra allvarliga problem tas på allvar och inte lata och ointresserade elever som missnöjesskolkar, vilket Daniel Persson och övriga borgare tycks tro.