Hoten mot ledigheterna.

Det märks att avtalsrörelsen har startat. Det pågår stadigt olika utspel från arbetsmarknadens parter angående hur de framtida villkoren för de anställda skall se ut.
För någon vecka sedan var två företrädare för näringslivet varit ute och ifrågasatt semesterlagen och nu i veckan var en av dessa företrädare ute och ifrågasatte våra helgdagar.

Magnus Kendel som är rådgivare för arbetsgivarorganisationen Almega anser att semesterlagen är förlegad då industrisemestern med sommarstängda arbetsplatser inte längre är norm, utan undantag på den Svenska arbetsmarknaden. Kendel menar att många arbetsgivare vill ha sin personal i arbete under sommaren och han vill därför att semesterlagens gränser på juni-augusti förlängs så att arbetsgivarna skulle kunna lägga ut de anställdas semester även under andra månader exempelvis maj och september.

Samma åsikt levererar Johan Norberg före detta idépolitisk chef på tankesmedjan Timbro. Nordberg ger dessutom exempel från sjukvården där arbetsgivare ger anställda extra pengar eller ledighet om de frivillig väljer andra semesteralternativ än juni-augusti. Han menar med detta att semesterlagen är gammal och förlegad.
Nordberg vill i och för sig gå ännu längre än Kendel och avskaffa hela semesterlagen för att sen låta de anställda själva försöka förhandla fram eventuell semester. Själva slutklämmen från Nordberg med att helt avskaffa semestern måste mer ses som ett sätt för honom att skaffa uppmärksamhet, än som ett seriöst förslag.

Men arbetsgivarnas organisationer vill tydligt förändra de anställdas möjligheter till semester.

Jag kan inte se att det skulle vara några problem med att ge de anställda själva rätten till att välja när de vill ha semester, även om vi samtidig skulle ge arbetsgivaren rätt att ge semesterförbud under vissa begränsade perioder. Idag har den anställda egentligen ingen som helst bestämmanderätt om sin semester förutom 4 veckor sammanhängande under juni-augusti.
Jag kan inte heller se att det är den lösningen som arbetsgivarna är ute efter, utan snarare att ge arbetsgivarna ännu större makt över när deras anställda skall få ta ut sin semester.

Förra veckan var Magnus Kendel ute i en debattartikel på svtdebatt angående vilka dagar och helger som skulle ge rätt till OB ersättning. Kendels utgångspunkt är att idag ger bara ”Svenska” helger rätt till ledighet eller högre ob ersättning. Exempelvis muslimer har enligt Kendel mycket svårare att få ledigt eller rätt till extra ersättning om de ”tvingas” arbeta på en muslimsk helgdag. Kendel vill därför öppna upp ob-reglerna så att var och en av de anställda själva skall kunna välja vilka dagar de vill ”röd” markera för ledighet eller extra ob ersättning.

Vid en första blick kunde jag bara se fördelar med Kendels förslag, men vid närmare eftertanke dök en del problem upp. Idag har många lågavlönade obersättningen för att kunna få sin ekonomi att gå ihop. Om vi nu skulle börja få välja själva vilka röda dagar vi skall ha så finns risken att dessa lågavlönade inte längre får detta tillägg och därmed sänks deras inkomst. Man kan också fundera på hur detta skulle fungera för nyanställda, visstidsanställda och anställda inom bemanningsbranschen.

Risken är att de med osäkra anställningar kan gå miste om ledighet eller högre ersättningar, och därmed har arbetsgivarna lyckats med sin tanke, att sänka lönerna.

Valberedningen har gjort ett bra jobb.

Den av förtroenderådet tillsatta valberedningen som fick till uppgift att ta fram en ny partiordförande efter avgående Mona Sahlin har gjort ett bra jobb. De har lyssnat till medlemmarna i partiet, de har lyssnat till medlemmarnas valda ombud i såväl arbetarkommuner som i partidistrikt. De har först efterfrågat en profil på hur medlemmar, arbetarkommuner och partidistrikt vill att den nya ordföranden skall se ut och de har därefter kommit fram till ett enhälligt förslag på ny partiordförande till den extrakongress som kommer att avgöra frågan 25-27 mars.




