Hoten mot ledigheterna.

Det märks att avtalsrörelsen har startat. Det pågår stadigt olika utspel från arbetsmarknadens parter angående hur de framtida villkoren för de anställda skall se ut.
För någon vecka sedan var två företrädare för näringslivet varit ute och ifrågasatt semesterlagen och nu i veckan var en av dessa företrädare ute och ifrågasatte våra helgdagar.

Magnus Kendel som är rådgivare för arbetsgivarorganisationen Almega anser att semesterlagen är förlegad då industrisemestern med sommarstängda arbetsplatser inte längre är norm, utan undantag på den Svenska arbetsmarknaden. Kendel menar att många arbetsgivare vill ha sin personal i arbete under sommaren och han vill därför att semesterlagens gränser på juni-augusti förlängs så att arbetsgivarna skulle kunna lägga ut de anställdas semester även under andra månader exempelvis maj och september.

Samma åsikt levererar Johan Norberg före detta idépolitisk chef på tankesmedjan Timbro. Nordberg ger dessutom exempel från sjukvården där arbetsgivare ger anställda extra pengar eller ledighet om de frivillig väljer andra semesteralternativ än juni-augusti. Han menar med detta att semesterlagen är gammal och förlegad.
Nordberg vill i och för sig gå ännu längre än Kendel och avskaffa hela semesterlagen för att sen låta de anställda själva försöka förhandla fram eventuell semester. Själva slutklämmen från Nordberg med att helt avskaffa semestern måste mer ses som ett sätt för honom att skaffa uppmärksamhet, än som ett seriöst förslag.

Men arbetsgivarnas organisationer vill tydligt förändra de anställdas möjligheter till semester.

Jag kan inte se att det skulle vara några problem med att ge de anställda själva rätten till att välja när de vill ha semester, även om vi samtidig skulle ge arbetsgivaren rätt att ge semesterförbud under vissa begränsade perioder. Idag har den anställda egentligen ingen som helst bestämmanderätt om sin semester förutom 4 veckor sammanhängande under juni-augusti.
Jag kan inte heller se att det är den lösningen som arbetsgivarna är ute efter, utan snarare att ge arbetsgivarna ännu större makt över när deras anställda skall få ta ut sin semester.

Förra veckan var Magnus Kendel ute i en debattartikel på svtdebatt angående vilka dagar och helger som skulle ge rätt till OB ersättning. Kendels utgångspunkt är att idag ger bara ”Svenska” helger rätt till ledighet eller högre ob ersättning. Exempelvis muslimer har enligt Kendel mycket svårare att få ledigt eller rätt till extra ersättning om de ”tvingas” arbeta på en muslimsk helgdag. Kendel vill därför öppna upp ob-reglerna så att var och en av de anställda själva skall kunna välja vilka dagar de vill ”röd” markera för ledighet eller extra ob ersättning.

Vid en första blick kunde jag bara se fördelar med Kendels förslag, men vid närmare eftertanke dök en del problem upp. Idag har många lågavlönade obersättningen för att kunna få sin ekonomi att gå ihop. Om vi nu skulle börja få välja själva vilka röda dagar vi skall ha så finns risken att dessa lågavlönade inte längre får detta tillägg och därmed sänks deras inkomst. Man kan också fundera på hur detta skulle fungera för nyanställda, visstidsanställda och anställda inom bemanningsbranschen.

Risken är att de med osäkra anställningar kan gå miste om ledighet eller högre ersättningar, och därmed har arbetsgivarna lyckats med sin tanke, att sänka lönerna.