Valberedningen har gjort ett bra jobb.

Den av förtroenderådet tillsatta valberedningen som fick till uppgift att ta fram en ny partiordförande efter avgående Mona Sahlin har gjort ett bra jobb. De har lyssnat till medlemmarna i partiet, de har lyssnat till medlemmarnas valda ombud i såväl arbetarkommuner som i partidistrikt. De har först efterfrågat en profil på hur medlemmar, arbetarkommuner och partidistrikt vill att den nya ordföranden skall se ut och de har därefter kommit fram till ett enhälligt förslag på ny partiordförande till den extrakongress som kommer att avgöra frågan 25-27 mars.




Valberedningens förslag på ny partiordförande blev Håkan Juholt. Håkan är ordförande för partidistriktet i Kalmar län, riksdagsledamot och ordförande i försvarsutskottet. Han har en gedigen politisk bakgrund och är i mina ögon den bästa kandidaten till uppdraget som partiordförande för Socialdemokraterna i Sverige.

Enligt vissa politiska redaktörer och skribenter har Håkan Juholts namn kommit upp på dagordningen först den sista tiden, men det är i så fall helt fel. Massmedia har som vanligt inte lyssnat med de vanliga medlemmarna utan skjutit från höften med kända namn.

Redan den 16 november 2010, kl 17:29 skrev jag följande i min blogg på www.vt.se.

”Dags för en ny ledare att ta över, men vem kommer det att bli?

Många har redan börjat spekulera och jag skall inte vara sämre. Jag tror på Håkan Juholt, det skulle vara bra både för socialdemokraterna och Kalmar län, men det finns många fler bra kandidater.”

Så redan dagarna efter att Mona Sahlin offentliggjorde sin avgång var Håkan Juholt omnämnd som ny partiordförande. Men Lena Melin och co kanske inte läser min blogg.



Jag har ytterst svårt att förstå de som kritiserat valberedningens arbetssätt. Valberedningen har som uppgift att lyssna av medlemmarnas önskan och inte massmedias önskan. Valberedningen har inte heller till uppgift att sprida sina tankar vitt och brett omkring sig innan de är klara med sitt uppdrag. Jag kan förstå den frustration som finns hos massmedia då de inte har kontroll på händelserna, men det är ju inte heller massmedia som skall utse socialdemokraternas ordförande utan medlemmarna och deras representanter.



Även de förståsigpåare ofta avdankade (s) profiler som kritiserar valberedningen för att bara gå ut med en kandidat är helt ute och cyklar, och verkar inte känna till hur stadgarna är skrivna och hur valberedningen därmed skall jobba. I mina ögon är en valberedning som inte kan hitta sin kandidat utan måste föra fram 2 eller flera namn en misslyckad valberedning.

Sen hoppas jag att det tillkommer kandidater om valberedningens förslag inte är så väl underbyggt som det skall vara eller om det varit svårt för valberedningen att sära på kandidaterna.



Tycker man att stadgarna angående valberedningens arbete är fel så får man försöka att ändra på det vid nästa ordinarie kongress och inte mitt under pågående valberedningsarbete.



Valberedningen har även haft med sig frågan om hur extrakongressen skall ställa sig till övriga partiledningen, och då Ibrahim Baylan gjorde som Mona Sahlin och lämnade sitt uppdrag blev valberedningen också ansvarig för att ta fram en ny partisekreterare.



Valberedningens förslag till ny partisekreterare är Carin Jämtin. Jag får negativa rysningar av namnet men det beror på hennes namne, den hockeyspelande Andreas.

Jag tror att Carin Jämtin kommer att bli en mycket framgångsrik partisekreterare. Jag vill inte ta i med Sten Andersson ännu, men om några år så kan hon säkert jämföras med honom.



Nu återstår att se om det kommer att nomineras några motkandidater till den extra kongressen, för det är först då när medlemmarnas representanter fått säga sitt som vi vet vem som blir socialdemokraternas nya ordförande och vem som blir ny partisekreterare.

Är samhället helt utan ansvar?

Med de grepp som de borgerliga regeringarna infört nu under dryga 4 år kan man börja fundera på om det borgerliga Sverige är helt utan ansvar för sina medborgare?


I det Sverige som socialdemokraterna byggt upp under nästan ett helt århundrade hade man med politiska beslut jämnat ut den väg som Sveriges medborgare hade att gå genom livet. Med sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och socialförsäkring hade man satt skyddsnät över en del av de gropar medborgaren riskerade att falla i.

Med komvux, arbetsmarknadsutbildningar och andra arbetsmarknadsåtgärder hade man satt ut stegar upp ur groparna, så att medborgarna slapp sitta kvar i den grop de ramlat ner i.

Men i det nya borgerliga Sverige har först skyddsnäten monterats bort. Sjukförsäkringen är idag bara en skugga av det skyddsnät den en gång var. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit både dyrare och sämre och kvar finns endast det slutliga skyddet i form av socialbidrag.

Den borgerliga politiken har samtidigt tagit bort de stegar som gav medborgarna möjlighet att ta sig ur groparna. Komvux finns knappt kvar, arbetsmarknadsutbildningarna är så få att en högvinst på en trisslott är mer trolig för en arbetslös.
Den enda åtgärden som borgarna verkar satsa på är FAS 3, där nya näringar växer upp, där entreprenörer med affärssinne får bidrag från staten för att ta emot gratis arbetskraft.
I gamla tider blev slavarna sålda och inbringade pengar till ägaren vid en försäljning, men i dagens borgerliga samhäller får köparen till och med pengar för att ta emot slaven.

Allt för att minska statistiken för arbetslösheten. Fas3 är det riktiga utanförskapet, en modern slavhandel förklädd till arbetsmarknadsåtgärd.

Vi kan idag se hur vanliga människor med vanliga jobb plötsligt har otur i livets lotteri och drar på sig en sjukdom som helt fördärvar deras möjligheter till nystart och där de blir dömda till ett evigt? liv som moderna slavar i borglighetens utanförskapande arbetsmarknadsåtgärd, FAS3.

I det borgerliga Sverige tar inte samhället ansvar för sina medborgare, utan istället samlas förlorarna ihop i utanförskapets fålla. FAS3.