Valberedningens förslag på ny partiordförande blev Håkan Juholt. Håkan är ordförande för partidistriktet i Kalmar län, riksdagsledamot och ordförande i försvarsutskottet. Han har en gedigen politisk bakgrund och är i mina ögon den bästa kandidaten till uppdraget som partiordförande för Socialdemokraterna i Sverige.

Enligt vissa politiska redaktörer och skribenter har Håkan Juholts namn kommit upp på dagordningen först den sista tiden, men det är i så fall helt fel. Massmedia har som vanligt inte lyssnat med de vanliga medlemmarna utan skjutit från höften med kända namn.

Redan den 16 november 2010, kl 17:29 skrev jag följande i min blogg på www.vt.se.

”Dags för en ny ledare att ta över, men vem kommer det att bli?

Många har redan börjat spekulera och jag skall inte vara sämre. Jag tror på Håkan Juholt, det skulle vara bra både för socialdemokraterna och Kalmar län, men det finns många fler bra kandidater.”

Så redan dagarna efter att Mona Sahlin offentliggjorde sin avgång var Håkan Juholt omnämnd som ny partiordförande. Men Lena Melin och co kanske inte läser min blogg.



Jag har ytterst svårt att förstå de som kritiserat valberedningens arbetssätt. Valberedningen har som uppgift att lyssna av medlemmarnas önskan och inte massmedias önskan. Valberedningen har inte heller till uppgift att sprida sina tankar vitt och brett omkring sig innan de är klara med sitt uppdrag. Jag kan förstå den frustration som finns hos massmedia då de inte har kontroll på händelserna, men det är ju inte heller massmedia som skall utse socialdemokraternas ordförande utan medlemmarna och deras representanter.



Även de förståsigpåare ofta avdankade (s) profiler som kritiserar valberedningen för att bara gå ut med en kandidat är helt ute och cyklar, och verkar inte känna till hur stadgarna är skrivna och hur valberedningen därmed skall jobba. I mina ögon är en valberedning som inte kan hitta sin kandidat utan måste föra fram 2 eller flera namn en misslyckad valberedning.

Sen hoppas jag att det tillkommer kandidater om valberedningens förslag inte är så väl underbyggt som det skall vara eller om det varit svårt för valberedningen att sära på kandidaterna.



Tycker man att stadgarna angående valberedningens arbete är fel så får man försöka att ändra på det vid nästa ordinarie kongress och inte mitt under pågående valberedningsarbete.



Valberedningen har även haft med sig frågan om hur extrakongressen skall ställa sig till övriga partiledningen, och då Ibrahim Baylan gjorde som Mona Sahlin och lämnade sitt uppdrag blev valberedningen också ansvarig för att ta fram en ny partisekreterare.



Valberedningens förslag till ny partisekreterare är Carin Jämtin. Jag får negativa rysningar av namnet men det beror på hennes namne, den hockeyspelande Andreas.

Jag tror att Carin Jämtin kommer att bli en mycket framgångsrik partisekreterare. Jag vill inte ta i med Sten Andersson ännu, men om några år så kan hon säkert jämföras med honom.



Nu återstår att se om det kommer att nomineras några motkandidater till den extra kongressen, för det är först då när medlemmarnas representanter fått säga sitt som vi vet vem som blir socialdemokraternas nya ordförande och vem som blir ny partisekreterare.

Är samhället helt utan ansvar?

Med de grepp som de borgerliga regeringarna infört nu under dryga 4 år kan man börja fundera på om det borgerliga Sverige är helt utan ansvar för sina medborgare?


I det Sverige som socialdemokraterna byggt upp under nästan ett helt århundrade hade man med politiska beslut jämnat ut den väg som Sveriges medborgare hade att gå genom livet. Med sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och socialförsäkring hade man satt skyddsnät över en del av de gropar medborgaren riskerade att falla i.

Med komvux, arbetsmarknadsutbildningar och andra arbetsmarknadsåtgärder hade man satt ut stegar upp ur groparna, så att medborgarna slapp sitta kvar i den grop de ramlat ner i.

