AF tvingas ragga holländare då regeringen skiter i de arbetslösa.

Hörde på de lokala nyhetssändningarna nu på morgonen att många av regionens arbetsgivare har problem att hitta utbildad arbetskraft till de jobb som de nu vill börja rekrytera till.


För att råda bot på detta har arbetsförmedlingen i Kalmar varit på en mässa i Utrecht i Holland, för att locka utbildade holländare till våra arbetsgivare och vårat län. Från arbetsförmedlingen menar man att holländare är bra att rekrytera för att deras kultur liknar vår och för att holländare tydligen har relativt lätt för att lära sig svenska.

Under dagen har det också pressenterats en rapport från riksdagens utredningstjänst om FAS 3.

FAS 3 är den sista anhalten för våra arbetslösa kamrater och i FAS 3 är tanken att de arbetslösa skall få möjlighet att göra samhällsnytta. De kan då få lov att göra arbeten som annars inte skulle bli gjord. För den arbetsinsatsen får den arbetslösa maximalt 65% av sin tidigare lön. Många får inte ens det. Den arbetsgivare som tar hand om en arbetslös i FAS 3 får däremot, förutom gratis arbetskraft ca 5.000 kr i månaden.

Den som är i FAS 3 får ingen hjälp av arbetsförmedlingen, förutom att hitta en ”fas3” plats, de får inte heller delta i någon form av utbildning, inte ens på kvällar och helger.

Från Reinfeldts sida får vi ständigt höra att det är pga avhoppade studier som så många är långtidsarbetslösa, vilket rapporten slår hål på då den redovisar att så många som en femtedel av alla i FAS3 har eftergymnasial utbildning. Alltså 20% som har högskoleutbildning.

Regeringsföreträdare brukar också påstå att det är många i FAS 3 som är nära pensionsålder, vilket rapporten inte heller ger regeringen rätt i. Istället är det mer än tre femtedelar, 60%, som är under 55 år.

Så samtidigt som svenska arbetsförmedlingar jagar utbildad arbetskraft i Holland, finns det högutbildade svenskar utsorterade till FAS 3, där de lämnas åt sitt eget öde, då regeringen vägrar att låta denna kompetensreserv, utbilda sig till de jobb som arbetsgivarna redan nu eftersöker personal till.

Detta slöseri med människor är inte värdigt ett land 2011, men då skattesänkningar till välmående grupper i samhället går före samhällsnyttiga åtgärder kan det inte bli på annat sätt, och vi som ännu har våra arbeten kvar kan sätta på oss skygglapparna för att slippa se all den missär som regeringens politik för med sig till de som har haft sämre tur i livets lotteri.

Reinfeldts svek mot de arbetslösa

På fackförbundet Kommunals arbetslöshetskassas hemsida kan man läsa om arbetsförmedlingens senaste statistik och kommentarer till de publicerade siffrorna.


Det som både kommunals a-kassa och jag reagerar på är att andelen av de arbetslösa som har a-kassa ständigt minskar. Bara i år så har andelen minskat från 50% till 40%.

Om utvecklingen och regelverket förblir oförändrat så kommer andelen arbetslösa som får ut a-kassa minska till 25% under de kommande 2 åren.

Vad är då orsaken till detta?

Ja, till viss del har det att göra med den höga ungdomsarbetslösheten, då ungdomarna inte en får möjlighet att ha arbete tillräckligt länge för att få rätt till a-kassa.

Men den stora boven är långtidsarbetslösheten som också ständigt ökar. Antalet arbetslösa i jobb och utvecklingsgarantin har ökat med nära 35% (22.000 pers) på ett år, personerna i fas 3 har ökat med otroliga 125% (13.500 pers).

Långtidsarbetslösa har enligt de flesta undersökningarna som görs betydligt svårare att få jobb, även om de skulle ha rätt kompetens. De som saknar rätt kompetens har det ännu svårare att få jobb.

På den gamla goda tiden i Sverige då det fanns en aktiv arbetsmarknadspolitik från regeringen fanns det utbildningar att gå för de arbetslösa. Utbildningar som kunde ge dem den kompetens som arbetslivet efterfrågade och på det sättet fanns en rörlighet hos de långtidsarbetslösa som idag saknas.

Flera undersökningar visar att de med arbete lättast får nytt arbete, där de nyarbetslösa har lättare att hitta nya jobb, än de som får gå arbetslös länge, vilka får det svårare och svårare att hitta nytt jobb.

Åtgärderna måste med andra ord sättas in så tidigt som möjligt, och så kraftigt som möjligt, för att ge de arbetslösa så stor möjlighet som möjligt att komma tillbaka till arbete.

Aktiva arbetsmarknadsåtgärder kostar pengar, men pengarna används då betydligt effektivare än vad som sker idag då skaran av långtidsarbetslösa med få möjligheter till nya arbeten ökar månad för månad, och då skattemedel slentrianmässigt betalas ut i ersättning till dessa människor istället för att ge dem chansen till ett arbete genom att ge dem utbildning till de jobb som efterfrågas idag eller imorgon.

Reinfeldt o co sviker de arbetslösa med den passiva arbetsmarknadspolitiken som inte ger de arbetslösa möjlighet att lämna utanförskapets kalla klor.

Läs även Utredarnas tankar om detta.