På morgonen hade jag nämligen läst ledaren i VT, Västerviks moderatblaska, där Anders Olsson skrev:
”Varför tror ni att vänsterpolitiker runt om i vårt land motarbetar varje tillstymmelse till valfrihetsreformer?”
Nu vill Reinfeldt o co förbjuda den valfrihet som finns när det gäller att välja a-kassa eller till och med välja att inte gå med i a-kassan. Jag tror de flesta vänsterpolitikerna kommer att göra precis tvärt emot det som Anders Olsson påstår i ledaren. Vänsterpolitikerna kommer att slåss för att valfriheten att välja a-kassa skall finnas kvar.
Jag har mycket svårt att hitta en vettig anledning till att arbetslöshetskassorna skall förstatligas och göras obligatorisk enligt bästa Sovjet modell då det är de privata a-kassorna som gör det bästa jobbet. Reinfeldt vill alltså tvinga människor in i a-kassan även om de inte vill, och dessutom förstatliga de privata a-kassorna. Det är valfrihet det.
Under krisen värsta dagar fick många a-kassor en hel del nya ärenden dagligen. En av de värst utsatta var IF Metalls a-kassa som fick ta emot alla de medlemmar som mist sina jobb i krisens kölvatten. Trots det fick IF Metalls a-kassa inte särskilt mycket längre handläggningstider. Handläggningstiderna var dessutom betydligt kortare i IF Metalls a-kassa än i den statliga a-kassan, Alfakassan, som Reinfeldt o co hade ansvaret för.
Varför byta ut ett vinnande koncept mot ett koncept som vi vet kommer få stora problem att upprätthålla den fina standard som de privata a-kassorna har idag?
Vi vet hur organisationer fungerar under omorganisation och vi vet hur de arbetslösa redan fått lida p.g.a. de försämringar som Reinfeldt o co redan tvingat a-kassan till, så varför då låta de arbetslösa lida ännu mer, nu p.g.a. den enorma organisationsförändring som måste till vid att förstatligande av a-kassan.
Orsaken är enbart ideologisk, Reinfeldt o co vill helt enkelt jävlas så mycket de kan med Sveriges fackföreningar. När straffskatten på a-kassan som infördes direkt 1 januari 2007 inte fick den verkan av medlemsflykt från fackföreningarna som Reinfeldt o co önskade, bara en halv miljon lämnade a-kassan, tar man nu nästa steg i marschen mot att krossa de svenska fackföreningarna.
Fackföreningarna är som en nagel i ögat på regeringen Reinfeldt då fackföreningarna är garantin för att lönerna i Sverige inte skall bli sämre.
Oavsett hur många nya låglönejobb som Reinfeldt o co subventionerar med våra skattepengar och oavsett hur låg a-kassan blir får inte den reinfeldtska låglönestrategin något fäste förrän fackföreningarna är så svaga att de inte kan stå emot arbetsgivarnas tryck på att Sveriges arbetare skall ha lägre löner än de har idag.
Jan Björklunds krav på halverade ungdomslöner går inte att genomföra utan fackens godkännande.
CUF går hårt ut med att ungdomarna skall få sämre anställningsförhållande, något som inte heller går att göra med dagens starka fackföreningar.
Vi vet även att Svenskt Näringsliv länge suktat efter att få fackföreningarna försvagade så att de kan diktera villkoren på arbetsmarknaden. Nu börjar deras hemliga bidrag till moderaterna betala sig.
För nu fortsätter Reinfeldt sitt korståg mot fackföreningsrörelsen och han gör det med grön clownnäsa i god CUF anda.