Men i det nya borgerliga Sverige har först skyddsnäten monterats bort. Sjukförsäkringen är idag bara en skugga av det skyddsnät den en gång var. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit både dyrare och sämre och kvar finns endast det slutliga skyddet i form av socialbidrag.

Den borgerliga politiken har samtidigt tagit bort de stegar som gav medborgarna möjlighet att ta sig ur groparna. Komvux finns knappt kvar, arbetsmarknadsutbildningarna är så få att en högvinst på en trisslott är mer trolig för en arbetslös.
Den enda åtgärden som borgarna verkar satsa på är FAS 3, där nya näringar växer upp, där entreprenörer med affärssinne får bidrag från staten för att ta emot gratis arbetskraft.
I gamla tider blev slavarna sålda och inbringade pengar till ägaren vid en försäljning, men i dagens borgerliga samhäller får köparen till och med pengar för att ta emot slaven.

Allt för att minska statistiken för arbetslösheten. Fas3 är det riktiga utanförskapet, en modern slavhandel förklädd till arbetsmarknadsåtgärd.

Vi kan idag se hur vanliga människor med vanliga jobb plötsligt har otur i livets lotteri och drar på sig en sjukdom som helt fördärvar deras möjligheter till nystart och där de blir dömda till ett evigt? liv som moderna slavar i borglighetens utanförskapande arbetsmarknadsåtgärd, FAS3.

I det borgerliga Sverige tar inte samhället ansvar för sina medborgare, utan istället samlas förlorarna ihop i utanförskapets fålla. FAS3.

Reinfeldt, hyresrätter och det fria ordet.

Just nu pågår en rätt intressant debatt, som började med ett uttalande av Statsminister Fredrik Reinfeldt angående hyresrätters vara eller icke vara i Stockholms innerstad.


Det som är det intressanta i denna debatt är att det gått ifrån sakfråga till att bli en debatt om medias rätt att skriva det som media uppfattar har hänt eller om regeringen och Reinfeldt skall ha eget monopol på vad som menas, oavsett vad som sägs. Ja, helt enkelt medias rätt till det fria ordet.


Ja, det hele är lite virrigt så jag skall stapla upp vad som hänt i ordning efter när det hänt.



1. Fredrik Reinfeldt gör en intervju med Dagens Nyheter.


2. Dagens Nyheter skriver att Fredrik Reinfeldt under intervjun sagt att ”hyresrätter i innerstan fungerar inte. Det är Fredrik Reinfeldts analys.”


3. Dagens Nyheters artikel får stort genomslag och flera tunga politiker bla bostadsministern ryter till och förkastar Reinfeldts uttalande om hyresrätter i innerstan.


4. Fredrik Reinfeldt dementerar sitt uttalande och menar att hyresrätter fungerar i innerstan.


5. Regeringskansliet ryter till mot Dagens Nyheter och säger att Fredrik Reinfeldt är felciterad och för att bevisa det lägger man ut en ljudfil från intervjun med Reinfeldt där Reinfeldt säger: ”Alla som varit i närheten av Stockholm innerstad vet att hyresrättens idé funkar inte i Stockholm innerstad.” Så i sak har regeringskansliet rätt, att Reinfeldt inte är citerad ordagrant, men meningen i det som Reinfeldt säger är dock helt korrekt citerat.


6. Dagens Nyheter får motta vad chefredaktören själv anser vara hotsamtal från regeringskansliet för artikeln.


7. Som om inte detta vore nog så har moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten deltagit i en radiodebatt med Dagens Nyheters chefsredaktör där Arkelsten går hårt åt DN för att de skrivit det som Reinfeldt sa och inte det som moderaterna tycker i sitt partiprogram. Varför Arkelsten får stå där naken i Reinfeldts nya kläder för att försöka försvara sin ledare, istället för att han själv tar ansvar för vad han sagt kan man bara gissa sig till.


8. Regeringens hemsida används i debatten om hur en fristående tidning får skriva om det som statsministern säger i en intervju med samma tidning. Detta är fullkomligt unikt i svensk politik, att regeringens egen hemsida används för att försöka kuva det fria ordet och den fria journalistiken.


9. Regering är nu KU anmäld för tilltaget att använda hemsidan för att försöka kuva det fria ordet.





Där ser man vad som kan hända när Fredrik får prata utan magister Schlingmans manus.


Det är inte heller första gången som Reinfeldts uttalanden eller politik får en mediastorm att bryta ut och det är inte heller första gången som Reinfeldt skickar fram stödtrupperna när blåsten blir för stark för han själv.


Men det är första gången som någon svensk regering är ute och hotar det fria ordet för att det inte rimmar med den bild om sin politik de vill ge svenska folket och det är något som är riktigt allvarligt och något jag trodde bara kunde hända i diktaturer.

AF tvingas ragga holländare då regeringen skiter i de arbetslösa.

Hörde på de lokala nyhetssändningarna nu på morgonen att många av regionens arbetsgivare har problem att hitta utbildad arbetskraft till de jobb som de nu vill börja rekrytera till.


För att råda bot på detta har arbetsförmedlingen i Kalmar varit på en mässa i Utrecht i Holland, för att locka utbildade holländare till våra arbetsgivare och vårat län. Från arbetsförmedlingen menar man att holländare är bra att rekrytera för att deras kultur liknar vår och för att holländare tydligen har relativt lätt för att lära sig svenska.

Under dagen har det också pressenterats en rapport från riksdagens utredningstjänst om FAS 3.

FAS 3 är den sista anhalten för våra arbetslösa kamrater och i FAS 3 är tanken att de arbetslösa skall få möjlighet att göra samhällsnytta. De kan då få lov att göra arbeten som annars inte skulle bli gjord. För den arbetsinsatsen får den arbetslösa maximalt 65% av sin tidigare lön. Många får inte ens det. Den arbetsgivare som tar hand om en arbetslös i FAS 3 får däremot, förutom gratis arbetskraft ca 5.000 kr i månaden.

Den som är i FAS 3 får ingen hjälp av arbetsförmedlingen, förutom att hitta en ”fas3” plats, de får inte heller delta i någon form av utbildning, inte ens på kvällar och helger.

Från Reinfeldts sida får vi ständigt höra att det är pga avhoppade studier som så många är långtidsarbetslösa, vilket rapporten slår hål på då den redovisar att så många som en femtedel av alla i FAS3 har eftergymnasial utbildning. Alltså 20% som har högskoleutbildning.

Regeringsföreträdare brukar också påstå att det är många i FAS 3 som är nära pensionsålder, vilket rapporten inte heller ger regeringen rätt i. Istället är det mer än tre femtedelar, 60%, som är under 55 år.

Så samtidigt som svenska arbetsförmedlingar jagar utbildad arbetskraft i Holland, finns det högutbildade svenskar utsorterade till FAS 3, där de lämnas åt sitt eget öde, då regeringen vägrar att låta denna kompetensreserv, utbilda sig till de jobb som arbetsgivarna redan nu eftersöker personal till.

Detta slöseri med människor är inte värdigt ett land 2011, men då skattesänkningar till välmående grupper i samhället går före samhällsnyttiga åtgärder kan det inte bli på annat sätt, och vi som ännu har våra arbeten kvar kan sätta på oss skygglapparna för att slippa se all den missär som regeringens politik för med sig till de som har haft sämre tur i livets lotteri.

Pensionen kan komma hägra på andra sidan graven

I dagarna har det påbörjats diskussioner om vår framtida pensionsålder. Alla, eller i alla fall de flesta, politikerna i riksdagen verkar vara överens om att vi i framtiden behöver få ut fler arbetstimmar per medborgare i Sverige, om vi skall kunna behålla eller förbättra den välfärd vi har idag.



De borgerliga partierna samt socialdemokraterna har enats om att tillsammans sätta sig ner för att diskutera frågan, som kan lösas på många olika sätt.


Socialdemokraternas Tomas Eneroth sa i en intervju att ett stort problem idag är att alldeles för många inte ens klara av att jobba fram till dagens pensionsålder. Detta har han helt rätt i, men den inriktning som socialministern verkade ha var mer åt att höja pensionsåldern rakt av så att fler av de som orkar jobba skall jobba ännu längre.


Om moderaterna var intresserade av att vi arbetade fler timmar per person och arbetsliv så fanns det mycket att satsa pengar på.


Järnvägen: Hur många arbetstimmar har inte gått förlorade denna vinter bara på grund av dåligt underhållen järnväg och hur många arbeten skulle inte en sådan satsning ge.


Arbetsmiljö: Hur många arbetare från de LO anslutna fackförbunden är det inte som just pga dålig arbetsmiljö tvingas sluta arbeta innan de uppnår pensionsålder. Stora satsningar på arbetsmiljön skulle också skapa fler arbetade timmar. Dels av de som orkar arbeta längre och kanske till och med till pension, och dels i de arbetsmiljöinvesteringar som måste till.


Utbilda arbetslösa till de jobb som kommer: Istället för att arbetslösa hamnar längre och längre ifrån de krav som arbetsgivarna ställer på deras nyrekryteringar, så skulle man sats pengar på utbildning. Till och med Reinfeldt själv säger att det största problemet för ungdomar att få jobb är deras brist på utbildning.


En liten fundering kring detta med arbetsmarknadsutbildningar. Från borgarna hör man ideligen att kostnaderna för arbetsgivarna är för höga. Varför vill man då från borgerligt håll tvinga arbetsgivarna att anställa outbildad personal, som sen måsta utbildas för att kunna göra jobben. Det blir en dubbel kostnad för arbetsgivaren då dels den nyanställda och dels en utbildare måste frigöras ur produktionen.



Men alla dessa åtgärder kostar ju pengar, och då vi vet att i regeringens politik går skattesänkningar före vettiga satsningar så tror jag att moderaterna och deras hjälpryttare hellre tvingar folk jobba längre i livet genom att försämra pensionssystemet så att inga vanliga har råd att pensionera sig innan de blir begravda. På så sätt sparas det även pengar på pensioner som staten slipper betala ut.

Hur man tystar ett folk.

Moderaterna har i all tid varit arbetsgivarnas parti. Föregångarna till Svenskt Näringsliv var mycket verksamma i starten av det parti som idag är känt som moderaterna och hand i hand har de vandrat genom åren.




Men sen Reinfeldt kom till ordförande position och Schlingman lagt till ”nya” framför har partiet inte riktigt känts igen. Mediastrategen Schlingman har lyckat få de ledande partiföreträdarna att prata ett annat språk än exempelvis Bo Lundgren.

Man har valt att fokusera på de bitar av vårat samhälle som inte varit bra och sen omvandlat gammal moderat politik till något nyare och fräschare utan att egentligen förändra något.



Bo Lundgrens enorma skattesänkningar är snart genomförda, men som jobbskatteavdrag. Man har istället för att kritisera höga skatter påstått att jobbskatteavdrag ger arbeten. Vilket ännu inte har kunnat bevisas.

Moderaterna har i sitt språk tagit över rollen som det parti som skall ge de arbetslösa jobb, men hittills inte visat det i sin politik. Arbetslösheten är allarmerande hög, speciellt för ungdomar.



Nu börjar även de arbetsgivarvänliga moderaterna skymta fram, då deras smygande strategi slutligen börja visa sig i de av Schlingman utlagda dimmorna.



FAS 3 i jobb och utvecklingsgarantin är ett av slutmålen för moderaterna, att visa arbetsgivarna att de fortfarande står på arbetsgivarnas sida. FAS 3 kommer att kunna tysta ett helt folk på sina arbetsplatser och göra att arbetsgivarna kan bedriva sin verksamhet hur som helst för ingen kommer att våga säga emot.



För med de ändringar av LAS som med all säkerhet kommer får arbetsgivaren en mycket större frihet att välja och vraka bland de anställda när de inte längre passar honom. En uppsägning utan skäl, men som kan komma att kosta någon krona och risken att hamna i FAS 3 kommer att få tystnaden att lägra sig över våra svenska arbetsplatser.



Ingen vill riskera att bli uppsagd då följden kan bli FAS3. Ingen kommer våga säga emot eller protestera då arbetsgivaren gör fel eller inte åtgärdar en rent farlig arbetsmiljö.



FAS3 är bara början, men se på detta reportage från SVTs Östnytt så kanske ni börjar förstå hur det kan komma att se ut på våra arbetsplatser framöver.